400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Kategori: Föremål (Sida 6 av 8)

Charlotte Pearsons generösa donation

Föremål 80 av 400:
Ett vykorts- och bokmärkesalbum donerat av Charlotte Pearson

Den engelska damen Charlotte Pearson, hemmahörande i Higher Brixham, South Devon, testamenterade 1957 all sin egendom till Uppsala Universitet för att där  användas ”för med Universitetsbibliotekets sammanhörande ändamål”. Bland den av hennes kvarlåtenskap som hamnade i Universitetsbibliotekets samlingar fanns detta vackra album i blå klot. Trots att albumets guldpräglade text säger ”Christmas cards”, innehåller detta album vykort även från andra tider på året, samt bokmärken som dekorerar ytorna kring hälsningarna. Ytterligare ett album följde med till biblioteket. Bilder ur båda dessa album följer i ett senare blogginlägg.

pearson på däcket till ett fartyg, glatt leende med en liten hund på armenDessa båda album utgör alltså bara en del av den generösa donation som inkom till Uppsala universitetsbibliotek 1958. Charlotte Pearson lämnade även efter sig en mängd personliga fotografier. Till biblioteket har även inkommit andra bilder, såsom en liten skissbok med utkast till teckningar och några skissartade akvareller av Pearsons hand, vilka visar på en konstnärlig ådra.

På fotografierna ser vi henne ofta med husdjur eller på resande fot – eller som på bilden här bredvid bådadera, på resa på däcket till ett kryssningsfartyg med en söt liten hund i famnen. Inte sällan ler hon stort på bilder tillsammans med andra.

Men här på Universitetsbiblioteket är hon främst ihågkommen för att de medel som hon testamenterade till Uppsala Universitet och som år 1968 lade grunden till en av Universitetet instiftad stipendiefond, som än idag delar ur resestipendier till anställda inom Uppsala universitetsbibliotek: Fröken Charlotte Pearsons stipendiefond. Vi kan därför säga att vi fortsätter hennes resor.

ungdomsporträtt av pearson tillsammans med stilig ung man i uniform

Bland hennes efterlämnade fotografier finns ett vackert ungdomsporträtt, enligt fotografen Brogis stämpel taget i Florens. Om den uniformsklädde mannen på bilden vet vi intet, vad vi vet är att Charlotte Pearson levde ogift.

Den koppling hon hade till Uppsala universitet och Universitetsbiblioteket lär ha varit att hon var god vän med den tidigare överbibliotekarien Gert Hornwall (1911-2002).

akvarellskiss av violer i ett grönt kärl

Text och bild: Helena Backman

 

En bok med en hemlighet

Föremål 77 av 400:
En 1700-talsbok med ett hemligt lönnfack

titelbladet i boken

Ett exemplar av första delen av Méditations sur l’évangile av Jacques Benigne Bossuet, tryckt i Paris år 1731, har på okända vägar inkommit till universitetsbiblioteket. Vid första anblicken ser vi ingenting speciellt med just denna bok, förutom att det har ett fint exlibris pressat i guld på pärmen, samt en stämpel på titelbladet.

bokens lönnfack visas upp

Men bläddrar  vi förbi det inledande förordet och innehållsförteckningen, möts vi av ett lönnfack. Vad kan man ha gömt här? Tyvärr gapar facket tomt. Vi kan bara fantisera om gömda kärleksbrev, statshemligheter eller något personligt föremål. Det enda vi kan säga med säkerhet är att en tidigare ägare kunde tänka sig att offra Bossuets bok för sina egna syften.

