400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Etikett: brev (Sida 2 av 3)

Letter from Jean-Baptiste Bo, 31 October 1793

Letter from Jean-Baptiste Bo, French doctor, revolutionary and representative of the people, 31 October 1793
Svensk version av detta inlägg

The letter was written in Givet, in the Department of Ardennes in northern France, and it is dated in accordance with the revolutionary calendar, ”10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible”, i.e. the 10th day of the 2nd month of the year II of the One and Indivisible Republic. Converted into our calendar it was the 31st October 1793. The Reign of Terror had just been declared in the National Convention, it was two weeks after the Queen was executed and the guillotine was working full out. Jean-Baptiste Bo was working in Givet for the army of the Ardennes and as the people’s representative he has been asked by the administrators in another town’s district about property belonging to emigrants.

When the Revolution broke out in 1789 there were many people who, either in protest or later from fear, left the country. It was not just priests and the nobility but also merchants, farmers and workers. These emigrants were soon marked as ”Enemies of the Revolution”. There was a great fear of a conspiracy and the National Convention enacted more and more restrictive legislation against them. It was decided that the property of emigrants would be confiscated and sold and the emigrant act was passed on the 28th March 1793. Emigrants were defined as those who left French territory after the 1st July 1789 and who had not returned by the 9th May 1792, but it also included Frenchmen who were unable to prove that that had been uninterruptedly in France since 9th May 1792. According to the law they were now and forever banned from French territory, were stripped of their rights as citizens and their property fell to the Republic. An infringement of the ban would lead to the death sentence.

The letter refers to some pieces of confiscated furniture. They belong to the Republic and are to be sold, but the citizens in Rethel wonder if they come under the ”maximum law” passed on the 29th September, which stipulated a maximum price for all goods considered to be necessities. Bo replies that they are not affected by that law and may therefore be sold at auction. There can however be exceptions, for example goods that are to be taxed, and so the representative encourages his citizens to ”take a look” at the legislation which the Convention has passed concerning the sale of state property.

In the letter the sewing of damask (”guêtres”) is mentioned. Unfortunately the background to this matter concerning the damask is not stated, but Bo suggests that the administrators in Rethel simply buy the necessary material and get it sewn up for a pre-determined price or with a discount on the handiwork.

It is typical for the years of the Revolution that he uses ”Citoyens” as a term of address for the sake of equality and to mark the discontinuation of all kinds of privileges, replacing as it does titles and other polite phrases and which, in this case, gives the letter the stamp of officialdom. In a similar vein Bo ends his letter with the simple – but significant – words ”Salut et fraternité”. Thereafter come the signatures. Beside Bo’s own signature is that of Jean-Baptiste Massieu. Massieu (ca 1743-1818) was one of the Catholic priests who joined the Revolution in 1790 and was elected as a representative of the people. In 1790 he was posted in the Ardennes. Incidentally only eleven days after the writing of the letter, he informed the National Convention of his intention to resign from his position in order to marry the daughter of the Mayor of Givet.

Shelfmark: Waller Ms fr-00952
The letter in digital form: Official document

Transcription

Givet, 10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible

Les représentans du peuple envoyés par l’armée des Ardenes aux administrateurs du district de Rethel.

Pour répondre Citoyens à votre lettre du 5 du 2 mois, nous vous observons que le mobilier des émigrés doit rarement être une marchandise comprise dans la loi sur le maximum,  qu’en conséquence ils doivent être vendus à l’enchère en la forme usitée et portée par les décrets. S’il y a quelque article sujet à la taxe le premier offrant au maximum doit l’avoir. Quant aux guêtres, nous pensons que vous ferés bien d’acheter le drap et de les faire faire à un prix convenu ou d’en donner la façon au rabais. Vos opérations ne peuvent présenter de difficultés si vous voulés jetter un coup d’oeil sur les lois relatives à la vente des domaines nationaux.

Salut et fraternité

Bo       Massieu

Top left-hand corner, an explanatory note written in another hand:
10e jour du 2e mois
habillement
arrêté des représentans du peuple

”Guêtre” : damask
”Façon” : here meaning ”work”, i.e. the actual work carried out by the craftsperson when creating an object.  In this case it is a matter of the price for the work.

