Med anledning av Nobeldagen och Nobelpriset 2020 uppmärksammas hedersdoktorn vid Uppsala universitet Selma Lagerlöf, som blev den första kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur år 1909.
Författare: Helena Backman (Sida 1 av 42)
Johannes Schefferus (1621-1679) var 1657 professor skytteanus vid Uppsala universitet. I en på universitetsbiblioteket bevarad lista över deltagarna i hans collegium, det vill säga hans studenter, skriver han att detta år låg undervisningen här i Uppsala till stor del nere, eftersom pesten härjade i Stockholm och på många andra ställen.
År 1657 gjorde därför Schefferus utläggningar över sitt kompendium i Politik (statskunskap) för en enda elev, Johannes Johansson Suuan (kanske Swan, uu skulle kunna stå för w), student från Småland. Ytterligare tre studenter är namngivna under året, till skillnad från ett normalt år, då listorna över hans studenter kunde göras långa.
Idag kan vi med våra digitala hjälpmedel och våra insatser för att skydda oss från smittspridning hålla igång undervisningen vid Uppsala universitet även under pågående pandemi.
Schefferus lista ingår i hans Vita, som har signum X 292 i vår handskriftssamling.
Denna handskrift finns även utgiven i tryckt, mer lättläst form:
Ioannis Schefferi Argentoratensis vita
Text: Anna Fredriksson/Helena Backman
Foto: Helena Backman
Drottning Lovisa Ulrika 300 år
Som en del av universitetsbibliotekets pågående 400-årsjubileum deltog Uppsala universitetsbibliotek under ett digitalt firande av drottning Lovisa Ulrikas 300-årsdag i arrangemang av Livrustkammaren med medverkande från en mängd kulturarvsinstitutioner i Sverige.
I en streamad visning den 21 juli lyfte besökskoordinator Annika Windahl Pontén och bibliotekarie Helena Backman fram material i universitetsbibliotekets samlingar med anknytning till Lovisa Ulrikas naturaliesamlingar, och därmed även till Carl von Linné.
Du som missade detta tillfälle kan se en inspelning av visningen här:
Lovisa Ulrikas naturaliesamling
Text: Helena Backman
Bild: Anna Leclèr
Sedan 1986 är Lövstabruks äldre boksamling i Uppsala universitetsbiblioteks ägo, en samling som till stor del står kvar i sin ursprungliga biblioteksbyggnad från 1750-talets slut. Nu har interiören i biblioteket fått ett välbehövligt lyft – en tidigare blå färg på väggarna bakom böckerna har nu ersatts med den ursprungliga rosa. Avskavd förgyllning har bättrats på med bladguld, vilket ger väggarna en ny glans.
Charles De Geer (1720-1778) lät uppföra den nuvarande biblioteksbyggnaden, ritad av den arkitekten Jean Eric Rehn, i slutet av 1750-talet. Boksamlingen som här fick sin plats byggdes upp av släkten De Geer under 1700-talet och in på början av 1800-talet, och har sedan dess fått stå kvar. Vid universitetsbibliotekets övertagande av samlingarna flyttades emellertid handskrifter, musikalier och ekonomiskt värdefulla böcker in till Carolina Rediviva i Uppsala för att förvaras under säkrare former.
Läs mer om samlingarna och biblioteket: Leufstasamlingarna.
Måleriarbetet kunde naturligtvis inte utföras med de ca 8400 volymerna kvar i byggnaden. I våras evakuerades därför samtliga böcker till en närbelägen lokal av personal från universitetsbiblioteket. Hela 250 flyttkartonger gick åt.
Efter midsommar stod biblioteket klart, och nu genomfördes under tre mycket heta dagar det digra arbetet med att återställa samtliga böcker. Med tungan rätt i mun skulle varje volym sorteras tillbaka till samma plats där den stod före renoveringen.
Då alla böcker åter hittat upp till sina platser, städades och dammades biblioteket under överinseende av bokbindarna Roger och Adam. Bibliotekets båda glober, som skyddats under renoveringen, ställdes åter på plats.
Tillsammans med guldtrycket på bokryggarna ger de förbättrade förgyllningarna på hyllorna ytterligare glans till biblioteket.
Oskar Westerstrand, Sofie Kraft, Adam Larsson, Peter Sjökvist, Helena Backman och Roger Johansson, samtliga från Uppsala universitetsbibliotek.
Text: Helena Backman
Foto: Helena Backman och Floriane Clerc
Edit: Texten har justerats något 29 juli 2020.