Text och bild: Helena Backman

En krokodil i samlingarna

Föremål 75 av 400:
En sorteringskrokodil från 1900-talet

Innan jag satte mig att skriva detta inlägg, kände jag inte till något annat namn på detta föremål än ”krokodil”, men det tycks även gå under det mer talande namnet ”sorterare”. Namnet krokodil har den väl fått för att när man öppnar en flik för att där sortera in papper alfabetiskt eller i nummerordning, så ser det ut som en krokodil som öppnar sina långa käftar – tandlösa, men ändå. Flikarna är förstärkta med vävt material för att hålla länge.

krokodilen i sin helhet

Längden är hela 65 cm, vilket kan tyckas otympligt – med krokodilen är en ordentlig hjälpreda när man har mycket material att sortera upp, såsom tidskrifter eller andra småtryck som man vill ha en viss ordning. Att just denna krokodil ibland haft tidskrifter i sina käftar avslöjas av den lilla förkortningen ”per” på de avslutande flikarna. ”Per” står för periodika, dvs. periodiskt (mer eller mindre regelbundet) utgivet material, såsom tidskrifter och årsböcker.

Fortfarande används en och annan krokodil flitigt på våra bibliotek, och säkert på många andra kontor som ännu inte blivit helt papperslösa.

Text och bild: Helena Backman

Danskavaljerer listade med stil

Föremål 69 av 400:
Lista för ifyllande av danskavaljerer under Linnéfest i Wien 1907

Under år 1907 pågick 200-årsfirande av Carl von Linnés födelse på många håll i Europa. I Wien hölls en fest, Naturhistorikerkränzchen, den 18 januari 1907, vid vilket det uppenbarligen bjöds upp till dans till musik av salongskapellet R. Swoboda.

närbild på text i boken där kapellets namn framgår

Till detta fanns en liten bok som pryds av Carl von Linnés porträtt på utsidan. Boken låses ihop över snittet med en liten tillhörande penna. Med denna penna var det meningen att man skulle fylla i den danslista som är huvudinnehållet i boken – här kan hugade kavaljerer boka in en dans med bokens innehavare, och så invänta sin tur i dansordningen.

uppslag med tomma rader fär ifyllnad av dansordning

Av bokens utseende med sina dekorativ tofsar och liten snodd att hänga om handleden framgår att den nog var tänkt att delas ut till festens damer.

Denna lilla bok är dock inte använd – på det kuvert som denna lilla bok förvarats i framgår att denna hittats bland papper som biblioteksmannen och Linnékännaren Arvid Hj. Uggla (1883-1964) lämnat efter sig på Universitetsbiblioteket.

Text och bild: Helena Backman

närbild på en av de todsar som pryder boken

 

En gammal nyckel med etikett

Föremål 68 av 400:
Nyckel till Glastaket (Absiden)

På en kulturarvsinstitution som Universitetsbiblioteket bevarar man även föremål från sin egen historia, som sig bör. I ett nyckelskåp hänger därför nycklar som tagits ur bruk på Carolina Rediviva, jämte en och annan som kanske fortfarande fyller sin funktion. Just denna nyckel har en vidhängande etikett där någon med sirlig och vacker handstil skrivit ”Glastaket (Absiden)”, andra nycklar har liknande etiketter som skvallrar om rum och dörrar av vilka en del finns kvar, andra inte.

ett väggfast nyckelskåp fullt med gamla nycklar

Man kan tänka sig de vaktmästare eller tjänstemän genom åren som med stolthet hållit ordning på bibliotekets nycklar och skänka dem en tacksam tanke.

Text och bild: Helena Backman

 

Bibliotekariens tjänsteväska

Föremål 63 av 400:
Tjänsteväska i skinn för institutionstjänst

Runt 1980 skickades bibliotekarier från Universitetsbiblioteket ut till institutioner runt om på Uppsala universitet för att på plats katalogisera de böcker som fanns där. För att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt, utrustades dessa bibliotekarier med svarta tjänsteväskor i skinn att bära med sig sina papper i. Guldtext i väskans nedre hörn visar att den utsända bibliotekarien använde väskan i sin tjänsteutövning: UUB Institutionstjänst.