Jean-Baptiste Bo

Jean-Baptiste Bo was born in 1743 in a small village in southern France and was working as a doctor at the start of the French Revolution. His early political involvement in the Revolution bears witness to his enthusiasm for the new ideas. He was elected as a regional representative in 1790, before becoming a member of the so called Legislative Assembly in 1791, which changed its name in 1792 to the National Convention. He was particularly concerned with social matters. Alongside Robespierre he was among the most radical delegates who sat highest up in the plenary hall and were therefore called the ”montagnards” (from ”montagne”= ”mountain”). He voted for the execution of the King. In the provinces, where he was sent to enlist new allies during the worst years of the Reign of Terror, he became infamous for the inveterate and merciless war he pursued against all the ”Enemies of the Revolution”, i.e. the rich, Catholics, but also all ”suspects”, ”egoists” or even the ”indifferent”. He transformed the Cathedral in Rheims to a warehouse for fodder and in the little town of Givet, where the letter was written, he confiscated all the silver and gold he could find, as ”state property” as decreed by the Revolution. He was among those who introduced taxes on wealth for the benefit of the families of volunteers and it was on his initiative that measures were taken for the creation of a national insurance fund.

After the fall of the ”mountain” in the National Convention and the arrest of Robespierre on the 27th July 1794, it became increasingly hard for Bo and his radical friends to sidestep the accusations from other parties. He was to have been arrested when the amnesty of 26th October 1795 saved him. But his political career was over. He accepted a post as the director of the Office of Emigration in the Ministry of Police, before he finally withdrew to Fontainebleau to practise medicine until his death in 1814.

Text and transcription: Caroline Chevallier
Image: Uppsala University Library (Alvin)

This post has previously been published on the Uppsala University Library’s website 2014.

Brev från Jean-Baptiste Bo, 31 oktober 1793

Föremål 275 av 400:
Brev från Jean-Baptiste Bo, fransk läkare, revolutionär och folkombud, 31 oktober 1793
Även i engelsk version

Brevet är skrivet i Givet, i departementet Ardennes i norra Frankrike, och är daterat enligt revolutionskalendern, ”10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible”, d.v.s. 10:de dagen i 2:a månaden, den enhetliga och odelbara Republikens 2:a år. Översatt till vår tideräkning blir det den 31 oktober 1793. Den stora Terrorn har just utropats i nationalkonventet, det är två veckor sedan drottningen avrättades, och giljotinen är i full gång. Jean-Baptiste Bo arbetar i Givet för Ardennernas armé, och som folkombud har han fått en förfrågan av administratörerna vid en annan stads distrikt, Rethels, rörande emigranternas ägodelar.

När Revolutionen bröt ut 1789 var det många som, antingen i protest eller senare mer av rädsla, lämnade landet. De var inte bara präster och adelsmän utan även borgare, bönder, och arbetare. Dessa utvandrare betraktades snabbt som ”Revolutionens fiender”, mest av allt fruktade man en komplott, och nationalkonventet utfärdade mot dem alltmer inskränkande lagar. Det bestämdes att emigranternas ägodelar skulle konfiskeras och säljas, och den 28 mars 1793 stiftades emigrantlagen. Emigranter definieras där som de som lämnat fransk mark efter den 1 juli 1789 och som inte var tillbaka den 9 maj 1792, samt de fransmän som inte kunde bevisa att de sedan den 9 maj 1792 oavbrutet hade vistats i Frankrike. Enligt lagen var de nu för evärdlig tid bannlysta från fransk mark, fråntagna sina medborgerliga rättigheter och deras ägodelar tillhörde Republiken. Bannlysningens överträdelse straffades med dödstraff.

Det är alltså några av dessa bannlystas möbler det är frågan om i brevet. De tillhör Republiken och skall säljas, men medborgarna i Rethel undrar om de faller under ”maximumlagen”, som sedan den 29 september stipulerar ett högsta pris på alla nödvändighetsvaror. Det gör de inte, svarar Bo, och de kan alltså säljas på auktion. Dock kan det finnas undantag för till exempel skattebelagda varor, men här uppmuntrar folkombudet sina medborgare att ”kasta en blick” på de lagar, som konventet stiftat om försäljning av nationell egendom.

I brevet nämns också damasker (”guêtres”) som skall sys. Bakgrunden till just frågan om damaskerna framgår tyvärr inte, men Bo föreslår i alla fall administratörerna i Rethel att helt enkelt köpa det tyg som behövs och låta damaskerna sys, för ett i förväg bestämt pris eller med rabatt på hantverksarbetet.

