400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Etikett: Wallersamlingarna (Sida 1 av 2)

Falsk Moliere-autograf

Föremål 352 av 400:
Falsk namnteckning i Wallers autografsamling

Vi har redan tidigare i denna blogg visat exempel ur Erik Wallers autografsamling, som efter hans död 1955 köptes in till Uppsala universitetsbibliotek. Bland alla fantastiska autografer som han samlade på sig genom åren, finns en betydligt mindre underavdelning med konstaterat falska autografer.

Bland dessa finns en signatur som tillskrivits Moliere (1622-1673), men denna är falsk. Nog kan en sådan här handling ändå sätta fantasin i rörelse – hur många falska autografer kan det finnas på marknaden, där samlare slåss om de mest kända personernas efterlämnade spår? Och hur många av de autografer och andra efterlämnade anteckningar som finns bevarade i arkiv, bibliotek och museer kan ha ett tvivelaktigt ursprung? Som tur är finns det idag många specialister som är snabba på att avslöja falska namnteckningar, så uppstår tvivel finns det alltid expertis att tillgå.

ett avklippt papper med handskriven text över namnteckning och rött sigill
Hela fragmentet där Molieres förfalskade namnteckning återfinns.

Se en högupplöst version av den falska Moliere-autografen: Receipt.
Här kan du också se fler falska autografer ur Wallersamlingen.

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Andreas Vesalius egen bok

Föremål 346 av 400:
Bok av Hippokrates som tillhört anatomen Andreas Vesalius

Den medicinhistoriska Wallersamlingen här på universitetsbiblioteket innehåller många bokskatter. Här finner vi exempelvis en bok med texter av Hippokrates översatta till latin, tryckt i basel 1554, som tillhört läkaren och anatomen Andreas Vesalius (1514-1564).

Titelsidan av boken, med Vesalius namnteckning mitt på
Hippocratis Coi, medicorvm omnivm longè principis, opera quæ ad nos extāt omnia… tryckt av Froben i Basel 1554.

På titelbadet har Vesalius skrivit sitt namn, och på några sidor i volymen finner vi understrykningar, överstrykningar och marginalanteckningar. Här ser vi små indexfingrar i marginalen, som pekar på vad Vesalius funnit vara viktiga ställen i texten.

detalj från en sida i boken med svårtolkat kladd av vesalius hand samt några inritade fingrar som pekar mot texten

Boken har signum: Waller 4498.

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

År 1477 i Uppsala och Cremona

Föremål 333 av 400:
Italiensk lista från 1477

Idag är Uppsala universitet ett år äldre – det är nämligen idag 542 år sedan universitetet startade sin undervisning just idag den 7 oktober. Läs mer om detta här: Grattis på födelsedagen…

En lista skriven med bläck på papper med snirkliga svårlästa bokstäver

Vad hände då på andra håll i världen år 1477? I Wallers autografsamling här på biblioteket hittar vi en lista på papper daterat 14 oktober 1477, troligen skrivet av den italienske statsmannen Francesco ”Cicco” Simonetta (1410-1480) och berör ett nytt sjukhusbygge i Cremona. Cicco Simonetta har annars främst gått till historien som kryptör.

Brevet har signum Waller Ms it-01048 i våra samlingar.
Du ser hela pergamentbrevet i högupplöst kopia här: List 1477-10-14

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Karikatyr av Nils Rosén von Rosenstein

Föremål 330 av 400:
Karikatyr av Nils Rosén von Rosenstein tecknad av Johan Tobias Sergel

Nils Rosén von Rosenstein (1752-1824) var ämbetsman och filosof, dessutom sekreterare i Svenska Akademien. Hans far med samma namn, som var den som blev adlad von Rosenstein, var professor i medicin, och har gjort sig känd som den moderna barnläkekonstens fader. Hans son valde alltså en annan bana.

Som sekreterare i Svenska Akademien satt han länge. Mot slutet av sitt liv blev han dock både blind och dement. Kanske var det en episod under senare delen av hans liv som blivit avbildad här.

en man med enorm mage i profil
”Hammarberg! Pojkarna taga käppen från mig!”

På baksidan av denna teckning finns nedskriven den anekdot som denna ska illustrera: Nils Rosén von Rosenstein gick en gång med käppen på ryggen och fastnade en smal dörr. Han trodde då att det var några pojkar som försökte rycka käppen ifrån honom och ropar på sin betjänt Hammarberg.

Tecknaren och skulptören Johan Tobias Sergel (1740-1814) har ofta porträtterat personer från sin samtid i karikatyr. Enligt en påskrift i blyerts på denna tecknings baksida, ska denna karikatyr vara utförd av honom, men det kan säkert finnas en osäkerhet kring detta.

Denna teckning finns i den stora Wallersamlingen på universitetsbiblioteket, och har där signum: Waller Ms se-02695.

