400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Etikett: Leufstasamlingen (Sida 1 av 2)

Leufstabiblioteket i ny glans

Sedan 1986 är Lövstabruks äldre boksamling i Uppsala universitetsbiblioteks ägo, en samling som till stor del står kvar i sin ursprungliga biblioteksbyggnad från 1750-talets slut. Nu har interiören i biblioteket fått ett välbehövligt lyft – en tidigare blå färg på väggarna bakom böckerna har nu ersatts med den ursprungliga rosa. Avskavd förgyllning har bättrats på med bladguld, vilket ger väggarna en ny glans.

Charles De Geer (1720-1778) lät uppföra den nuvarande biblioteksbyggnaden, ritad av den arkitekten Jean Eric Rehn, i slutet av 1750-talet. Boksamlingen som här fick sin plats byggdes upp av släkten De Geer under 1700-talet och in på början av 1800-talet, och har sedan dess fått stå kvar. Vid universitetsbibliotekets övertagande av samlingarna flyttades emellertid handskrifter, musikalier och ekonomiskt värdefulla böcker in till Carolina Rediviva i Uppsala för att förvaras under säkrare former.

Läs mer om samlingarna och biblioteket: Leufstasamlingarna.

Arbetet med återställandet av boksamlingen har just påbörjats.

Måleriarbetet kunde naturligtvis inte utföras med de ca 8400 volymerna kvar i byggnaden. I våras evakuerades därför samtliga böcker till en närbelägen lokal av personal från universitetsbiblioteket. Hela 250 flyttkartonger gick åt.

Efter midsommar stod biblioteket klart, och nu genomfördes under tre mycket heta dagar det digra arbetet med att återställa samtliga böcker. Med tungan rätt i mun skulle varje volym sorteras tillbaka till samma plats där den stod före renoveringen.

Roger, Oskar och Adam tar en välbehövlig paus från kartongbärande.

Då alla böcker åter hittat upp till sina platser, städades och dammades biblioteket under överinseende av bokbindarna Roger och Adam. Bibliotekets båda glober, som skyddats under renoveringen, ställdes åter på plats.

Peter och Sofie lägger sista handen vid återställandet av boksamlingen.

Tillsammans med guldtrycket på bokryggarna ger de förbättrade förgyllningarna på hyllorna ytterligare glans till biblioteket.

Här är vi som återställde böckerna:
Oskar Westerstrand, Sofie Kraft, Adam Larsson, Peter Sjökvist, Helena Backman och Roger Johansson, samtliga från Uppsala universitetsbibliotek.

Text: Helena Backman
Foto: Helena Backman och Floriane Clerc

Spår av läsning i en 1700-talsbok

Föremål 357 av 400:
En kvarlämnad papperslapp som bokmärke i en bok från 1748.

I Leufstabiblioteket finns en mängd skönlitteratur, främst från 1700-talet och på franska. Till skillnad från vetenskapliga verk hittar vi i dessa skönlitterära böcker inte lika många marginalanteckningar, eftersom dikter, teaterstycken och prosastycken vanligen inte kommenteras på samma sätt av läsaren. Spåren av bruk kan därför vara färre eller mer otydliga.

Titelbladet tryckt i rött och svart med graverad vinjett.

Därför är det trevligt att då och då stöta på bokmärken, i form av någon bit lättillgängligt papper, kanske ett hörn från en tidning eller ett brev. Det visar att boken lästs, även om vi inte får reda på om den någonsin blev läst i sin helhet, eller om läsaren gav upp på vägen, eller helt enkelt glömde bort den.

En liten papperslapp, helt klart återanvänd från något annat sammanhang, ligger inkilad mellan sidorna i volym tre av flerbandsverket Bibliotheque choise et amusante, tryckt i Amsterdam 1748. Som titeln beskriver består boken av underhållande stycken på vers och prosa. Bokmärket finner vi mitt i ett prosastycke med titel Histoire de Madame de Luz. Kanske just denna text inte var fullt lika underhållande som utgivaren utlovat.

Volymen har signum: Leufsta 127.H.19

Text och bild: Helena Backman

Nyckel med spelkort

Föremål 341 av 400:
Nyckel till skåp i ett av kabinetten i Leufstabiblioteket

I Leufstabiblioteket har vi hittat ett par spelkort ur en killelek inlagda som bokmärken i ett par volymer. För en tid sedan fick vi denna nyckel i vår hand, en nyckel till ett redan olåst skåp i ett av sidorummen i biblioteketsbyggnaden. Den etikett som knutits fast vid nyckeln är en bit återanvänt spelkort ur samma killelek.