Typiskt för revolutionsåren är tilltalet ”Citoyens” (”Medborgare”), som för jämställdhetens skull och för att markera avskaffandet av alla sorts privilegier ersätter titlar och andra dylika artighetsfraser, och som här ger brevet en officiell karaktär. På samma sätt avslutar Bo sitt brev med de enkla – men talande – orden ”Salut et fraternité” (”Hälsningar och broderskap”). Därefter kommer signaturerna. Bredvid Bos egen namnteckning har även Jean-Baptiste Massieu skrivit under. Massieu (ca 1743-1818) var en av de katolska präster som 1790 anslöt sig till Revolutionen och blev vald till folkombud. 1793 tjänstgjorde han i Ardennerna. Som kuriositet kan nämnas att han, endast elva dagar efter att brevet skrevs, meddelade nationalkonventet sin avsikt att lämna sina uppdrag för att gifta sig med dottern till borgmästaren i Givet…

Signum: Waller Ms fr-00952
Digital kopia av brevet: Official document

brevet i sin helhet

Transkription

Givet, 10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible

Les représentans du peuple envoyés par l’armée des Ardenes aux administrateurs du district de Rethel.

Pour répondre Citoyens à votre lettre du 5 du 2 mois, nous vous observons que le mobilier des émigrés doit rarement être une marchandise comprise dans la loi sur le maximum,  qu’en conséquence ils doivent être vendus à l’enchère en la forme usitée et portée par les décrets. S’il y a quelque article sujet à la taxe le premier offrant au maximum doit l’avoir. Quant aux guêtres, nous pensons que vous ferés bien d’acheter le drap et de les faire faire à un prix convenu ou d’en donner la façon au rabais. Vos opérations ne peuvent présenter de difficultés si vous voulés jetter un coup d’oeil sur les lois relatives à la vente des domaines nationaux.

Salut et fraternité

Bo       Massieu

Högst upp till vänster, förtydligande not skriven av en annan hand:
10e jour du 2e mois
habillement
arrêté des représentans du peuple

”Guêtre” : damask
”Façon” : i betydelsen ”arbete”, alltså själva arbetet som hantverkaren utför för att tillverka ett föremål. Det är här frågan om priset för detta arbete.

Jean-Baptiste Bo

Jean-Baptiste Bo föddes 1743 i en liten by i södra Frankrike, och var verksam som läkare när Franska Revolutionen bröt ut. Hans tidiga politiska engagemang i Revolutionen vittnar om hans entusiasm för de nya idéerna. Redan 1790 blev han vald till ombud på regional nivå, innan han 1791 blev medlem i den s.k. lagstiftande församlingen, som 1792 bytte namn till ”nationalkonventet”. Där intresserade han sig särskilt för sociala frågor. Han tog plats bredvid Robespierre bland de mest radikala, som i plenisalen satt längst upp och därför kallades ”montagnards” (efter ”montagne”= ”berg”). Han röstade för kungens avrättning. I landsorten, dit han utsändes för att värva nya anhängare under skräckväldets värsta år, utmärkte han sig genom det inbitna och obarmhärtiga krig han förde mot alla ”Revolutionens fiender”, d.v.s. de rika, katolikerna, men även alla ”misstänkta”, ”egoister” eller rent av endast ”likgiltiga”. Domkyrkan i Reims förvandlade han till foderlager och i den lilla staden Givet, varifrån brevet är skrivet, lade han beslag på allt det silver och guld han kunde hitta, sådant som Revolutionen hade förordnat som ”nationell egendom”. Han var med om att införa förmögenhetsskatter till fördel för volontärernas familjer, och på hans initiativ vidtog man åtgärder för skapandet av en nationell försäkringskassa.

Efter ”bergets” fall i nationalkonventet och Robespierres arrestering den 27 juli 1794 blev det emellertid allt svårare för Bo och hans radikala vänner att undgå anklagelser från andra partier. Han skulle bli arresterad när amnestin den 26 oktober 1795 räddade honom. Men hans politiska roll var slut. Han accepterade en plats som chef för emigrantbyrån vid polisministeriet, innan han till sist drog sig tillbaka i Fontainebleau för att praktisera medicin fram till sin död 1814.

Text och transkription: Caroline Chevallier
Bild: Brev från Jean-Baptiste Bo, fransk läkare, revolutionär och folkombud, 31 oktober 1793

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014.

