400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Kategori: Kartor (Sida 3 av 3)

Sala silvergruva år 1709

Föremål 74 av 400:
Flerskiktskarta från 1709 över Sala silvergruva

Under 1600- och 1700-talet avbildades gruvor i Sverige gärna genom skiktkartor. Detta är ett horisontellt karteringssätt där varje nivå (eller botten) i gruvan avbildas på ett ark och schakten mellan bottnarna utgörs av hål i arken.

detalj från ett kartblad där man ser en byggnad över jord som hör till gruvan

Ett mycket vackert exempel är denna flerskiktskarta över Sala silvergruva, som i 13 blad avbildar bottnar och schakt, upprättad år 1709 av Hans Johannes Ranie. Teckningarna är färglagda i akvarell, och visar inte bara gruvans utbredning, utan tar även upp en mängd detaljer kring byggnader och gruvhanteringen i stort.

detlaj från karta som visar de vanligaste redskapen man använde i gruvoprna, vilket är hinkar och olika hackor

Ranie tar oss även med ner i gruvan och berättar i bild och ord om de redskap gruvarbetarna använder. Här finns även mindre bilder där man ser gruvarbetarnas slit nere i gångarna. Vi kan nog idag inte tänka oss vilka förhållanden dessa arbetare levde och verkade under.

detalj som visar gruvarbetare som hackar i gruvan jämte en stor eld

Hela flerskikskartan finns att se i Alvin – plattform för digitala samlingar och digitaliserat kulturarv, där du även kan zooma in på alla fina detaljer: Geometrisk afritningh uppå sillfwergrufwan widh Sahla…

Du kan även se arkivarie Mats Höglund bläddra igenom volymen i denna film i Facebook: Sala silvergruva 1709.

 

Text och bild: Helena Backman

 

Cihânnümâ av Kâtib Çelebi

Föremål 47 av 400:
Turkiskt tryck från 1144 muharram/juli 1732

İbrâhîm Müteferrika (1674-1745) grundade  det första ottomanska turkiska tryckeriet och förlaget i Turkiet. Tryckeriet startade sin verksamhet 1728, och publicerade sammanlagt 17 verk i 22 volymer under Müteferrikas överinseende. Biblioteket äger 16 av dessa 17 tryck, katalogiserade i Aurivillius, del 2 sid. 352-53.

uppslag ur boken med världskarta

Här ser vi den geografiska boken Cihânnümâ (ung. ”Världsboken”) av Kâtib Çelebi (1609-1657), tryckt 1144 muharram/juli 1732. I ett appendix till boken beskriver Müteferrika även den heliocentriska världsbilden, som därmed presenterades för första gången i det Ottomanska riket.

karta över stjärnhimlen

Karta över stjärnhimlen med en bild på det observatorium där uppgifterna till kartan insamlades

Europakartan ur boken

Handkolorerad Europakarta

Du hittar denna bok i vår lokala katalog: Kitab-ı Cihannüma li-Kâtip Çelebi

Text: Krister Östlund
Bild: Helena Backman

Orbis arctoi nova et accurata delineatio

Föremål 44 av 400
Anders Bureus karta över Norden från 1626

Från stormaktstiden är denna karta, som är uppfodrad på väv och har monterade trästavar för upphängning. Uppe i övre vänstra hörnet finns porträtt föreställande den regerande kungen Gustav II Adolf och drottning Maria Eleonora.

Själva kartan består av ett kopparstick i sex ark som fogats samman. Den omgivande texten på  latin beskriver Nordens politiska  geografi och historia, författad av Andreas Bureus (även Anders Bure) (1571-1646), kusin till den kände fornforskaren och mystikern Johannes Bureus (Johan Bure) (1568-1652).