Kille är ett kortspel som spelas med en något annorlunda kortlek än de vanliga spelkort vi använder idag. Spelet hade sin storhetstid i Sverige på 1750-talet. Kan det ha varit en person som tyckt om att spela kille som använt dessa kort i biblioteket? Eller kanske snarare någon som inte gillat att spela kille och därför kunnat använda korten på dessa sätt?

nyceln mot blå bakgrund med baksidan av spelkortet synligt

Detta lär vi inte få något svar på, men vi ser fram emot att se hur många killekort vi hittat då vi katalogiserat klart boksamlingen i Leufstabiblioteket. Läs mer om biblioteket och det pågående projektet på dessa sidor: Leufstasamlingarna.

Text och bild: Helena Backman

Rudbecks Blombok

Föremål 305 av 400:
Vackert avbildad iris ur Olof Rudbeck den äldres Blombok

I bloggens förra inlägg kunde vi berätta om de två delar av Olof Rudbeck den äldres planerade verk över världens alla växter som hann tryckas innan projektet fick ett abrupt slut med Uppsala stadsbrand 1702.

I samma stadsbrand försvann också den första volymen i det enorma verk som vi kallar för Blomboken, i vilket Rudbeck låtit avbilda alla de växter som han kände till i naturlig storlek. Som första växt i den andra bevarade delen finner vi denna vackra blå iris.

akvarellmålning av två blå irisar med stjälkar och lökar

Elva av de ursprungligen tolv volymerna finns alltså bevarade, idag på Carolina Rediviva. De såldes av Olof Rudbeck den yngre till Charles De Geer på Lövstabruk, som förvarade dessa volymer i sitt bibliotekshus vid vattnet i Leufsta. När Uppsala universitetsbibliotek köpte denna boksamling på 1980-talet, flyttades de unika och värdefulla böckerna in till Uppsala, däribland dessa volymer.

en trave med elva stora böcker bundna i vitt pergament

Är du nyfiken på hur stor en sådan här volym är? I utställningssalen på Carolina Rediviva, som åter slår upp portarna fredagen den 14 juni kl. 14.30, kan du snart få se en av dessa volymer, liksom mer material med anknytning till Olof Rudbeck den äldre.

Du hittar bilder på hela sviten volymer samt ett register över bilderna i Alvin: Blomboken II-XII
Just dessa blå irisar kan du se i digital kopia här: Första blomman i Blomboken II: Irisar, Narcisser, Liljor, Orkideer

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Botaniskt verk med extramaterial

Föremål 304 av 400:
En pressad växt i Olof Rudbeck den yngres exemplar av Campus Elysii

Uppsalaprofessorn och Olof Rudbeck den äldres stora projekt att avbilda världens alla växter Campus Elysii eller Glysis wald tog en ända med förskräckelse. Vid den stora stadsbranden i Uppsala den 15 maj 1702 gick Olof Rudbeck den äldres bibliotek upp i rök. Vid tillfället hade Rudbeck över 7000 graverade stockar, som skulle användas för att trycka de träsnitt som skulle illustrera verk, vilka också gick förlorade i lågorna. Två delar hade dock hunnit tryckas – och en volym som innehåller bägge dessa delar har ägts av sonen Olof Rudbeck den yngre. De allra flesta av de målade förlagorna till dessa stockar klarade sig dock – till dessa återvänder vi vid ett senare tillfälle i bloggen.

Ett avlängt grässtrå vilar på ett vitt papper ovanpå en uppslagen sida i boken

Den torkade växten har en lapp med notering på stjälken, och vilar här på ett syrafritt papper.

Mellan bladen i denna volym återfinns även en del växtfragment. Här kan vi se ett strå när vi bläddrar i den digitala kopian av boken som finns fritt tillgänglig på nätet.

en sida i boken med träsnittsillulstrationer av några gräs och beskrivande text

I den digitala kopian visar påföljande bild hur sidan ser ut utan det pressade strået.

Detta exemplar tillhör Leufstabiblioteket, vars tidigare ägare Charles De Geer köpte en hel del böcker, tryckta och handskrifter, både av och efter Olof Rudbeck den yngre.

