400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Etikett: 1300-talet

Förvärv av medeltida fragment

Edit: Texten har justerats något 29 juli 2020.

Under vårt jubileum uppmärksammar vi våra samlingar som byggts upp under 400 år. Fortfarande förvärvar vi material till biblioteket som är betydligt mer än 400 år gammalt. Här berättar bibliotekarie Anna Fredriksson om ett sådant nytt inköp:

En grupp fragment ur medeltida handskrifter har under våren förvärvats från Stockholms auktionsverk till Uppsala universitetsbibliotek. Fragment kallas de lösa blad eller delar av blad som har kommit ifrån sitt ursprungliga sammanhang, en längre text eller volym. Sådana fragment finns i omlopp hos auktionsfirmorna lite nu och då. De kan ha funnits hos samlare en lång tid innan de kommit dit.

Varför är det bara enstaka sidor, kanske någon undrar – handlar det om sidor utskurna ur något biblioteks samlingar?

Vi utgår från att det inte är så, utan att fragmenten kommit i omlopp på helt laglig väg. Det finns fortfarande medeltida handskrifter världen över som ägs av privatpersoner. Eftersom de är ägare till handskriften kan de juridiskt sett göra som de vill med dem, till och med sälja enstaka sidor om de så önskar.

Fragmenten kan också ha skiljts från sitt sammanhang redan under medeltiden eller i tidigmodern tid. I samband med reformationen slaktades stora mängder böcker som hörde till den katolska gudstjänsten, eftersom man ville återanvända det dyra pergamentet.

Just de gudstjänstfragment vi köpt tycks inte ha utsatts för den typen av behandling. Däremot är det tydligt att de äldsta av fragmenten i gruppen, troligen från 1200- eller kanske 1300-talet, har återanvänts som spegelblad, en typ av fodring på insidan av pärmarna, i en yngre volym.

I det här fallet är det troligt att bladen tagits bort i samband med en renovering av det yngre bokbandet. Långt in i vår tid kunde man av bokbindare köpa sådant kasserat material, före detta pärmfyllnader och ryggstycken och hela pärmöverdrag som egentligen var återanvända pergamenthandskrifter.

En del menar att man ska vara försiktig med att köpa fragment och därmed kanske bidra till att volymer slaktas. Anledningen till att UUB gick in och köpte dessa fragment var att det i ”paketet” fanns ett fragment som har anknytning till den heliga Birgitta. Fragmentet, som är ett par blad ur birgittasystrarnas liturgiska bok Cantus sororum, ”Systrarnas sång”, kan vara skrivet i eller ha ägts av det medeltida Vadstena kloster. Då UUB sedan tidigare har en stor del av klostrets forna boksamling (en annan del finns i KB), tyckte vi det var lämpligt att ”ta hem” detta fragment i förskingringen. Köpet stämdes också av med KB.

Cantus sororum är en veckoserie av liturgiska sånger till jungfru Maria, och den sjöngs av birgittinklostrens nunnor. I sin helhet innehåller Cantus sororum ca 200 sånger och en stor mängd texter och böner för läsning under loppet av en vecka, under dagens sju tideböner (kortare gudstjänster spridda över dagen).

text i rött och svart på pergament
Intressant nog har, som man kan se på denna bild, skrivaren stavat Birgitta på två olika sätt i texten.

Men även de andra fragmenten är intressanta på sina sätt. De handskriftsblad som en gång varit spegelblad kan vara från så lång tid tillbaka som 1200-talet och uppvisar en skrifttyp som vi inte har så många exempel på i våra samlingar. En påskrift visar att den volym spegelbladen en gång suttit på, tillhörde Knowsley library. Den nyfikne är välkommen att lista ut var den volymen går att finna idag!

text på pergament i rött och svart
För denna skrifttyp är det vanligt med sammanskrivna bokstäver, vilket gör texten litet svårläst.
Längst ner till höger på första sidan kan man dock läsa:
Nam magistratus superiores aut pari imperio nullomodo possunt cogi
(”Ty ämbetsmän som är överställda eller på samma nivå (dvs, som en själv) kan på intet sätt tvingas” (dvs, att göra en viss sak).