Kartan är graverad av den tyske kopparstickaren Valentin Staffansson Trauthman, som bodde i Stockholm från 1617 till sin död 1629.  Den omgivande texten är tryckt hos boktryckaren från Rostock Christoffer Reusner i Stockholm, och det är möjligt att även kopparsticket trycktes där. Själva kartan mäter 111 x 130 cm och tillsammans med omgivande text mäter ytan hela 150 x 168 cm.

Här kan du se en högupplöst och nedladdningsbar bild av kartan, där du kan zooma in på detaljerna: Orbis arctoi nova et accurata delineatio

Tisdagen den 29 november 2016 höll arkivarien vid Universitetsbiblioteket Mats Höglund ett föredrag om historiska kartor under titeln: ”Är det inte krig så är det lantmäteri! Ett föredrag om historiska kartor”. Föredraget handlade om hur lantmäterikartor användes som makt- och kontrollmedel under stormaktstiden och hur lantmäteriet blev en del i byråkratiseringsprocessen. Kartan ovan är en av de som visades under föredraget.

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek

Jordglob av Anders Åkerman

Föremål 41 av 400
Jordglob av Anders Åkerman 1766

Globen tillverkades av gravören och kopparstickaren Anders Åkerman (1721-1778) i hans verkstad i Uppsala år 1766 och tillhör ett globpar av storleken 59 cm i diameter, fortfarande i sina originalstativ i trä. Båda tillhör nu Uppsala universitetsbiblioteks samlingar.

Åkermans jordglob i sitt trästativ

Ett sådant här globpar var vanligt förekommande i 1700-talets herrgårdsbibliotek. Mellan åren 1766 och fram till 1770 lär Åkerman ha tillverkat 96 par glober.

detalj från jordgloben där man ser Norden

Bilden av kontinenterna ändrades under senare delen av 1700-talet med anledning av de stora forskningsresorna vid tiden. Glober utkom därför i uppdaterade utgåvor efter Åkermans död, med tillägg av hans efterträdare Fredrik Akrel (1748-1804).

Himmelsgloben i sitt trästativ

Till jordgloben hör en himmelglob som visar stjärnhimmeln. Stjärnbilderna är alla vackert illustrerade, som här Oxen nära Orion. Glober av det här slaget skänker en viss dignitet åt biblioteksmiljöer, och kopior tillverkas än idag.

detalj från himmelsgloben med Oxens stjärnbild

Text och bild: Helena Backman

 

 

Carl Peter Thunberg på japanska

Föremål 19 av 400
Japanskt verk baserad på Thunbergs japanska flora

En av Carl von Linnés lärjungar var Carl Peter Thunberg (1743-1828). Han fick tillfälle att åta sig uppdraget att samla växter och frön i nederländska kolonierna och Japan, för att skicka dessa till holländska botaniska trädgårdar. Eftersom endast holländare var tillåtna att besöka Japan vid denna tid – och då främst den lilla ön Deshima utanför Nagasaki – fick han först tillbringa tre år i Sydafrika, för att där lära sig nederländska tillräckligt bra för att kunna passera som holländare. Under 18 månader 1775-1776 verkade han sedan som kirurg för den nederländska handelskolonin på Deshima, varifrån han endast med svårighet kunde skaffa sig prover på den japanska växtligheten. Under en resa till den japanske shogunens palats i Edo fick han möjlighet att samla på sig ett större antal prover.

Baserad på de växter som han lyckades samla under sin tid i Japan, utgav han Flora Iaponica, tryckt i Leipzig 1784. Keisuke Itō  (1803-1901) översatte senare Thunbergs arbete till japanska, och floran fick ligga till grund för Itō s första bok Taisei honzō  meiso som utgavs 1829, samma dag som han fyllde 27 år.  Ett exemplar av denna bok tillhör  Wallersamlingarna på universitetsbiblioteket.