Mycket har hänt sedan det senaste sekelskiftet. Idag har bibliotekarien ofta med sig hela kontoret när hen gör tjänsteärenden utanför universitetsbiblioteket – i form av den bärbara tjänstedatorn.

detalj av ett hörn på väskan med guldtext: UUB Insttjänstt

Text och bild: Helena Backman

Torkad fisk i autografsamling

Föremål 61 av 400:
Monterad, torkad fisk i Wallers autografsamling

Fisken är ursprungligen fångad utanför Teneriffa av den franske naturforskaren Michel Adanson (1727-1806). I 21-årsåldern (1748) begav han sig iväg på en expedition till Gambia och Senegal för att studera fauna och flora i dessa länder. Fisken har troligen fångats in under denna resa.

fisken monterad på sitt papper, liggande på sitt omslag

Här kan du se en högupplöst digital version av denna fisk.

Text: Krister Östlund
Bild: Helena Backman

Den bortglömda fingertutan

Föremål 60 av 400:
Påse med fingertutor i gummi

Idag ligger fingertutorna bortglömda på nästan alla landets bibliotek. En gång var de uppskattade hjälpmedel då det skulle slås i kataloglådor och bläddras i manuella låneregister på blad eller kort. Fingertutan skulle både ge ett bättre grepp och skydda fingrarna från friktion och slitage. Trots att det fortfarande finns både kataloger och fysiska låneregister att bläddra i hos oss på universitetsbiblioteket, behöver man idag oftast inte göra det i den omfattning att man behöver ett sådant här hjälpmedel, åtminstone inte till vardags.

bild på ett kortkatalogskåp i trä där en låda är utdragen

När man bara hade lapp- och kortkataloger och manuella utlåningsregister på biblioteken kom fingertutorna väl till pass.

Naturligtvis är det ingenting vi använder vid läsning av gamla böcker och andra skrifter. Då är det rena händer som gäller.

Text och bild: Helena Backman

Kartong till glasnegativ

Föremål 58 av 400:
Kartong till glasnegativ

I Universitetsbibliotekets bildsamlingar finns en stor mängd glasnegativ, eller glasplåtar som de kallas i dagligt tal. Dessa har ofta kommit in just i de kartonger som sådana här glas såldes i. Bland dessa finns kartonger med svenska etiketter för de importerade Merkur-Plåtarna, som marknadsfördes som orthocromatiska, ljusgårdsfria, finkorniga, briljanta och högkänsliga, ”utmärkta för såväl landskap som porträtt, interiörer och arkitektur”.

Här på biblioteket kapslas glasnegativen om för att bättre bevaras för framtiden.

arkivkapsel med fyra kartonger för glasnegativ

Dessa originalaskar är spännande föremål i sig, som säger något om sin tid. Inte minst gäller detta etiketterna, som visar prov på olika typsnitt som var moderna på sin tid. Som synes av etiketten nedan, kunde man köpa de tyska Agfa-Trockenplatten genom A.B. Nymans verkstäder här i Uppsala.
etikett för kartong med agfa-trockenplatten

Text och bild: Helena Backman

En uppfordrande skylt för besökaren

Föremål 56 av 400:
Skylt riktad till besökare i tidskriftsläserummen

Det blir allt mer ovanligt att man får skriva in sig i en liggare för hand när man gör ett besök i en läsesal på ett svenskt forskningsbibliotek. Fortfarande – åtminstone ännu ett litet tag – finns denna rutin kvar i våra specialläsesalar på Carolina Rediviva, men inte för den vanlige tidskriftsläsaren som gör ett besök till vår tidskriftsläsesal. Förr var det dock ett sätt att både hålla reda på besöksstatistiken och vilka personer som använde sig av bibliotekets material.

Idag slår man sig ledigt ned vid en ledig plats i tidskriftsläsesalen, vid ett skrivbord eller i en bekväm fåtölj, utan att behöva registrera sig – måhända bekvämt, men lite mer opersonligt.

foto på en räöd fåtölj i tidskriftsläsesalen under ett fönster där man ser domkyrkan

Text och bild: Helena Backman

« Äldre inlägg Nyare inlägg »