Text och bild: Helena Backman

Letter from Palm Heinrich Ludwik von Boguslawski

Letter from Palm Heinrich Ludwik von Boguslawski, German astronomer and head of observatory 22nd April 1835
Svensk version av detta blogginlägg

The letter is addressed to an unnamed Geheimer Ober-Regierungs-Rath. Boguslawski reveals that the previous night, the night between the 20th and 21st April 1835, he had discovered a comet in the southern constellation Crater ’the Cup’. The comet is moving towards the star Regulus in the northern constellation Leo.  Boguslawski thinks it looks as though the comet will turn back in the direction of the sun and will be in a favourable position for observations within the next few months. He is writing the letter to thank the anonymous addressee for making this discovery possible, maybe by contributing financially to the observatory which had then been able to buy the telescope that Boguslawski used.

Astronomy belongs to the first disciplines studied in Europe. The subject was one of the seven free arts with, on the one hand arithmetic, geometry and music, and, on the other, rhetoric, dialectics and grammar. The celestial bodies – stars and planets – were thought to reflect or indeed influence life on earth. The sudden appearance of the comets, or ”hairy stars” from the Greek word meaning the long-haired one, naturally caused special interest. In folklore comets were seen as harbingers of doom or omens of war, illness or crop failure. Aristoteles thought them to be atmospheric evaporation and this belief was strongly held throughout the Middle Ages. Attempts to measure the distance of comets from the earth began in the 15th century. The Danish astronomer Tycho Brahe (1546-1601) found by observering the large comet in 1577 that comets were celestial bodies and that their orbits must be beyond the moon’s orbit, i.e. that their distance from the earth must be greater that the distance between the moon and the earth.

Research in the 17th and 18th centuries tried to find and improve methods for calculating the orbits of comets. The English astronomer Edmund Halley (1656-1742) discovered in 1705 that comets returned periodically. The comet that he predicted would return in 1758 very rightly did so and was subsequently named after him.

The composition, the density of the materia forming the head of a comet and the various kinds of tails became the object of study during the 19th century. It was discovered that the spectrum of the tail diverged from that of the head which was partly consistent with the sun’s since it derived from reflected sunlight. The Italian astronomer Giovannis Schiaparellis (1835-1910) discovered a relationship between meteor showers and comets in 1866. In connexion with this, large amounts of microscopic grains were found in the comets and it was also possible to conclude the presence of various gases.

At the beginning of the 20th century it was established  that all comets appeared to belong to our solar system. This led among other things to the theory of a reservoir of comets which was formulated in 1950 and called Oort’s comet clouds (after the Dutch astronomer Jan Hendrik Oort, 1900-1992), and to the American astronomer Fred Whipple’s (1906-2004) model of the core of the comet as a ”dirty snowball” formed by ice and dust. Today it is believed that comets come from the colder parts at the periphery of our solar system and that they consist of the remains of the first celestial bodies in the planetary system which means that the original materia of our solar system is preserved in the comets. Therefore it is possible that they can have contributed the substances of which our oceans and atmosphere is made.

Boguslawski’s contribution to the research into comets places him in the tradition of the 18th century, despite his discovery having been made in 1835. The letter above is concerned with observing comets, calculating their orbits and periodicity. In order to be able to examine the matter of comets, Boguslawski would have needed photographic equipment to which he had no access.

Shelfmark: Waller Ms de-00418
The letter in digital form: Letter 1835-04-22, Wroclaw

Transcription

Hochwohlgeborener Herr,
Hochzuverehrender Herr Geheimer Ober-Regierungs-Rath,

Wenn ich heute es mir zur Pflicht mache, Eur. Hochwohlgeboren unterthänigst zu berichten, daß ich das Glück gehabt habe, in der Nacht vom 20. zum 21. April einen neuen telescopischen Kometen im Sternbilde des Becher zu entdecken, und darüber in dieser Nacht durch fortgesetzte Beobachtungen völlige Gewißheit zu erlangen, so geschieht dies nicht ohne das tiefe Gefühl der Dankbarkeit, daß ich durch Eur. Hochwohlgeboren die Mittel dazu in die Hand bekommen habe.
Der Komet geht auf den Regulus zu, und wie es scheint rückläufig zur Sonne. Dann würde ihm die Erde nach einem Paar Monaten wieder noch vortheilhafter begegnen.

Mit hochachtungsvollen dankbaren

Eur. Hochwohlgeboren
unterthänigster Diener
v. Boguslawski

Breslau
d. 22. April 1835

Palm Heinrich Ludwig von Boguslawski

Palm Heinrich Ludwik von Boguslawski or Palon Heinrich Ludwig Pruß von Boguslawsky, (1789-1851) was a Polish/German professor of astronomy and head of the observatory in Breslau. He had contact with the astronomer Johann Elert Bode (1747-1826), who was the head of the observatory in Berlin and who had published the first important star atlas. The two of them met at the Prussian Military Academy in Berlin in 1811-1812, when Boguslawski did his military service. Boguslawski was an artillery officer in the Prussian army in the war of liberation against Napoleon after which he resigned and settled on the family estate outside Breslau. He became the curator of the observatory in Breslau in 1831 and was appointed an honorary professor at the university there in 1836.