latinjapanska2

Boken är inbunden på japanskt sätt i tre delar i en gemensam kassett. Här återfinns latinska, kinesiska och japanska växtnamn parallellt. Några få illustrationer på växter har blivit vackert kolorerade, exempelvis en förklaring till sexualsystemet. Ett porträtt på Carl Peter Thunberg är synbart kopierat efter västerländsk förlaga.

thunbergs graverade porträtt

Fler spår efter Thunberg finns i universitetsbibliotekets samlingar, såsom böcker som tillhört honom, brev i Wallersamlingarna samt Thunbergs eget omfattande efterlämnade arkiv. Du finner en del  av detta material i Alvin – portal för kulturarvssamlingar, exempelvis  de fyra kartor som Thunberg lyckades få med sig från Japan.

Mer om Carl Peter Thunberg, hans resor och forskargärning finns att läsa i:
Skuncke, Marie-Christine, Carl Peter Thunberg : botanist and physician : career-building across the oceans in the eighteenth century, Uppsala, 2014.

Text och bild: Helena Backman

 

Stadsplan över Uppsala från 1671

Föremål 16 av 400

Stadsplaner över Uppsala stad 1671

En volym med titel Geometrisk delineation öfver Uppsala stadh innehåller ritningar över Uppsala stads alla kvarter år 1671. Bakom dessa beskrivningar står Stephan Månsson Booman som upphovsman. Kvarter för kvarter är beskrivna, och då många behållit sina namn ännu i vår tid, kan vi här rätt enkelt få en aning om hur staden var inrättad före den stora stadsbranden 1702. Här finns angivet vilka som ägde och bebodde tomterna, och bland dessa kan vi se många kända namn från universitetet vid tiden.

Hela volymen är digitaliserad och fritt tillgänglig på nätet. Där kan du zooma in på alla detaljer: Upsala stadz planta. Geometrisk delineation öfver Uppsala stadh

Nedan en plan över ”S:t Päders Qwarteer”, det vill säga nuvarande S:t Pers kvarter, med uppgifter om vilka som innehade tomterna.

Handritad plan över Sankte Päders kvarter

Handskriften har signum: S 143.

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek, hämtat ur: Alvin – portal för kulturarvssamlingar

Konservering av Litauenkarta

Föremål 2 av 400
Karta över Litauen från 1613

Under 2016 har universitetsbiblioteket haft den stora glädjen att ha Juliette Berli som praktikant i konserveringsstudion. Juliette är under utbildning på Institut National du Patrimoine, och kommer nu i juli 2016 återvända till Frankrike för att slutföra sina studier. Under denna tid har Juliette hunnit utföra flera omfattande bevarandeinsatser, varav ett av de största varit arbetet med att konservera en unik karta över Litauen. Kartan, som även avbildar delar av Polen och Vitryssland, är utförd i kopparstick, där flera ark sammanfogats till en storlek av 90 x 115 cm. Den är ritad av Tomasz Makowski , graverad av Hessel Gerritsz och utgiven av Willem Janszoon Blaeu i Amsterdam och har troligen publicerats första gången 1603. Eftersom denna vackert kolorerade karta är det enda bevarande exemplaret av en version utgiven 1613, är det naturligtvis speciellt viktigt att den bevaras för framtiden.

Kartan var före konserveringen i ett ytterst skört tillstånd. Redan tidigare hade två träribbor som använts för att hänga upp kartan avlägsnats. Det papper som kartan är tryckt på var fodrat med två lager kanvas, ett slags grovt tyg, vilket man gjort med många kartor in i modern tid. Men papper och tyg är två material som påverkas olika av exempelvis fukt och temperatur, och materialen har då rört sig olika i förhållande till varandra. Detta har under årens lopp bidragit till att sprickor och hål har uppstått, och klotet behövde avlägsnas för att kartan inte skulle bli än mer skadad.

