400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Kategori: Föremål (Sida 2 av 8)

Ett föremål av vikt

Föremål 319 av 400:
Våg på vaktmästeriet på Carolina Rediviva

En riktigt bastant våg i grönmålat gjutgärn, med en vågplatta av marmor eller en marmorlikande stenart, står pensionerad på en hylla i vaktmästeriet. Efter att ha varit ett bruksföremål är det nu ett föremål att betrakta för dess utseende och historia.

en våg i grönt gjutjärn med guldmålade detaljer

Vågen är tillverkad på Lindells Vågfabrik i Jönköping. Firman hade sina rötter i början av 1870-talet, då en Sven Johan Lindell tillverkade en diskvåg i Virestad. Hans son Henning Robert Lindell fortsatte vågtillverkningen och flyttade verksamheten till Jönköping 1877. År 1902 registrerades Lindells Vågfabrik AB, en firma som ägde flera patent på olika sorters vågar. Firman ägdes av familjen Lindell fram till 1966 då företaget bytte namn och ägare, vilken sedan har gjorts i många omgångar. Idag lever firman kvar i Flintab AB, fortfarande med säte i Jönköping.

ett av vågens ben i form av en bevingad kvinna

Text och bild: Helena Backman
(Bakgrund till historik hämtad från Flintabs webbplats)

Skåp för bokpapper

Föremål 306 av 400:
Skåp för bokpapper med olika mönster och marmoreringar

Just nu pågår en rejäl ommöblering i bokbindarnas verkstad. Deras lokaler har renoverats, och under tiden har verkstaden varit inhyst i en alldeles för trång lokal på Carolina rediviva, och stora verktyg, möbler och maskiner har under denna tid varit magasinerade i annan del av Uppsala. Nu står lokalerna klara, och allt som varit magasinerat har nu återvänt. Ommöblering och uppackning kommer ta flera veckor.

sex byråer, travade på varandra och delvis inplastade

Bland de magasinerade möblerna fanns en rad skåp från 1900-talet i ljust trä, utformade för att lagra bokbindarnas bokpapper. Nu ska de återställas. Tack vare etiketter kan du se vilket papper som ligger i vilken låda.

Tills vidare får våra bokbindare fortsätta ställa allt i ordning, och mellan varven försöka hinna med det allra nödvändigaste lagningarna mellan lådor och gallervagnar.

en man jobbar vid ett skrivbord, omgiven av flyttkartonger, tunga metallmaskiner och en gallervagn i förgrunden

Text och bild: Helena Backman

en gammal pappkapsel med etikett med text Stanshuvud för runda hål, 2 stycken

Botaniskt verk med extramaterial

Föremål 304 av 400:
En pressad växt i Olof Rudbeck den yngres exemplar av Campus Elysii

Uppsalaprofessorn och Olof Rudbeck den äldres stora projekt att avbilda världens alla växter Campus Elysii eller Glysis wald tog en ända med förskräckelse. Vid den stora stadsbranden i Uppsala den 15 maj 1702 gick Olof Rudbeck den äldres bibliotek upp i rök. Vid tillfället hade Rudbeck över 7000 graverade stockar, som skulle användas för att trycka de träsnitt som skulle illustrera verk, vilka också gick förlorade i lågorna. Två delar hade dock hunnit tryckas – och en volym som innehåller bägge dessa delar har ägts av sonen Olof Rudbeck den yngre. De allra flesta av de målade förlagorna till dessa stockar klarade sig dock – till dessa återvänder vi vid ett senare tillfälle i bloggen.

Ett avlängt grässtrå vilar på ett vitt papper ovanpå en uppslagen sida i boken

Den torkade växten har en lapp med notering på stjälken, och vilar här på ett syrafritt papper.

Mellan bladen i denna volym återfinns även en del växtfragment. Här kan vi se ett strå när vi bläddrar i den digitala kopian av boken som finns fritt tillgänglig på nätet.

en sida i boken med träsnittsillulstrationer av några gräs och beskrivande text

I den digitala kopian visar påföljande bild hur sidan ser ut utan det pressade strået.

Detta exemplar tillhör Leufstabiblioteket, vars tidigare ägare Charles De Geer köpte en hel del böcker, tryckta och handskrifter, både av och efter Olof Rudbeck den yngre.