Boguslawski discovered a comet in 1835 and calculated its course. For this he was awarded the first gold comet medal and the comet was named after him. He describes this discovery in the letter shown above. He also made valuable observations and calculations of Biela’s, Encke’s and Halley’s comets, published articles in astronomy journals and participated in the publication of the journal Uranus during the years 1842-51.

  • Ouranos, synchronistisch geordnete Ephemeride aller Himmelserscheinungen (Breslau: Grass, Barth & Co. Verl., 1832-)
  • Uranus, oder tägliche für Jedermann fatliche Übersicht aller Himmelserscheinungen (Glogau: Flemming, 1845-)

Text and transcription: Hanna Östholm
Image: Uppsala University Library (Alvin)

This post has previously been published on the Uppsala University Library’s website 2014.

Brev från Palm Heinrich Ludwik von Boguslawski

Föremål 284 av 400:
Brev från Palm Heinrich Ludwik von Boguslawski, tysk astronom och observatoriedirektör, 22 april 1835
English version of this blogpost

Det avbildade brevet är skrivet till ett icke namngivet Geheimer Ober-Regierungs-Rath. Boguslawski berättar att han föregående natt, natten mellan 20:e och 21:a april 1835, upptäckt en komet i stjärnbilden Bägaren på södra stjärnhimlen. Kometen rör sig i riktning mot stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet på norra stjärnhimlen. Boguslawski tycker att det ser ut som om kometen kommer att vända tillbaka i riktning mot solen, och inom de närmaste månaderna hamna i ett mer gynnsamt läge för observationer. Han skriver brevet för att tacka den anonyme adressaten som möjliggjort denna upptäckt, kanske genom att bidraga finansiellt så att observatoriet kunnat skaffa det teleskop Boguslawski använt.

Astronomi hör till de ursprungliga naturvetenskaperna i Europa. Ämnet räknas nämligen till de sju fria konsterna, vid sidan av å ena sidan aritmetik, geometri och musik, å andra sidan retorik, dialektik och grammatik. Himlakropparna – stjärnor och planeter – antogs avspegla eller rentav ha inflytande på det jordiska livet. De plötsligt uppdykande kometerna, eller ”hårstjärnorna” som det grekiska ordet betyder, väckte naturligen ett särskilt intresse. I folktron sågs kometer som illavarslande förebud eller järtecken som siade om krig, sjukdom eller missväxt. Aristoteles menade att de var atmosfäriska dunster, och detta rön behöll en stark ställning inom vetenskapen under hela medeltiden.
På 1400-talet började man försöka mäta kometers avstånd till jorden. Den danske astronomen Tycho Brahes (1546-1601) observationer av 1577 års stora komet visade dock att kometer var himlakroppar, och att kometbanan måste gå utanför månbanan – dvs. dess avstånd till jorden måste vara större än avståndet mellan månen och jorden.
Under 1600- och 1700-talen ägnades forskarmöda åt att söka och förfina metoderna att beräkna kometbanor. Att kometer var periodiskt återkommande upptäcktes av den engelske astronomen Edmund Halley (1656-1742) år 1705. Den komet som han förutsagt skulle återvända 1758 gjorde det mycket riktigt, och fick därefter bära hans namn.
Under 1800-talet började man även studera kometens uppbyggnad, tätheten i den materia som bildar komethuvudet, och de olika typerna av svansbildning. Man fann att svansens spektrum avviker från huvudets, som delvis överensstämmer med solens eftersom det härrör från reflekterat solljus. Den italienske astronomen Giovannis Schiaparellis (1835-1910) upptäckte 1866 ett samband mellan meteorskurar och kometer. I samband härmed fann man att det fanns stora mängder mikroskopiska korn i kometerna, och man kunde också konstatera närvaron av diverse gaser.
I början av 1900-talet kunde man fastslå att alla kometer verkade höra till solsystemet. Detta ledde bland annat till teorin om en kometreservoar, som formulerades 1950 och kallades Oorts kometmoln (efter den holländske astronomen Jan Hendrik Oort, 1900-1992), och till den amerikanske astronomen Fred Whipples (1906-2004) modell av kometkärnan som en ”smutsig snöboll”, uppbyggd av is och stoft. Idag menar man att kometerna kommer från solsystemets yttre, kallare delar, och att de består av resterna av de första himlakropparna i planetsystemet så att det alltså är vårt solsystems ursprungsmaterial som bevaras i kometerna. Det är i så fall tänkbart att de kan ha tillfört jorden de ämnen som bygger upp hav och atmosfär.