Under vårt jubileum uppmärksammar vi våra samlingar som byggts upp under 400 år. Fortfarande förvärvar vi material till biblioteket som är betydligt mer än 400 år gammalt. Här berättar bibliotekarie Anna Fredriksson om ett sådant nytt inköp:
En grupp fragment ur medeltida handskrifter har under våren förvärvats från Stockholms auktionsverk till Uppsala universitetsbibliotek. Fragment kallas de lösa blad eller delar av blad som har kommit ifrån sitt ursprungliga sammanhang, en längre text eller volym. Sådana fragment finns i omlopp hos auktionsfirmorna lite nu och då. De kan ha funnits hos samlare en lång tid innan de kommit dit.
Varför är det bara enstaka sidor, kanske någon undrar – handlar det om sidor utskurna ur något biblioteks samlingar?
Vi utgår från att det inte är så, utan att fragmenten kommit i omlopp på helt laglig väg. Det finns fortfarande medeltida handskrifter världen över som ägs av privatpersoner. Eftersom de är ägare till handskriften kan de juridiskt sett göra som de vill med dem, till och med sälja enstaka sidor om de så önskar.
Fragmenten kan också ha skiljts från sitt sammanhang redan under medeltiden eller i tidigmodern tid. I samband med reformationen slaktades stora mängder böcker som hörde till den katolska gudstjänsten, eftersom man ville återanvända det dyra pergamentet.
Just de gudstjänstfragment vi köpt tycks inte ha utsatts för den typen av behandling. Däremot är det tydligt att de äldsta av fragmenten i gruppen, troligen från 1200- eller kanske 1300-talet, har återanvänts som spegelblad, en typ av fodring på insidan av pärmarna, i en yngre volym.
I det här fallet är det troligt att bladen tagits bort i samband med en renovering av det yngre bokbandet. Långt in i vår tid kunde man av bokbindare köpa sådant kasserat material, före detta pärmfyllnader och ryggstycken och hela pärmöverdrag som egentligen var återanvända pergamenthandskrifter.
En del menar att man ska vara försiktig med att köpa fragment och därmed kanske bidra till att volymer slaktas. Anledningen till att UUB gick in och köpte dessa fragment var att det i ”paketet” fanns ett fragment som har anknytning till den heliga Birgitta. Fragmentet, som är ett par blad ur birgittasystrarnas liturgiska bok Cantus sororum, ”Systrarnas sång”, kan vara skrivet i eller ha ägts av det medeltida Vadstena kloster. Då UUB sedan tidigare har en stor del av klostrets forna boksamling (en annan del finns i KB), tyckte vi det var lämpligt att ”ta hem” detta fragment i förskingringen. Köpet stämdes också av med KB.
Cantus sororum är en veckoserie av liturgiska sånger till jungfru Maria, och den sjöngs av birgittinklostrens nunnor. I sin helhet innehåller Cantus sororum ca 200 sånger och en stor mängd texter och böner för läsning under loppet av en vecka, under dagens sju tideböner (kortare gudstjänster spridda över dagen).
Men även de andra fragmenten är intressanta på sina sätt. De handskriftsblad som en gång varit spegelblad kan vara från så lång tid tillbaka som 1200-talet och uppvisar en skrifttyp som vi inte har så många exempel på i våra samlingar. En påskrift visar att den volym spegelbladen en gång suttit på, tillhörde Knowsley library. Den nyfikne är välkommen att lista ut var den volymen går att finna idag!
Längst ner till höger på första sidan kan man dock läsa:
Nam magistratus superiores aut pari imperio nullomodo possunt cogi
(”Ty ämbetsmän som är överställda eller på samma nivå (dvs, som en själv) kan på intet sätt tvingas” (dvs, att göra en viss sak).
Texten på bladen är ur ett juridiskt verk som var väldigt flitigt använt i Europa under senantiken, medeltiden och även senare, nämligen Justinianus’ Pandectae (av grekiskans pandectes ”som täcker allt”), också kallad Digesta. De utgör en reviderad sammanfattning av de texter i romersk rätt som fanns tillgängliga under senantiken. Tillsammans med andra texter sammanställda på order av Justinianus I (östromersk kejsare) bildade den Corpus Iuris Civilis, en textsamling som spelat en oerhört stor roll för utvecklingen av de europeiska rättssystemen.
och bladen är ur bok 4.
Corpus Iuris Civilis tillhör juridikens kanon och en tryckt utgåva, inklusive Pandectae / Digesta, står följaktligen i Carolinas referensbibliotek på Oe(u).