Här ser du bägge delarna av Campus Elysii i digitala kopior i Alvin:
Campus Elysii [Del 1]
Campus Elysii [Del 2]

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (via Alvin)

Nyckeln till Carolina Rediviva

Föremål 298 av 400:
Nyckeln till den stora porten till Carolina Rediviva

Nu har äntligen entrén på framsidan av Carolinabyggnaden åter öppnats. Igår – den 2 maj – slogs dörrarna upp till de publika delar av biblioteksbyggnaden som renoverats under de senaste två åren. Överbibliotekarie Lars Burman, i sällskap med avdelningschef för avdelningen för lärande- och forskningsstöd Cecilia Ekström, låste upp för att släppa in de väntande besökarna. Innanför den gamla porten möts vi nu av en karuselldörr, men byggnadens gamla detaljer, såsom entrédörrarna, har ändå behållits orörda.

lars burman har handen på nyckeln i låset till den stora entrédörren. Han ler stort mot kameran, liksom Cecilia som står bredvid. Genom glasrutor i porten anar man en väntande folkmassa.

Överbibliotekarie Lars Burman och avdelningschef Cecilia Ekström i färd med att släppa in ivrigt  väntande besökare. Fotograf: Magnus Hjalmarsson.

Nyckeln till entrén har en vidhängande gammal handskriven etikett i papp, som gör den lätt att hålla reda på bland de många äldre nycklar som finns till dörrar och skåp i hela byggnaden. Idag har dessa nycklar kompletterats med kodlås, nyckelkort och andra säkerhetsarrangemang, allt för ökad säkerhet jämsides de ursprungliga låsen.

Text: Helena Backman
Foto på nyckeln: Lisa Jonsson

Snart öppnar Butik Carolina igen

Föremål 297 av 400:
Lås vid ingången till nya Butik Carolina

När ombyggnaden av en del av Carolina Rediviva satte igång för ett par år sedan, stängdes Carolina-shoppen som legat i foajén. Nu kommer denna butik öppna i ny, fräsch lokal den 2 maj 2019. I rummen bakom butiken pågår fortfarande arbetet med utställningssalen, som öppnar först senare i juni.

ett lås i gyllene metall med många snirklar med ett nyckelhål i mitten

Trots att de renoverade lokalerna nu byggts om och känns fräscha i sina nya färger, får naturligtvis ursprungliga detaljer finnas kvar orörda. Så exempelvis detta vackra lås med sitt nyckelhål som omgärdas av sirliga dekorativa ornament i metall. Det sitter på en av halvdörrarna, döbattangerna, in till butiken. Du ser det då vi åter slår upp portarna till dessa delar av Carolina Rediviva efter Valborg och Första maj. Vi ses!

Text och bild: Helena Backman

Klämma i bokbindarnas verkstad

Föremål 295 av 400:
En klämma – eller flera – som hjälp för fasthållning av material som konserveras, monteras eller binds in i bokbindarnas verkstad

Inför den nya utställningens öppnande här på Carolina Rediviva den 14 juni kl. 14:30 behöver en hel del material ses över och få lite extra vård och omsorg. Detta gäller exempelvis kartan över Norden, Carta Marina, tryckt på 1500-talet, som återigen kommer att visas upp som ett av våra guldkorn ur samlingarna på Uppsala universitetsbibliotek.

en karta tryckt i svart och vitt över Nordens länder ligger fastklämt på ett arbetsbord med hjälp av en lång rad klämmor i plast mitt i en verkstad full med verktyg och material utmed väggarna

Nere i bokbindarnas verkstad har därför Adam Larsson sett till att kartan kommer vara i ett fint skick då den åter ska in i sin monter. Här får en lång rad klämmor hålla fast det underlag som kartan för tillfället ligger på under översynen.  Det gäller att kartan fortsätter att bevaras för våra barn, barnbarn och senare släktingar. Därför binder sådana här föremål oss samman inte bara med vårt förflutna utan även med vår framtid.

detalj från kartan med ett ocjur som ser utsom en blandning mellan val och krokodil, med två horn ur vilka det sprutar vatten på huvudet, två mindre sjöodjur ligger vid dess mage och över odjuret syns en ö med namnet Tile skrivet ovanpå

Min personliga favorit på kartan är det härliga sjöodjuret som håller till vid den helt fiktiva ön Tile – och en sådan plats passar väl bra för väsen som ser ut att tillhöra sagans värld.