Boguslawskis bidrag till kometforskningen kan placeras in i en 1700-talstradition, trots att hans upptäckt alltså gjordes 1835. I det avbildade brevet handlar det ännu om att observera kometerna, beräkna deras bana och periodicitet. För att kunna undersöka vad kometer bestod av behövdes fotografisk utrustning som Boguslawski inte hade tillgång till.

Signum: Waller Ms de-00418
Digital kopia av brevet: Letter 1835-04-22, Wroclaw

brevet i sin helhet

Transkription

Hochwohlgeborener Herr,
Hochzuverehrender Herr Geheimer Ober-Regierungs-Rath,

Wenn ich heute es mir zur Pflicht mache, Eur. Hochwohlgeboren unterthänigst zu berichten, daß ich das Glück gehabt habe, in der Nacht vom 20. zum 21. April einen neuen telescopischen Kometen im Sternbilde des Becher zu entdecken, und darüber in dieser Nacht durch fortgesetzte Beobachtungen völlige Gewißheit zu erlangen, so geschieht dies nicht ohne das tiefe Gefühl der Dankbarkeit, daß ich durch Eur. Hochwohlgeboren die Mittel dazu in die Hand bekommen habe.
Der Komet geht auf den Regulus zu, und wie es scheint rückläufig zur Sonne. Dann würde ihm die Erde nach einem Paar Monaten wieder noch vortheilhafter begegnen.

Mit hochachtungsvollen dankbaren

Eur. Hochwohlgeboren
unterthänigster Diener
v. Boguslawski

Breslau
d. 22. April 1835

Palm Heinrich Ludwig von Boguslawski

Palm Heinrich Ludwik von Boguslawski eller Palon Heinrich Ludwig Pruß von Boguslawsky, (1789-1851) var polsk/tysk astronomiprofessor och observatoriedirektör i Breslau. Han kom i kontakt med astronomen Johann Elert Bode (1747-1826), som var observatoriedirektör i Berlin och hade givit ut den första större stjärnatlasen. De båda träffades vid den allmänna krigsskolan i Berlin 1811-1812, när Boguslawski gjorde sin militärtjänst. Boguslawski deltog som artilleriofficer i preussiska armén i befrielsekrigen mot Napoleon. Därefter tog han avsked och bosatte sig på släktens gods utanför Breslau. År 1831 blev han konservator vid observatoriet i Breslau, och utnämndes 1836 till extra ordinarie professor vid universitetet där.
Boguslawski upptäckte en komet 1835 och beräknade också dess bana. För detta mottog han den första kometmedaljen i guld, och kometen uppkallades efter honom. Denna upptäckt beskriver han i det avbildade brevet. Han gjorde också värdefulla observationer och beräkningar av Bielas, Enckes och Halleys kometer, publicerade bidrag i astronomitidskrifter och deltog 1842-51 i utgivningen av tidskriften Uranus.

  • Ouranos, synchronistisch geordnete Ephemeride aller Himmelserscheinungen(Breslau: Grass, Barth & Co. Verl., 1832-)
  • Uranus, oder tägliche für Jedermann fatliche Übersicht aller Himmelserscheinungen (Glogau: Flemming, 1845-)

Text och transkription: Hanna Östholm
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (Alvin)

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014.

Brev från Heinrich Meibom, tysk professor i medicin, historia och poesi i Helmstedt, 11 februari 1673

Föremål 281 av 400:
Letter from Heinrich Meibom, German Professor of Medicine, History and Poetry in Helmstedt, 11th February 1673
(Detta inlägg finns endast i engelsk version.)

The early universities carried out most of their dissections on animals, particularly pigs and dogs. There were no human dissections in the early period due to restrictions placed by the Roman Catholic Church; cadaveric dissections were introduced in the late 13th century initially for legal purposes – determination of death. These led to the regular use of human cadavers in medical instruction. Later, prisoners who were executed were permitted to be taken for dissection, but no other human corpses were allowed. This was still the case in the 17th century and the constant need for human bodies for dissections at the university is quite drastically illustrated by this letter, addressed to the mayor and the council of the city of Braunschweig. It was important to seize the opportunity when there was going to be an execution in the neighbourhood. In Uppsala in Sweden, for instance, dissections at the anatomical theatre were rare indeed, due to the lack of bodies available.