Brev från James Gregory, professor i medicin i Edinburgh, 9:e augusti 1790

Föremål 272 av 400:
Letter from James Gregory, Scottish professor of medicine at Edinburgh, 9th August 1790
(Detta inlägg finns endast i engelsk version)

In the letter presented here we get James Gregory’s personal, not to say witty, opinion about the benefits to a young medical student of visiting other countries as well as his view on the state of science in different European countries. The letter is addressed to the Baronet Sir William Lee, to whose son James Gregory was apparently some kind of tutor.

Signum/Shelfmark: Waller Ms gb-00761
The letter in digital form: Letter 1790-08-09, Edinburgh

första bladet av brevet

First page of the letter, for continuation see below

Transcription

Edinburgh, 9th Augt 1790

Sir

I fear you must long ere now have thought me guilty of great rudeness or negligence in not sooner acknowledging the honour of your Letter which I received in Jan’y. The truth is that my occupations at that time scarce allowed me time to write a letter, and I thought the best way I could shew my attention to yours was frequently conversing with your Son and explaining to him at full length my Notions concerning the best mode of conducting a Medical Education, and particularly concerning the advantages that a young Physician may obtain by travelling abroad. These he will communicate to you at his Leisure. It may be enough for me to say that I consider travelling rather as agreeable and ornamental and creditable than strictly speaking usefull to a Physician. By enlarging his Views and his knowledge it adds to his sources of liberal and innocent enjoyments, especially in the way of literaure and Science. And the World is kind enough or weak enough to suppose that every Doctor learns a vast Deal on his Travels which from my own personal experience I have some reason to doubt. I believe Medicine properly so called is better understood; and practiced and taught more simply and rationally; in this Island than in any other Country in the World. In France they have done much of late in Chemistry, and in Italy in Physiology and experiments on living Animals: A Physician would like to go to the Fountain head of these Streams of Science. In Sweden too much has been done in Chemistry and in Natural history. In Germany they have been chiefly distinguished for Pedantry, and for the most ridiculous Credulity or the vilest knavery with respect to the Virtues of many worthless Drugs, especially Poisons. In Holland and Spain the Medical tribe have been distinguished for Nothing of late; at least so far as I know.

I cannot conclude this letter without assuring you that during your Son’s residence here his Conduct both as a Gentleman and a Student has been in every respect what you would have wished.

I have the honour to be
Sir
your most obedient Servant
James Gregory

To Sir William Lee Bart

James Gregory

James Gregory was born in 1753 and died in 1821. His father, John Gregory, was Professor of the Practice of Medicine in Edinburgh and his son eventually succeeded him. As a professor James Gregory concentrated on teaching; he was also a Latin scholar of some note and his Philosophical and Literary Essays did not pass unnoticed. During his career he was involved on several occasions in severe controversies with different people with whom he disagreed, which led to him being suspended by the Edinburgh College of Physicians for defamation.

Selected bibliography of James Gregory
  • Dissertatio medica inauguralis de morbis cœli mutatione medendis, Edinburgi, 1774.
  • Conspectus medicinæ theoreticæ, 2 pt. Edinburgi, 1780[-82].
  • Philosophical and Literary Essays, 2 vols. Edinburgh, 1792.
  • Epigrams and Poems, Edinburgh, 1810.
Concerning the controversy with the Edinburgh College of Physicians
  • Narrative of the conduct of Dr. J. Gregory, towards the Royal College of Physicians of Edinburgh. Drawn up and published by order of the College, etc., Edinburgh, 1809.
  • Bell, John, Letters on Professional Character and Manners: on the education of a surgeon and the duties and qualifications of a physician, addressed to J. Gregory, etc. [A reply to the attacks of Dr. Gregory upon the Edinburgh College of Physicians], etc., Edinburgh, 1810.

Text and transcription: Krister Östlund
Image: Uppsala University Library/Uppsala universitetsbibliotek (Alvin)

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014 / This post has previously been published on the Uppsala University Library’s website 2014.