Texten på bladen är ur ett juridiskt verk som var väldigt flitigt använt i Europa under senantiken, medeltiden och även senare, nämligen Justinianus’ Pandectae (av grekiskans pandectes ”som täcker allt”), också kallad Digesta.  De utgör en reviderad sammanfattning av de texter i romersk rätt som fanns tillgängliga under senantiken. Tillsammans med andra texter sammanställda på order av Justinianus I (östromersk kejsare) bildade den Corpus Iuris Civilis, en textsamling som spelat en oerhört stor roll för utvecklingen av de europeiska rättssystemen.

Bokstäverna högst upp på sista avbildade sidan, ”P I”, bör uttolkas Pandectae Iustiniani,
och bladen är ur bok 4.

Corpus Iuris Civilis tillhör juridikens kanon och en tryckt utgåva, inklusive Pandectae / Digesta, står följaktligen i Carolinas referensbibliotek på Oe(u).

Länkar till fragmenten i Alvin:
Hymner och böner:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-351013


Missale:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-351022


Cantus sororum:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-351018


Pandectae:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-351023

två små ansikten tecknade i marginalen till text
Små ansikten tecknade i marginalen till Pandectae.

Text: Anna Fredriksson
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin) samt Helena Backman

Läsning i tider av pandemi

Föremål 392 av 400:
En italiensk utgåva av Decamerone från 1500-talets slut

Tider av pandemi har inspirerat författare genom tiderna. Novellsamlingen Decamerone skrevs av Giovanni Boccaccio (1313-1375) på 1350-talet. Boken utspelar sig just under digerdödens härjningar i Europa, och en ramberättelse i boken beskriver hur tio personer sätter sig i karantän utanför Florens och under en tid av sysslolöshet berättar komiska historier för varandra.

Denna novellsamling blev en stor succé, och har utkommit i en enorm mängd upplagor och på många språk. En av alla de utgåvor vi har på universitetsbiblioteket är denna italienska, tryckt år 1573 i bröderna Filippo och Jacopo Giuntas boktryckeri i Florens.

Kanske kommer den nu aktuella pandemin även den inspirera till litteratur, och kanske kommer dessa verk fortfarande att läsas om över 600 år från nu.

Text och bild: Helena Backman

Senmedeltida svenska lagtexter

Föremål 351 av 400:
Volym innehållande Magnus Erikssons landslag och andra senmedeltida svenska lagtexter från senare delen av 1300-talet.

en hand håller fast en fisk i stjärten

Denna handskrift innehåller en mängd bilder och utsmyckningar i marginalerna, dock av en rätt rustik karaktär. En del motiv återkommer gång på gång, dit hör fiskar och människofigurer.

en liten djävul står bredbent och håller i sin svans

I början av volymen finner vi även en rödmålad djävulsgestalt med horn och svans, som får gestalta ondskan.

Anteckningar i marginalerna av olika händer visar att texterna läst och lästs om under sin samtid. Idag kan vi se på en sådan här volym ur många olika synvinklar – som källmaterial till våra svenska lagars historia, ur ett konstvetenskapligt perspektiv där bilderna tolkas utifrån sina symboliska innebörder, ur bokhistoriskt perspektiv eller något helt annat. Nu, då detta material finns tillgängligt i digital kopia, kan det användas av många fler än tidigare, var de än sitter i världen.

insidan av främre pärmen med Johannes Buréus exlibris samt första sidan i volymen med bokstäver i rött och svart
Boken har tidigare ägts av Johan Bure (Johannes Bureus) och innehåller hans inklistrade exlibris.