Signum/Shelfmark: Waller Ms de-03664
The letter in digital form: Letter 1673-02-11, Helmstedt

First page of the letter

Transkription

WolEdle, Veste, Hoch- und Wolgelarte, hoch und wol-
weise, Insonderß hochgeehrte Herrn und
wehrte freunde,

Nachdem ich in erfahrung kommen, daß in ihrer Stadt
einige Kindermörderin condemniret, und vom leben zum
tode werde gebracht werden, habe ich nicht ümbhin
gekondt, meine hochgeehrte Herrn dienstlich zu er-
suchen, Sie nach vollenzogenen urtheil selbigen cörper
unß hieher zur Anatomie zu liefern großgönstig
belieben wolten. Eß penetriren Meine hochgeehrte
Herrn ohne meine erinnerung vernünfftig, daß
hiedurch dem gemeinen besten und der alhie stu-
dierenden Jugend großer vortheil geschehe,
alß zweifele ich nicht, Sie werden von Ihnen
selbsten so wol daß bonum publicum zu promoviren
suchen, alß auch ihrer benachbarten und deß
furstl. braunschw. Lun. Hauses Academie gerne
und willig hierin gratificiren, warümb ich
den meineß orths dienstlich bitte, und ver-
pflichte mich hiewiederümb gegen Meinen
Hochgeehrten Herren sampt und sonderß und
denen Ihrigen zu allen müglichsten diensten
und wilfahrung. Nechst empfhelung der
gewaltigen Obhuet gotteß, verbleibe

Meiner hochgeehrten Herrn

Stets dienstwilligster diener
Hinrich Meybaum D. und bey
hiesiger Julius-Universitet Ana-
tomes Professor ordinarius

Helmstedt. den 11. Febr. 1673

[Address:]

Denen WolEdlen, Hoch und Wolgelarten,
Hoch- und Wolweisen, Herren, Bürger-
meister und gesampten Rath der Stadt
Braunschweig, Meinen insonderß hoch-
geehrten herrn, und wehrten freunden

Braunschweig

Approximate translation

Very Noble, Highly learned and Very Wise, especially Honoured Sirs and dearly-loved Friends,
Having heard that in your town a child-murderess has been condemned to death, I must humbly beg the worthy gentlemen to be good enough to hand over the body to the dissecting room after the sentence has been carried out. I do not need to remind you that this is for the common good and will be a great advantage to the students; also I do not doubt that you yourselves desire to promote the public welfare and that of your neighbours and will willingly gratify the desire of the Academy of the House of Brunswick-Luneburg and I herewith bind myself to render any possible service to you gentlemen, in return.
Commending you to the mighty power of God
Your very humble servant

Hinrich Meybaum, Doctor and
Ordinary Professor of Anatomy at the
Julius University

Heinrich Meibom

Heinrich Meibom the younger (1638-1700) belonged to a German family of several distinguished learned men. His grandfather Heinrich Meibom the elder (1555-1625) was professor of poetry and history at the University of Helmstedt and poëta laureatus in Praha. Marcus Meibom (1630-1711) was employed for some time by Queen Christina at her library in Sweden, and later became librarian in Copenhagen (1653-1663).
Heinrich Meibom (the younger) was in 1664 appointed professor of medicine at the University of Helmstedt and in 1678 he was also appointed professor of history and poetry. In this later position he edited a great number of his grandfather’s historical works. As a professor of medicine he was regarded to be one of the most distinguished physicians of his time. In 1666 he discovered the tarsal glands, the so called glandulae meibomianae, the sebaceous glands embedded in the tarsal plate of each eyelid.

Text & transcription: Håkan Hallberg & Krister Östlund
Image/bild: Uppsala University Library/Uppsala universitetsbibliotek (Alvin)

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014 / This post has previously been published on the Uppsala University Library’s website 2014.

Last page of the letter

Brev från Ole Christensen Rømer, dansk astronom och fysiker, 18 september 1679

Föremål 278 av 400:
Letter from Ole Christensen Römer (1644-1710), Danish astronomer and physicist, 18th September 1679
(Detta inlägg finns endast i engelsk version)

The document is written in French and states that after supper Rømer will proceed to observatory to watch the two eclipses of the moons of Jupiter. The addressee is invited to join him in his observations. The document is dated September 18th [1679].

Signum/Shelfmark:  Waller Ms dk-01907
The letter in digital form: Letter 1679-09-18, Paris

brevet

Transcription

Lundy 18 Sept.

Monsieur

Il y a demain au soir entre 9 et 10 heures des merveilles a voir dans le ciel de jupiter,
scavoir deux eclipses des satellites.
Je dois soupper chez president Bignon, d’ou je sortiray infalliblement a 9 heures precis,
et un peu avant si cela se pourra[.] Sur le neuf heure un qvarre vous trouverez toute
preste a l’observatoire, si vous vous voulez donner la peine d’y venir.

Je suis le Vostre entierement

Römer

Ole Christensen Rømer

Ole Christensen Rømer (1644-1710) studied under Rasmus Bartholin at the University of Copenhagen from 1662 to 1671. Between 1672 and 1681 he worked at the Paris Observatory, where he made the observations that led him to conclude that the speed of light was not infinite. Having returned to Copenhagen in 1681 Rømer took up the post of professor at the university, to which he had been appointed in 1676. In Copenhagen Rømer built observatories and made instruments (e.g. the meridian circle), standardised measures and weights, and saw to it that the calendar reform was introduced in 1700. G. D. Fahrenheit’s thermometer was inspired by one made by Rømer. He became chief constable and mayor of Copenhagen (1705).