Länkar till fragmenten i Alvin:
Hymner och böner:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-351013
Missale:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-351022
Cantus sororum:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-351018
Pandectae:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-351023
Text: Anna Fredriksson
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin) samt Helena Backman
Nu börjar vårt jubileumsfirande, som kommer att pågå under 2020 och 2021.
Vi börjar med att bjuda på en guidad visning bakom kulisserna på Carolina Rediviva, vår äldsta biblioteksbyggnad fortfarande i bruk. Våra kunniga guider Annika Windahl Pontén och Krister Östlund visar er runt i Boksalen på denna filmade kringvandring:
Boksalen – en guidad visning
Besök vår jubileumssida https://ub.uu.se/uub400 under 2020 och 2021, och fortsätt följa oss här i bloggen!
Text: Helena Backman
Föremål 400 av 400:
Silverpärmarna till Codex argenteus, den främsta källan till det gotiska språket
Vi är framme vid det sista föremålet i denna kavalkad av föremål i och runt våra samlingar på Uppsala universitetsbibliotek. Ni är många som följt oss från start, och vi hoppas att ni nu fortsätter följa denna blogg, som kommer ledsaga er under bibliotekets jubileumsfirande under 2020 och 2021.
Magnus Gabriel De la Gardie 1669.
Silverbibeln drar som upptagen i UNESCO:s världsminnesregister en mängd turister till biblioteket varje år, och har därför ett eget rum i vår utställningssal på Carolina Rediviva. Handskriften har också en egen webbplats hos oss, där du kan läsa allt om denna handskrift och dess historia, betydelse och den forskning som skett omkring den under århundradena sedan 1669.
Välkomna att fira Uppsala universitetsbiblioteks första 400 år med oss! Vi ser fram emot nästa 400 år och vad dessa ska föra med sig för ett modernt universitetsbibliotek med stora fysiska kulturarvssamlingar och ett ännu större dagsaktuellt och digitalt utbud.
Text: Helena Backman
Bild: Magnus Hjalmarsson (genom Alvin)
Föremål 399 av 400:
Författaren Karin Boyes efterlämnade manuskript, brev och andra handlingar
I våra arkivsamlingar finns de papper som den svenska författaren Karin Boye (1900-1941) efterlämnat. Dessa har inkommit till biblioteket som gåvor från släktingar och från Karin Boye-sällskapet.
Förutom manus till dikter och andra texter finns här även mer personliga dokument som dagboksanteckningar, foton, kvitton, noteringar och mycket annat. Till stor del att innehållet i arkivet digitalt tillgängligt.
Du hittar en fullständig arkivförteckning i Alvin, där du även kan se vilka handlingar som digitaliserats och är fritt tillgängliga via nätet:
Karin Boyes efterlämnade papper.
Vill du läsa mer finns en presentation och verk att läsa i digital form genom Litteraturbanken: Karin Boye.
Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)
Föremål 398 av 400:
Handskriftsfragment i bokband från tidigt 1500-tal
I bindningen till en volym innehållande verk av Petrus Comestor och Eusebios av Caesare, båda tryckta i Strasbourg år 1500, finner vi några återanvända handskriftsfragment med notskrift.
Volymen har tidigare ägts av Jesuitkollegiet i Riga, varifrån biblioteket rövades under Andra polska kriget. Gustav II Adolf donerade därefter böckerna från Riga till Uppsala universitetsbibliotek, för att utgöra en del av grunden till det av honom nygrundade Uppsala universitetsbibliotek.
Här kan du se bokbandet och dess innehåll i digitala kopior: Samlingsband med verk av Petrus Comestor och Eusebios av Caesare
Volymen har signum: Ink. 35b:101 Fol. min.
Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)
Föremål 397 av 400:
Ellen Fries doktorsavhandling i historia år 1883
Den 26 maj 1883 disputerade Ellen Fries (1855-1900) vid Uppsala universitet med sin avhandling i historia Bidrag till kännedomen om Sveriges och Nederländernas diplomatiska förbindelser under Karl X Gustafs regering. Fries blev med detta den första kvinnan att bli doktor vid ett svenskt universitet.
Denna hennes avhandling finns med anledning av detta utställd i Universitetsbibliotekets basutställning på Carolina Rediviva. För tillfället är utställningssalen stängd på grund av det rådande världsläget, men du kan se en del av vad som ligger i montrarna i digital form:
Monter 1: material från 515 f.Kr.-1499
Monter 2: 1500-1699
Monter 3: 1700-1900
Du hittar mer om Ellen Fries ur våra samlingarna i digital form i Alvin: Ett urval av material om Ellen Fries på Uppsala universitetsbibliotek.
Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)