närbild på hål och skada i kartan

Först tvättades kartan ren med en slags svamp av gummi. Smuts och missfärgningar avlägsnades. Efter detta fixerades färgerna med gelatin, för att de inte skulle skadas under arbetets gång. Därefter avlägsnades en dekorativ textilbård som suttit utmed två av kartans kanter. Dessa textilfragment kommer framöver att sparas tillsammans med kartan, men inte sättas tillbaka igen.

lösa fransfragment liggande bredvid kartans kant

Nu vänds kartan upp och ned. Av de två kanvaslagren var det första relativt enkelt för Juliette att få bort det första.

lösa textilfragment avlägsnas från kartans baksida

Kartan vänds återigen med framsidan uppåt och ett papper limmas fast ovanpå med cellulosalim för att fixera materialet då det understa lagret kanvas ska tas bort. Eftersom kartan är full av sprickor och hål skulle den annars falla i småbitar under detta moment.

kartan liggade på ett bord med halvt genomskinliga papper limmade på framsidan

När detta skyddande papperslager torkat vänds kartan återigen med baksidan uppåt, och det känsliga arbetet med att avlägsna det andra, sista lagret kanvas tar vid. Till detta används mycket vatten och när man väl börjat får kartan inte torka. Juliette fick därför ägna en hel dag åt att få bort detta lager.

blött tyg ligger delvis borttaget från kartans blöta baksida

Här syns mycket tydligt exakt hur skadad själva papperskartan varit – utan något kanvas på baksidan består kartan bara av lösa fragment som utan det nu skyddande pappret på framsidan skulle fallit sönder.

närbild på ett hörn där klotet avlägsnats från baksidan och hål och revor i pappret tydligt syns

När kartan sedan torkat vändes den återigen och det tillfälliga, sammanhållande pappret på ovansidan avlägsnades. Därefter fodrade Juliette upp kartan på två lager av japanskt papper – först ett tunt lager papper för att fixera kartan, som limmades fast med stärkelselim med mycket vatten, därefter ytterligare ett lager av tjockare papper. Därefter fick kartan ligga i press och torka.

närbild på hål i pappret som blivit ifyllda med japanskt papper

När kartan torkat helt fyllde Juliette i hål och breda springor i pappret med japanskt papper för att hålla ihop kartan och få en jämn yta. Färgbortfall i sprickor och hål fylldes i med vattenfärg. Denna färg kan till skillnad från kartans ursprungliga färger lätt tvättas bort, och på så sätt kan man även fortsättningsvis skilja på de ursprungliga färgerna och vad som tillkommit vid konserveringen.

Nya lådor har tillverkats för den framtida förvaringen. Kartan har efter fullbordad konservering fått en stor mapp i syrafri kartong, där den ligger skyddad mot ljus på sin plats i magasin. Jämte denna mapp förvaras i en särskild box de delar som tidigare hört till kartan, bland annat de träribbor som kartan varit fästad vid och de textilbårder som tagits bort. I denna box förvaras också all den dokumentation som gjorts kring denna konservering, så att framtida medarbetare ska veta vilka ingrepp som skett.

en öppen, långsmal låda där man ser träribbor och textilfragment ligga fixerade

Juliette uppskattar att detta arbete tagit henne ungefär två veckors aktivt arbete, medan arbetet i sig tagit betydligt längre tid, då kartan behövt torka ordentligt mellan de olika momenten.

I kulturarvsportalen Alvin kan man idag se kopior i högupplösta versioner av hur denna karta såg ut före konserveringen och hur den ser ut idag efter konserveringen. Här i bloggen får vi nöja oss med en lågupplöst bild.

kopia av den konserverade kartan, som nu är ljusare och har mer lysande färger än tidigare

Under hela arbetet fördes en noggrann dokumentation i text och bild. Foton från denna har använts i detta blogginlägg. Ytterligare prov på Juliette Berlis bevarandeinsatser här i Uppsala kommer i senare inlägg i denna blogg.

Text: Helena Backman
Bild: Juliette Berli och Lars Björdal

Nyare inlägg »