Among his acqaintances and correspondents in the scientific and scholarly community were Christiaan Huygens, G. W. Leibnitz, John Locke, John Flamsteed and Edmund Halley. The rivalry between J-D Cassini and Rømer is well documented. Rømer twice, in 1681 and 1699, married into the influential Bartholin family.

The addressee

Nicolas Toinard (Thoynard) (1629-1706) was a French antiquary proficient in ancient languages and a numismatist. He published a Greek concordance to the gospels and dissertations on Lactantius and Roman medals. As seen from Waller Ms dk-01906 he seems to have had some knowledge of cannons and guns. He was a friend of John Locke, whom he met in Paris in 1677. It was through Toinard that Rømer made Locke’s acquaintance.

Other Rømer documents in the Waller Collection

One of the other two documents  in the Waller collection written by Rømer, Waller Ms dk-01906, mentions a hitherto unknown brother of the author. The other one is dated 1680, Waller Ms dk-01905.

Text and transcription: Bo Jaensson
Image: Uppsala University Library/Uppsala universitetsbibliotek (Alvin)

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014 / This post has previously been published on the Uppsala University Library’s website 2014.

Letter from Jean-Baptiste Bo, 31 October 1793

Letter from Jean-Baptiste Bo, French doctor, revolutionary and representative of the people, 31 October 1793
Svensk version av detta inlägg

The letter was written in Givet, in the Department of Ardennes in northern France, and it is dated in accordance with the revolutionary calendar, ”10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible”, i.e. the 10th day of the 2nd month of the year II of the One and Indivisible Republic. Converted into our calendar it was the 31st October 1793. The Reign of Terror had just been declared in the National Convention, it was two weeks after the Queen was executed and the guillotine was working full out. Jean-Baptiste Bo was working in Givet for the army of the Ardennes and as the people’s representative he has been asked by the administrators in another town’s district about property belonging to emigrants.

When the Revolution broke out in 1789 there were many people who, either in protest or later from fear, left the country. It was not just priests and the nobility but also merchants, farmers and workers. These emigrants were soon marked as ”Enemies of the Revolution”. There was a great fear of a conspiracy and the National Convention enacted more and more restrictive legislation against them. It was decided that the property of emigrants would be confiscated and sold and the emigrant act was passed on the 28th March 1793. Emigrants were defined as those who left French territory after the 1st July 1789 and who had not returned by the 9th May 1792, but it also included Frenchmen who were unable to prove that that had been uninterruptedly in France since 9th May 1792. According to the law they were now and forever banned from French territory, were stripped of their rights as citizens and their property fell to the Republic. An infringement of the ban would lead to the death sentence.

The letter refers to some pieces of confiscated furniture. They belong to the Republic and are to be sold, but the citizens in Rethel wonder if they come under the ”maximum law” passed on the 29th September, which stipulated a maximum price for all goods considered to be necessities. Bo replies that they are not affected by that law and may therefore be sold at auction. There can however be exceptions, for example goods that are to be taxed, and so the representative encourages his citizens to ”take a look” at the legislation which the Convention has passed concerning the sale of state property.

In the letter the sewing of damask (”guêtres”) is mentioned. Unfortunately the background to this matter concerning the damask is not stated, but Bo suggests that the administrators in Rethel simply buy the necessary material and get it sewn up for a pre-determined price or with a discount on the handiwork.

It is typical for the years of the Revolution that he uses ”Citoyens” as a term of address for the sake of equality and to mark the discontinuation of all kinds of privileges, replacing as it does titles and other polite phrases and which, in this case, gives the letter the stamp of officialdom. In a similar vein Bo ends his letter with the simple – but significant – words ”Salut et fraternité”. Thereafter come the signatures. Beside Bo’s own signature is that of Jean-Baptiste Massieu. Massieu (ca 1743-1818) was one of the Catholic priests who joined the Revolution in 1790 and was elected as a representative of the people. In 1790 he was posted in the Ardennes. Incidentally only eleven days after the writing of the letter, he informed the National Convention of his intention to resign from his position in order to marry the daughter of the Mayor of Givet.

Shelfmark: Waller Ms fr-00952
The letter in digital form: Official document

Transcription

Givet, 10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible

Les représentans du peuple envoyés par l’armée des Ardenes aux administrateurs du district de Rethel.