Här ser du bägge delarna av Campus Elysii i digitala kopior i Alvin:
Campus Elysii [Del 1]
Campus Elysii [Del 2]

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (via Alvin)

Den svenska fäktkonsten

Föremål 256 av 400:
Palaestra Svecana eller den Adeliga Fechtare-konsten av Diedrich von Porath, utgiven 1693

Diedrich von Porath (1645-1703) var hovfäktmästare i Stockholm och därför den som lärde upp Karl XII i denna konst. Denna lärobok är det första verk om fäktning som publicerats på svenska, tryckt av David Kämpe i Stockholm år 1693.

två män i stora hattar fäktas med korsade klingor, och den ene sticker den andre med värjan i magen

De 24 illustrationerna i boken är utförda av kopparstickaren Erik Reitz (1660-1696). Bilderna visar hur fäktarna använder sig av långa steg vid framstötar, inte de korta snabba steg med vilka dagens sportfäktare rör sig fram och tillbaka på pisten.

ett parti text ur boken, där föfattaren ber om ursäkt för stavfel. Texten är sklriven med gammaldags svårläst stil

I förordet finns en ursäktande text om tryckfel i boken, där författaren ber läsaren ha överseende med dessa och understryker mellan raderna att stavfel inte borde vara ett hinder i en bok om detta ämne.

det graverade titelbladet där bokens titel står i en krans mellan två antika figurer med hjälmar och vapen

Bilderna ovan är tagna ur ett exemplar tillhörigt Leufstabiblioteket med signumgravören : Leufstasaml. q 67
Några sidor ur ett annat exemplar med signum: Cr. 5:23 kan du se här i digital form: Palaestra Svecana

Text och bild: Helena Backman

Anteckningar och provenienser i Leufstabiblioteket

Föremål 225 av 400:
Charles De Geers familjebibel med inskrivna familjeuppgifter

Just nu pågår ett projekt där de tryckta böckerna i Leufstabiblioteket katalogiseras och beskrivs i sin helhet. Inom detta projekt dokumenteras även spår av bruk och tidigare ägare i volymerna, och i dessa fall digitaliseras delar av böckerna där sådana uppgifter förekommer.

Biblioteket har tillhört herrgården på Lövstabruk, och började byggas upp av bruksägaren  Charles De Geer (1720-1778) och fortsatte utökas av hans son. I biblioteket finns en stor Karl XII-bibel där Charles De Geer nedtecknat familjeuppgifter, där bröllopet med Catharina Charlotta Ribbing (1720-1787) inleder, följt av födslar inom familjen. Uppgifter om faddrar vid barnens dop visar hur släkt och vänner till familjen deltagit i varandras närmaste kretsar.

bild av främre pärmen av bibeln, i bruntskinn med en mängd guldtryckta växtrankor och spetsmönster i kanterna på boken

Även bokbandet till denna bibel har blivit dokumenterat med digitala bilder, eftersom det är ett riktigt praktexemplar, utfört av bokbindaren i Stockholm Johann Friedrich Klemm. Se alla dess detaljer i digital form: Bokband till Biblia, thet är all then heliga skrift på swensko…

Än så länge är endast ett litet antal provenienser ur Leufstabiblioteket dokumenterade i bild i digital form, men fler kommer det att bli allteftersom projektet avlöper. De proveniensbelägg som finns i digital form idag hittar du i Alvin, tillsammans med information om de böcker som de ingår i.

Bibeln har signum: Leufstasaml. F 74

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Tryckt exlibris efter Friedrich Roth-Scholtz

Föremål 203 av 400:
Tryckaren Friedrich Roth-Scholtzs graverade exlibris i bok om mineraler

kopparstick med en vapenskälc och under ett liggande lejon

I de böcker som köpts i andra hand till Charles De Geers bibliotek på Lövstabruk hittar vi olika former av ägarmarkeringar i böckerna. En speciellt vacker sådan har den tyske tryckaren och förläggaren i Nürnberg Friedrich Roth-Scholtz (1687–1736) låtit trycka direkt på baksidan av titelbladet i en bok om mineraler. Detta exlibris visar hans vapen och frasen ”Ex Bibliotheca Friederici Roth-Scholtzii.” Denna stolta ägarmarkering är alltså tryckt direkt på boksidan med hjälp av en press för kopparstick, och återfinns i fler böcker som en gång har tillhört Roth-Scholtz. Böckerna har nu spridits i olika samlingar i Europa och USA. Under detta exlibris har Roth-Scholtz låtit trycka en vinjett med ett lejon och mottot: ”Torpore, nescit firmo men robore nixa”.