Second page

Third page

Last page, with James Gregory’s signature

Pergamentbrev daterat 14 november 1413

Föremål 251 av 400:
Pantbrev på pergament från början av 1400-talet

För precis 605 å sedan, daterades detta brev, som idag finns i universitetsbibliotekets samlingar. Detta pantbrev är skrivet på tidig svenska. Det är inte lätt att läsa den medeltida skrivstilen, om du inte studerat paleografi eller forskat i sådana dokument, så att du fått upp en viss vana. En summering av brevet lyder: ”Karl i ’Hielgstada’ (Gällstad?) pantförskriver till Arvid Jonsson sin gård i Staby i Rystads sn, Åkerbo hd.”

första raderna i brevet i närbild

På bilden ovan: Alla the thetta bref høra hella se helsar jak Carl i Hielgstadhom æuerdheleca meth warom Herra. Kennes jak oppenbarlica meth thesso mino nerwaranda opno brefue mik hafua pantsat skælicom manne Awidh (!) Jonsson min gardh i Stafby, som er siexstan spanna afgeld, liggiande …

Brevet har signum: Pergamentsbrev av den 14 november 1413
Hela brevet kan du se i högupplöst version här, där du även finner en renskrivning av brevet: Pergamentsbrev av den 14 november 1413

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Leeuwenhoek i Wallersamlingen

Föremål 245 av 400:
Leeuwenhoek i text och bild i Wallersamlingen

tyckt porträtt med leeuwenhoek med lockig peruk och vit kravatt

Igår, den 24 oktober, var födelsedag för den  nederländske naturvetaren Antoni van Leeuwenhoek (1632-1723), något som bland annat Royal Society i London uppmärksammade i sociala medier.  Bland autograferna i Wallersamlingen finns material av och om Leeuwenhoek, bland annat ett tryckt porträtt, graverat av John Chapman.  Under Leeuwenhoeks porträtt återkommer han på en liten bild, sittande vid sitt skrivbord med ett av de mikroskop som han tillverkade. Genom sina iakttagelser genom dessa mikroskop gjorde han flera upptäckter, han var exempelvis den förste att se bakterier.

År 1680 blev Leeuwenhoek medlem av Royal Society i London. I Wallersamlingen finns ett brev på nederländska, daterat i Delft 9 november 1714, ställt till ”Mijn Heeren die vande Coninklijke Societeit in London”.

Mer material om och av Antoni van Leeuwenhoek i Wallersamlingarna hittar du i databasen Alvin samt vid sökning i katalogen över Wallers boksamling, Bibliotheca Walleriana.

inledningen på det holländska bevet

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Tryck med Leeuwenhoek sittande vid ett skrivbord

Fragment med Linnés namnteckning

Föremål 233 av 400:
Fragment av brev till okänd person, undertecknat av Carl von Linné

Erik Wallers autografsamling köptes in till Uppsala universitetsbibliotek efter hans bortgång 1955. Här kan vi finna autografer av mer eller mindre allmänt kända personer från 1500-talet och framåt, främst inom fältet medicin. Autograferna kan se olika ut – ibland är det en lång handskriven text, anteckningar på lösa papper, ett långt brev eller annan textmängd, ibland som här endast ett fragment där ändå själva signaturen framgår tydligt.

I samlingen ingår detta mycket fragmentariska brev, undertecknat av Carl von Linné. Att det rör sig om en personlig vän framgår av tilltalet, men vännens namn finns inte med. Fragmentet är uppklistrat på ett ark kartong, i sitt stympade skick.

bild på ett brev som fått större delen sönderklippt och därefter klistrats på grått papper

I Wallersamlingen finns dock en mängd andra brev och anteckningar av Linnés egen hand, liksom annat material som nämner eller handlar om Linné och hans gärning: Av och om Linné i Wallersamlingen. Men som detta fragment visar, är alla autografer av Linnés hand av intresse för en samling.

Här hittar du direkt till brevfragmentet i högupplöst version: Letter 1750-1799

Fragmentet har signum: Waller Ms se-01926

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Brev som passerat censuren

Föremål 184 av 400:
Ett brev från antikvariatsbokhandlare Junk till bibliotekarie Hulth.

I Svenska Linnésällskapets samlingar på Uppsala universitetsbibliotek hittar vi ett brev från 1910-talet från antikvariatsbokhandlare Dr Wilhelm Junk (1866-1942), skrivet under hans tid som bokhandlare i Berlin. Här tackar han bibliotekarien Dr Johan Markus Hulth (1865-1928) för det diplom som han fått sig tillskickat. Diplomet visar att han nu är medlem i Svenska Linnésällskapet, ett sällskap som fyllde 100 år 2017.

närbild på ett hörn av brevet där randen över pappret syns särskilt tydligt, och där det sitter en liten röd etikett med texten Einlage

Antiquariaat Junk, specialiserat på naturvetenskaplig litteratur, grundades 1899 av Dr Wilhelm Junk i Berlin. Detta brev, som sändes till Sverige under första världskriget, visar tecken på att ha passerat censuren genom den rand som löper tvärs över pappersarket.

