400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Etikett: siden

Tvillingband i gult siden

Föremål 217 av 400:
Tvillingband bundet i gult, mönstrat sidentyg

boken uppifrån, där man ser att den består av två delar bundna rygg mot rygg

Denna lilla bok med uppbyggligt innehåll består av två delar som bundits rygg mot rygg, ett så kallat tvillingband. Dess gula sidentyg strålar mot oss i bokhyllan. Boken består av de två delarna i verket Opus deliciarum biblicum, eller Biblisk lust-gård, författat av Michael Sachs (1542-1618) och översatt till svenska av Catullus Nicolai Oriensulanus (d. 1655) och tryckt i Stockholm 1668.

titelbladet liggande på ett bord

Förutom det gula tyget är boken även dekorerat med sparsamt ciselerade förgyllda snitt. Kanske är det en klädmedveten dam eller herre som ägt denna bok, som velat matcha sina sidenkläder med något lika färgsprakande?

närbild på ciselering på snittet

Text och bild: Helena Backman

Avhandling bunden i blått sidentyg

Föremål 180 av 400:
Akademisk avhandling inbunden i ljusblå siden-droguet med små prickar.

En tunn, tryckt avhandling har fått ett extra iögonfallande omslag. Bandet är täckt med ett enfärgat sidentyg i ljusblått med ett vävt mönster av prickar. När en avhandling fått ett så här stiligt bokband rör sig om ett exemplar som var avsett att skänka bort som gåva till någon betydelsefull person.

Avhandlingen är Carl von Linnés Dissertatio entomologica, bigas insectorum sistens, quam divinis auspiciis, framlagd i Uppsala 1775 med Andreas Dahl (1751-1789) som respondent. Charles de Geer är en av de personer som fått en tillägnan i avhandlingen, och det är han som fått motta detta speciellt vackert inbundna exemplar. Avhandlingen ingår nämligen i Leufstabiblioteket, nu tillhörigt Uppsala universitetsbibliotek, där Charles De Geers böcker finns bevarade.

uppsalg med den tryckta hälsnignen till charles de geer och titeln på avhandlingen

Tyget som använts till bandet är en typ av tyg som haft många användningsområden. En liknande droguet med samma mönster – här sitter prickarna bara lite glesare – återfinns som fodertyg i en gul kappa magasinerad på Linnémuseet i Uppsala. Kappan är pelisse i siden-satin som sägs ha tillhört Linnés hustru Sara Elisabeth, mn av snittet att döma är den troligen sannolikt tidigast 1810-tal, och har i så fall snarare tillhört någon av döttrarna. Benämningen drouget syftar på den teknik tyget är vävt i, och under 1700-talet finns svenska manufakturer som tillverkar drogueter. det är inte känt varifrån just dessa tyger kommer, men i familjen von Linné fanns ett flertag plagg i droguet med olika mönster, många av dem är också just blå.

foto på en kappa på ett bord, upplagd så att det blå sidenfodretsyns

Text: Helena Backman och Annika Windahl-Pontén
Bild på avhandlingen: Helena Backman
Bild på fodret: Annika Windahl-Pontén