Signum i våra handskriftssamlingar: B 10.
Här kan du se hela volymen i digital kopia: B 10 – Magnus Erikssons landslag och andra senmedeltida svenska lagtexter

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek genom Alvin

Handskrift med välutnyttjade sidor

Föremål 219 av 400:

Denna handskrift med verk från 1300- och 1400-talen innehåller en mängd olika texter, präntade av olika händer.Här finns längre och kortare texter med religiöst innehåll, men även en del inom medicin. En del av texterna är på latin, andra på medeltida svenska. Boken har en gång funnits på klostret i Vadstena.

Innehållet är skrivet på papper, men här finns också en del 1200-talstext på pergament i början av boken, pergament som egentligen utgör del av bindningen. Ett av dessa pergamentblad har ett olyckligt veck mitt över sidan, och skrivaren har gjort sitt bästa för att till fullo använda den yta denna har att skriva på.

närbild på några krokiga rader präntade i en handskrift

Precis som när det gäller tryckta böcker är det svårt att få in kompletteringar i efterhand. Här får en skrivare ta marginalen till hjälp.

en sida ur handskriften där någon skrivit utmed kanten på pappret på höjden vid sidan om resten av texten

Liksom många av våra medeltida västerländska handskrifter har denna volym blivit digitaliserad i sin helhet. Du kan därför hitta den i databasen Alvin, med bokband och allt. Se hela handskriften här: C 22 – Böner, uppbyggliga och asketiska texter

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek genom Alvin

Äldsta brevet på svenska språket

Föremål 62 av 400:
Det äldsta bevarade originalbrevet på svenska språket

För en tid sedan kunde ni här i bloggen läsa om den äldsta boken tryckt på svenska språket. I våra samlingar finns även det äldsta bevarade  brevet skrivet på svenska språket. De tidigare originalbrev som finns bevarade av svenska skrivare är präntade på latin, som ju var kyrkans och de skriftlärdes språk även här i Sverige.

Detta äldsta brev är – som så ofta är fallet med de brev som bevarats långa tider – ett juridisk dokument: ett pantbrev utfärdat för Ingrid Magnusdotter år 1330. Om detta brev och mycket annat kan ni läsa mer om i vår tillfälliga digitala utställning Digitala Expo Rediviva. Utställningen innehåller smakprov ur utställningen Expo Rediviva på Carolina Rediviva, som nu är stängd för ombyggnad under 2017/2018.

närbild på vaxsigillen

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek

Handskrift i medicin från 1300-talet

Föremål 14 av 400

Handskrift i medicin från 1300-talet

Denna handskrift på pergament innehåller flera medicinska texter av Bernard de Gordon (ca 1260-ca 1320), medicinare i Montpellier i Frankrike, verksam runt sekelskiftet 1300.

I handskriften finns ett vackert målat diagram som visar hur man läser av färgskiftningar i urin för att ställa diagnos. Mycket arbete har lagts på detaljerna i illustrationen, vilket ger den ett helt annat utseende än dagens grafiska pedagogiska hjälpmedel i läroböcker eller på webbsidor.

cirkelformat diagram med urinprover med olika färger i cirkel runt ett träd

Här finns också illustrationer som visar hur man utför kauterisering, det vill säga terapi genom brännjärn, vid olika åkommor.  Denna terapi påminner om koppning, vilket också var en populär behandlingsform under samma tid. Illustratören har fångat den förskräckelse som patienterna upplevde vid behandlingen.

illustration av man som frå ett brännjärn i nedre delen av ryggen

Fler bilder ur denna volym finns att se på nätet: Bilder i Bernardus de Gordonios medicinska skrifter

Idag används tack och lov denna metod i mindre omfattning, exempelvis för att ta bort vårtor och cellförändringar. Handskriften har kommit till Uppsala universitetsbiblioteks samlingar genom professor Johannes Schefferus (1621-1671).

Handskriften har signum: C 662.

Text och bild: Helena Backman