Pour répondre Citoyens à votre lettre du 5 du 2 mois, nous vous observons que le mobilier des émigrés doit rarement être une marchandise comprise dans la loi sur le maximum,  qu’en conséquence ils doivent être vendus à l’enchère en la forme usitée et portée par les décrets. S’il y a quelque article sujet à la taxe le premier offrant au maximum doit l’avoir. Quant aux guêtres, nous pensons que vous ferés bien d’acheter le drap et de les faire faire à un prix convenu ou d’en donner la façon au rabais. Vos opérations ne peuvent présenter de difficultés si vous voulés jetter un coup d’oeil sur les lois relatives à la vente des domaines nationaux.

Salut et fraternité

Bo       Massieu

Top left-hand corner, an explanatory note written in another hand:
10e jour du 2e mois
habillement
arrêté des représentans du peuple

”Guêtre” : damask
”Façon” : here meaning ”work”, i.e. the actual work carried out by the craftsperson when creating an object.  In this case it is a matter of the price for the work.

Jean-Baptiste Bo

Jean-Baptiste Bo was born in 1743 in a small village in southern France and was working as a doctor at the start of the French Revolution. His early political involvement in the Revolution bears witness to his enthusiasm for the new ideas. He was elected as a regional representative in 1790, before becoming a member of the so called Legislative Assembly in 1791, which changed its name in 1792 to the National Convention. He was particularly concerned with social matters. Alongside Robespierre he was among the most radical delegates who sat highest up in the plenary hall and were therefore called the ”montagnards” (from ”montagne”= ”mountain”). He voted for the execution of the King. In the provinces, where he was sent to enlist new allies during the worst years of the Reign of Terror, he became infamous for the inveterate and merciless war he pursued against all the ”Enemies of the Revolution”, i.e. the rich, Catholics, but also all ”suspects”, ”egoists” or even the ”indifferent”. He transformed the Cathedral in Rheims to a warehouse for fodder and in the little town of Givet, where the letter was written, he confiscated all the silver and gold he could find, as ”state property” as decreed by the Revolution. He was among those who introduced taxes on wealth for the benefit of the families of volunteers and it was on his initiative that measures were taken for the creation of a national insurance fund.

After the fall of the ”mountain” in the National Convention and the arrest of Robespierre on the 27th July 1794, it became increasingly hard for Bo and his radical friends to sidestep the accusations from other parties. He was to have been arrested when the amnesty of 26th October 1795 saved him. But his political career was over. He accepted a post as the director of the Office of Emigration in the Ministry of Police, before he finally withdrew to Fontainebleau to practise medicine until his death in 1814.

Text and transcription: Caroline Chevallier
Image: Uppsala University Library (Alvin)

This post has previously been published on the Uppsala University Library’s website 2014.

Brev från Jean-Baptiste Bo, 31 oktober 1793

Föremål 275 av 400:
Brev från Jean-Baptiste Bo, fransk läkare, revolutionär och folkombud, 31 oktober 1793
Även i engelsk version

Brevet är skrivet i Givet, i departementet Ardennes i norra Frankrike, och är daterat enligt revolutionskalendern, ”10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible”, d.v.s. 10:de dagen i 2:a månaden, den enhetliga och odelbara Republikens 2:a år. Översatt till vår tideräkning blir det den 31 oktober 1793. Den stora Terrorn har just utropats i nationalkonventet, det är två veckor sedan drottningen avrättades, och giljotinen är i full gång. Jean-Baptiste Bo arbetar i Givet för Ardennernas armé, och som folkombud har han fått en förfrågan av administratörerna vid en annan stads distrikt, Rethels, rörande emigranternas ägodelar.

När Revolutionen bröt ut 1789 var det många som, antingen i protest eller senare mer av rädsla, lämnade landet. De var inte bara präster och adelsmän utan även borgare, bönder, och arbetare. Dessa utvandrare betraktades snabbt som ”Revolutionens fiender”, mest av allt fruktade man en komplott, och nationalkonventet utfärdade mot dem alltmer inskränkande lagar. Det bestämdes att emigranternas ägodelar skulle konfiskeras och säljas, och den 28 mars 1793 stiftades emigrantlagen. Emigranter definieras där som de som lämnat fransk mark efter den 1 juli 1789 och som inte var tillbaka den 9 maj 1792, samt de fransmän som inte kunde bevisa att de sedan den 9 maj 1792 oavbrutet hade vistats i Frankrike. Enligt lagen var de nu för evärdlig tid bannlysta från fransk mark, fråntagna sina medborgerliga rättigheter och deras ägodelar tillhörde Republiken. Bannlysningens överträdelse straffades med dödstraff.

Det är alltså några av dessa bannlystas möbler det är frågan om i brevet. De tillhör Republiken och skall säljas, men medborgarna i Rethel undrar om de faller under ”maximumlagen”, som sedan den 29 september stipulerar ett högsta pris på alla nödvändighetsvaror. Det gör de inte, svarar Bo, och de kan alltså säljas på auktion. Dock kan det finnas undantag för till exempel skattebelagda varor, men här uppmuntrar folkombudet sina medborgare att ”kasta en blick” på de lagar, som konventet stiftat om försäljning av nationell egendom.