Att återfinna en bok om mineraler i bruksägaren Charles De Geers bibliotek är inte överraskande. Boken är Dissertazione epistolare del fosforo minerale ò sia della pietra illuminabile Bolognese … av Luigi Ferdinando Marsili (1658-1730), tryckt i utökad upplaga i Leipzig 1702, med parallelltext på latin.

bokstaven M som initial med en man som hackar på en sten i bakgrunden

I själva boken finns också andra vackra illustrationer i koppar- eller metallstick, jämte vinjetter och initialer.

Text och bild: Helena Backman

en liten graverad vas med växtslingror

En Constanter i Leufstabiblioteket

Föremål 202 av 400:
En bok tidigare ägd av den nederländske poeten och diplomaten Constantijn Huygens

Leufstabiblioteket är något av ett holländskt bibliotek i Sverige, då Charles de Geer med rötterna i Utrecht är den som satt sin prägel på samlingarna. Just nu pågår projektet The Library of Leufstabruk, ett samarbete mellan Uppsala universitetsbibliotek och De Koninklijke Bibliotheek, Nationalbiblioteket i Nederländerna. Förutom personal från Universitetsbiblioteket deltar bibliografen Alex Alsemgeest från De Koninklijke Bibliotheek i arbetet.

Just nu befinner sig Alex Alsemgeest i Sverige där han på plats går igenom samlingarna. Här hittar han spännande material och andra spår från eller med anknytning till Holland. I sin blogg har han nyligen skrivit om sitt senaste intressanta fynd i Leufstabiblioteket: en bok som tidigare ägts av den nederländske poeten och diplomaten Constantijn Huygens (1596-1687). Dennes motto ”Constanter” skrivet med karaktäristisk hand visar att boken ingått i hans bibliotek.

foto av hela titelbladet till boken

Boken är ett exemplar av Histoire de la vie de la reyne Christine de Suede. Boken har tryckeriuppgiften Stockholm 1677, en uppgift som är falsk. Boken är högst sannolikt tryckt i Nederländerna, enligt Alsemgeest. Huygens bibliotek är idag spritt över världen, men uppgift om de exemplar som kan knytas till honom samlas på en webbplats: Exemplar olim Const. Hugenii.

Läs mer om boken och dess tidigare ägare, samt mer om Huygens bibliotek i ett blogginlägg av Alex Alsemgeests: Constanter (på engelska)
Du kan även fortsätta följa hans pågående arbete med Leufstasamlingen genom att följa hans blogg.

Text: Helena Backman (med uppgifter hämtade från Alex Alsemgeests blogginlägg)
Bild: Alex Alsemgeest

Halvvägs mot 400: Vackert bokband av Johan Öman

Föremål 200 av 400:
Vackert bokband till en tysk bibel bundet av bokbindarmästaren Johan Öman runt 1720.

Vi har nu kommit halvvägs mot det förestående 400-årsjubileet. Dessutom är vi halvvägs bland de föremål som får representera Uppsala universitetsbiblioteks samlingar och bibliotek i denna blogg. En sådan milstolpe känns lite speciell, och dagens föremål får därför bli något alldeles extra.

bild på hela framsidan av bokbandet, ett brunt skinnband översållat med guldstämplar i form av blommor, stjärnor, fåglar och annan ornamentik

Jag passar då på att välja en personlig favorit, ett fantastiskt bokband av Johan Öman, bokbindarmästare verksam i Stockholm under tidigt 1700-tal. Öman föddes i Grisslehamn 1677, flyttade till Stockholm där han arbetade först som lärling och senare i sin egen verkstad på Styckgjutaregatan. Stilen kallas för ”gyllenläderstil”, en praktfull syn med sin rika guldtryckta dekor av rullar och stämplar på skinn över tjocka träpärmar. Hela volymen har måtten 47,5 x 32,5 x 13 cm.

Själva bibeln som fått dessa underbara pärmar är tryckt i Nürnberg år 1700.

detalj av guldtryckt dekor i form av ett par små fåglar med näbbarna mot varandra

Denna bibel ingår i samlingarna på Leufstabiblioteket, en samling som just nu håller på att katalogiseras inom ett projekt med medel från Riksbankens jubileumsfond. Om samlingen och om projektet kan du läsa mer här: Leufstabiblioteket.

Hela bokbandet ur de flesta vinklar kan du se i digital form: Bokband: Biblia… 1700.

Text och bild: Helena Backman

« Äldre inlägg