Text och bild: Helena Backman

Avtal med djävulen

Föremål 262 av 400:
Förskrivning till djävulen av Daniel Salthenius från 1718

Ett ovanligt livsöde kommer i dagen genom detta dokument. Detta är ett avtal med djävulen, skrivet av dåvarande studenten vid Uppsala universitet Daniel Salthenius (1701-1750).

bild på avtalet skrivet i brunt bläck på papper

”Jag Daniel Salhtenius giör med dig fan efterföljande Contract, som är At Du skall nu strax gifwa mig Svartboken, och lämna henne wid denna Eeck, at iag Morgon när iag kommer hit, finner henne, eller och istället för henne, en pung som aldrig trytes Rxdr Caroliner och femtioöresstycken uthi. Deremot lofwar jag dig att i min lifztid tiena tig och efter min död höra tig til med kropp och själ. Anno 1718 d. 30 Januarij.”

foto på en näverask som ser ut som en rulle, med en etikett på som säger att detta är salthenius näverask

Avtalet förvarades i en näverask, vilken även den finns bevarad i våra samlingar.

När detta och ytterligare ett avtal hittades, dömdes han till döden, en dom som omvandlades till ett fängelsestraff på grund av hans ungdom. När han suttit av sin tid begav han sig utomlands och slutade sitt liv som teologie professor i Königsberg. När han dog hade han det största privata biblioteket i hela Preussen, med stora mängder teologisk litteratur – någon svartbok fanns här dock inte. Detta öde kan te sig rätt oväntat med tanke på förskrivningarna – eller är det inte?

Avtalet har signum: X 240 [Salthenius]

Text och bild: Helena Backman

Lossnade medeltida bokbandsdelar

Föremål 261 av 400:
Lossade remmar från medeltida handskrift

När det gäller våra specialsamlingar är det inte bara innehållet i en bok eller text som är viktig. Material som använts som underlag och skrift, liksom eventuell inbindning och utsmyckning är också viktiga. Dessa kan ge oss ledtrådar till vad materialet har för ursprung i tid och rum, och hur vägen in i våra samlingar sett ut där andra spår inte riktigt räcker till.

ljusbruna läderremmar på ett kuvert som ligger på en röd bakgrund

Så när exempelvis delar av ett bokband från en handskrift trillat av, och det inte finns tid att konservera det, vad har man då gjort? Eftersom vi befinner oss på ett bibliotek där vi vill ha ordning på saker och ting, så har sådant hamnat i en låda med uppmärkning var delen kommer ifrån. Här finner vi någon typ av remmar som lossnat från en medeltida handskrift med signum C 428. Handskriften med denna uppställning innehåller Ordinarius Lincopensis från 1400-talet, en bok som innehåller föreskrifter för hur gudstjänsten skulle firas i Linköpings stift vid tiden.

etikett från låda som med texten Spännen, remmar o.d. från handskrifter

Lådan med dessa kuvert är tydligt uppmärkt och förvaras i samma magasin där de  medeltida handskrifterna finns.

Text och bild: Helena Backman

Luciatåg på Carolina Rediviva

Föremål 259:
Luciatåg på Carolina Rediviva

Sedan många år uppmärksammas Luciadagen med ett lussefirande i den största läsesalen, A-salen, på Carolina Rediviva. Tidigare idag kom upp emot 500 personer för att se årets Lucia, snudd på maxantalet personer som får befinna sig i lokalen.

Musiken som framförs är naturligtvis hämtad ur våra musiksamlingar. Här kan du se sången Verbum caro factum est, en sång som finns med i boken Cancionero de Upsala, tryckt i Venedig år 1556, framföras av årets lussetåg på Carolina Rediviva: Verbum caro factum est

Text och bild: Helena Backman

Annonsblad o dyl. Åtgärder

Föremål 258 av 400:
Kartotek över åtgärder för annonsblad och dylikt

I en kataloglåda av trä finns ett välanvänt kartotek med instruktioner över ur biblioteket ska sortera vissa annonsblad, kundtidningar och andra blad av periodisk karaktär, det vill säga utkommer med viss regelbundenhet. Dessa tryck inkommer till biblioteket med de pliktleveranser som landets tryckerier måste skicka in till ett visst antal bibliotek. Här har personalen slagit efter en viss titel och kan där se hur denna ska sorteras.

 kort i kartoteket står: Grönsköpings dagblad utkommer 1 nr/år till periodica

Idag finns sådana här uppgifter främst i digital form, men ett kartotek som detta är även en del av bibliotekets historia.

Text och bild: Helena Backman

« Äldre inlägg Nyare inlägg »