Längre fram, under 1930-talet, flyttade Junk som tysk flykting till Haag, där han fortsatte sin verksamhet. Idag finns Antiquariaat Junk fortfarande i Nederländerna, men har nu sitt säte i Amsterdam.

foto på hela brevet

Text och bild: Helena Backman

Från J.A. Eklund till J.A. Eklund

Föremål 171 av 400:
Ett kort brev från en J.A. Eklund till en annan J.A. Eklund

I arkivet efter biskopen i Karlstads stift, J.A. Eklund (1863-1945), finner vi ett brev i form av en liten handskriven lapp med en hälsning till biskopen. En man med samma namn, J.A. Eklund, har dristat sig till att skicka honom ”en trägravyr över Karlstad med domkyrkan i fonden” och hoppades att biskopen vill köpa den av honom för 5 kr.

foto på hela texten på lappen

Eklund som skickat detta förslag bodde i Helsingfors, och man kan undra hur han kommit på idén att översända denna till sin namne i Karlstad. Kanske var han en professionell tavelförsäljare som använd  sig av detta speciella grepp för att få tag i nya kunder?

Biskopen J.A. Eklund skrev sig alltid på detta sätt, hans fulla namn var egentligen Johan Alfred. Om han slog till och köpte denna trägravyr är okänt.

Denna handskrivna lapp är bara ett exempel på fantasieggande dokument som man kan finna i arkiven efter privatpersoner på Uppsala universitetsbibliotek.

Text: Helena Backman
Bild: Nicklas Högås

Brev från Nostradamus 1566

Föremål 110 av 400:
Brev ur Wallersamlingen undertecknat av Nostradamus

Vissa namn är så mytomspunna att man ibland undrar om de tillhör påhittade personer, eller om de verkligen tillhört någon som levt på riktigt. Många är vi som hört talas om Nostradamus och hans profetior. Kanske är dessa nu för tiden mest kända för att man kan tolka dem mycket fritt, och därför kan man hävda att Nostradamus förutsett både det ena och det andra – men bara först i efterhand.

I Wallers autografsamling på universitetsbiblioteket finns detta brev undertecknat just av Nostradamus (1503-1566), ett brev daterat under hans sista levnadsår. Brevet är adresserat till en ”Sieur de Saffre” och innehåller dennes horoskop och något om hans framtid, vid sidan av andra mer världsliga ting. Om dessa Nostradamus förutsägelser verkligen slog in vet vi tyvärr ingenting om.

första sidan av brevet

Du som behärskar franska kan läsa brevet i sin helhet på nätet: Letter 1566-02-25, Salon-de-Craux

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Gustav III:s brev från kungligheter i Europa

Föremål 106 av 400:
Brev från Marie Antoinette till Gustav III daterad Versailles 5 maj 1778

I den Gustavianska samlingen finns en volym med brev från utländska regerande och furstliga personer i Frankrike, Parma, Neapel och Holland till den svenske kungen Gustav III. Hela volymen innehåller 143 brev, och här finns alltså korrespondens från tiden för den franska revolutionen. Förutom att ge inblickar i livet vid hoven under slutet av 1700-talet, visar också denna brevsamling vilka utländska kontakter Gustav III hade under sin tid på den svenska tronen.

Förutom nitton brev från Marie Antoinette finns exempelvis brev från Wilhelmina, prinsessa av Oranien-Nassau (1751-1820).

brev undertecknat Wilhelmina, prinsessa av Oranien-Nassau

Vi finner också brev från drottning Maria Karolina (Charlotte) av Neapel, drottning av Neapel och Sicilien (1752-1814). Den tydliga handstilen är lättläst för den som behärskar det franska språket.

brev från drottning Maria Karolina (Charlotte) av Neapel

Idag finns denna volym med brev fritt tillgänglig digitaliserad i sin helhet: Bref från utländske regerande och fursteliga personer till Konungen.

bild på kanten på volymen med brev

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin – plattform för digitala samlingar och digitaliserat kulturarv)

« Äldre inlägg Nyare inlägg »