I brevet nämns också damasker (”guêtres”) som skall sys. Bakgrunden till just frågan om damaskerna framgår tyvärr inte, men Bo föreslår i alla fall administratörerna i Rethel att helt enkelt köpa det tyg som behövs och låta damaskerna sys, för ett i förväg bestämt pris eller med rabatt på hantverksarbetet.

Typiskt för revolutionsåren är tilltalet ”Citoyens” (”Medborgare”), som för jämställdhetens skull och för att markera avskaffandet av alla sorts privilegier ersätter titlar och andra dylika artighetsfraser, och som här ger brevet en officiell karaktär. På samma sätt avslutar Bo sitt brev med de enkla – men talande – orden ”Salut et fraternité” (”Hälsningar och broderskap”). Därefter kommer signaturerna. Bredvid Bos egen namnteckning har även Jean-Baptiste Massieu skrivit under. Massieu (ca 1743-1818) var en av de katolska präster som 1790 anslöt sig till Revolutionen och blev vald till folkombud. 1793 tjänstgjorde han i Ardennerna. Som kuriositet kan nämnas att han, endast elva dagar efter att brevet skrevs, meddelade nationalkonventet sin avsikt att lämna sina uppdrag för att gifta sig med dottern till borgmästaren i Givet…

Signum: Waller Ms fr-00952
Digital kopia av brevet: Official document

brevet i sin helhet

Transkription

Givet, 10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible

Les représentans du peuple envoyés par l’armée des Ardenes aux administrateurs du district de Rethel.

Pour répondre Citoyens à votre lettre du 5 du 2 mois, nous vous observons que le mobilier des émigrés doit rarement être une marchandise comprise dans la loi sur le maximum,  qu’en conséquence ils doivent être vendus à l’enchère en la forme usitée et portée par les décrets. S’il y a quelque article sujet à la taxe le premier offrant au maximum doit l’avoir. Quant aux guêtres, nous pensons que vous ferés bien d’acheter le drap et de les faire faire à un prix convenu ou d’en donner la façon au rabais. Vos opérations ne peuvent présenter de difficultés si vous voulés jetter un coup d’oeil sur les lois relatives à la vente des domaines nationaux.

Salut et fraternité

Bo       Massieu

Högst upp till vänster, förtydligande not skriven av en annan hand:
10e jour du 2e mois
habillement
arrêté des représentans du peuple

”Guêtre” : damask
”Façon” : i betydelsen ”arbete”, alltså själva arbetet som hantverkaren utför för att tillverka ett föremål. Det är här frågan om priset för detta arbete.

Jean-Baptiste Bo

Jean-Baptiste Bo föddes 1743 i en liten by i södra Frankrike, och var verksam som läkare när Franska Revolutionen bröt ut. Hans tidiga politiska engagemang i Revolutionen vittnar om hans entusiasm för de nya idéerna. Redan 1790 blev han vald till ombud på regional nivå, innan han 1791 blev medlem i den s.k. lagstiftande församlingen, som 1792 bytte namn till ”nationalkonventet”. Där intresserade han sig särskilt för sociala frågor. Han tog plats bredvid Robespierre bland de mest radikala, som i plenisalen satt längst upp och därför kallades ”montagnards” (efter ”montagne”= ”berg”). Han röstade för kungens avrättning. I landsorten, dit han utsändes för att värva nya anhängare under skräckväldets värsta år, utmärkte han sig genom det inbitna och obarmhärtiga krig han förde mot alla ”Revolutionens fiender”, d.v.s. de rika, katolikerna, men även alla ”misstänkta”, ”egoister” eller rent av endast ”likgiltiga”. Domkyrkan i Reims förvandlade han till foderlager och i den lilla staden Givet, varifrån brevet är skrivet, lade han beslag på allt det silver och guld han kunde hitta, sådant som Revolutionen hade förordnat som ”nationell egendom”. Han var med om att införa förmögenhetsskatter till fördel för volontärernas familjer, och på hans initiativ vidtog man åtgärder för skapandet av en nationell försäkringskassa.

Efter ”bergets” fall i nationalkonventet och Robespierres arrestering den 27 juli 1794 blev det emellertid allt svårare för Bo och hans radikala vänner att undgå anklagelser från andra partier. Han skulle bli arresterad när amnestin den 26 oktober 1795 räddade honom. Men hans politiska roll var slut. Han accepterade en plats som chef för emigrantbyrån vid polisministeriet, innan han till sist drog sig tillbaka i Fontainebleau för att praktisera medicin fram till sin död 1814.

Text och transkription: Caroline Chevallier
Bild: Brev från Jean-Baptiste Bo, fransk läkare, revolutionär och folkombud, 31 oktober 1793

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014.

« Äldre inlägg