400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Etikett: 1700-talet (Sida 5 av 9)

En gåva från Lord Carteret med nyhetsvärde

Föremål 214 av 400:
Ett exemplar av Camdens Britannia från 1722 med dedikation från Lord Carteret

Att bokdonationer haft ett nyhetsvärde står klart då vi ser vad vår kollega Alex Alsemgeest hittat i nederländska tidningar från 1700-talets början. Här nämns nämligen att den engelske Lord Carteret, tidigare ambassadör i Sverige, år 1722 skänkt två stora verk till Uppsala universitet, varav ett är en engelsk upplaga av William Camden’s Britannia, tryckt i London samma år. Här nämns också att de var bundna i påkostade band med förgyllda snitt. Att detta stämmer kunde Alex se med egna ögon i vår specialläsesal på Carolina Rediviva. På insidorna av både främre och bakre pärmen finns en dedikation från Lord Carteret pressad i guldtryck.

En man sittande med en uppslagen bok framför sig i en läsesal

Alex Alsemgeest med en volym av Camdens Britannia i specialläsesalen på Carolina Rediviva

Se tidningsnotis från 1722 och läs mer om gåvorna i Alex Alsemgeests egen blogg: Material evidence of a donation to Uppsala University in 1722

Text: Helena Backman (på underlag från Alex Alsemgeest)
Bild: Helena Backman

Tryckt exlibris efter Friedrich Roth-Scholtz

Föremål 203 av 400:
Tryckaren Friedrich Roth-Scholtzs graverade exlibris i bok om mineraler

kopparstick med en vapenskälc och under ett liggande lejon

I de böcker som köpts i andra hand till Charles De Geers bibliotek på Lövstabruk hittar vi olika former av ägarmarkeringar i böckerna. En speciellt vacker sådan har den tyske tryckaren och förläggaren i Nürnberg Friedrich Roth-Scholtz (1687–1736) låtit trycka direkt på baksidan av titelbladet i en bok om mineraler. Detta exlibris visar hans vapen och frasen ”Ex Bibliotheca Friederici Roth-Scholtzii.” Denna stolta ägarmarkering är alltså tryckt direkt på boksidan med hjälp av en press för kopparstick, och återfinns i fler böcker som en gång har tillhört Roth-Scholtz. Böckerna har nu spridits i olika samlingar i Europa och USA. Under detta exlibris har Roth-Scholtz låtit trycka en vinjett med ett lejon och mottot: ”Torpore, nescit firmo men robore nixa”.

Att återfinna en bok om mineraler i bruksägaren Charles De Geers bibliotek är inte överraskande. Boken är Dissertazione epistolare del fosforo minerale ò sia della pietra illuminabile Bolognese … av Luigi Ferdinando Marsili (1658-1730), tryckt i utökad upplaga i Leipzig 1702, med parallelltext på latin.

bokstaven M som initial med en man som hackar på en sten i bakgrunden

I själva boken finns också andra vackra illustrationer i koppar- eller metallstick, jämte vinjetter och initialer.

Text och bild: Helena Backman

en liten graverad vas med växtslingror

Halvvägs mot 400: Vackert bokband av Johan Öman

Föremål 200 av 400:
Vackert bokband till en tysk bibel bundet av bokbindarmästaren Johan Öman runt 1720.

Vi har nu kommit halvvägs mot det förestående 400-årsjubileet. Dessutom är vi halvvägs bland de föremål som får representera Uppsala universitetsbiblioteks samlingar och bibliotek i denna blogg. En sådan milstolpe känns lite speciell, och dagens föremål får därför bli något alldeles extra.

bild på hela framsidan av bokbandet, ett brunt skinnband översållat med guldstämplar i form av blommor, stjärnor, fåglar och annan ornamentik

Jag passar då på att välja en personlig favorit, ett fantastiskt bokband av Johan Öman, bokbindarmästare verksam i Stockholm under tidigt 1700-tal. Öman föddes i Grisslehamn 1677, flyttade till Stockholm där han arbetade först som lärling och senare i sin egen verkstad på Styckgjutaregatan. Stilen kallas för ”gyllenläderstil”, en praktfull syn med sin rika guldtryckta dekor av rullar och stämplar på skinn över tjocka träpärmar. Hela volymen har måtten 47,5 x 32,5 x 13 cm.

Själva bibeln som fått dessa underbara pärmar är tryckt i Nürnberg år 1700.

detalj av guldtryckt dekor i form av ett par små fåglar med näbbarna mot varandra

Denna bibel ingår i samlingarna på Leufstabiblioteket, en samling som just nu håller på att katalogiseras inom ett projekt med medel från Riksbankens jubileumsfond. Om samlingen och om projektet kan du läsa mer här: Leufstabiblioteket.

Hela bokbandet ur de flesta vinklar kan du se i digital form: Bokband: Biblia… 1700.

Text och bild: Helena Backman

Personvers på bygdemål

Föremål 197 av 400:
Bröllopsvers från 1740 författad på vadsbomål.

I Uppsala universitetsbiblioteks stora samling personverser finner vi en hyllningsdikt med anledning av giftermålet mellan en Nils Northman och Christina Fegræus. Dikten är skämtsamt författad på västgötska, närmare bestämt vadsbomål, av prosten Axel Petersson Luth (1708-1781). Luth lär ha framfört denna vers vid bröllopet i Fägreds prästgård, förklädd till vadsbobonde.

Den långa titeln på första sidan anger tonen:
”Rä sum bå bita å supa wa alt; när håppet wa ute å ja sat å swalt, så kom jak i grefwens ti å fick wära mä på dä flincka gästebödt, når den kapawle bårmästaren i Skara den möge boklähla, skripserliga, å te alt dä sum förewiskar, wählwise å utstugderade harrn här Munser Nis Northman, hadde bröllupp å prästwigdes mä den ena åf de wackre proste jomfrura i Fägre må weta, den umöjeli fina, kruserliga å te alt dä sum sa wära, så wuhli, snälla å farli beskedeliga jomfrua, jomfru Stina Fegræus, sum stog på Håhlmen mä vhart pråhl å skräckeligit tracktamente i mö grant å stort folcks mä wära, tras ätter då wi hadde te wåhrat i marje måna i åhr, sum ä suttanhundra å twå tiug, så när fulla. Män hur dä bar te dä ena mä dä ara, å hur jak kom te å wåra mä å hwa ja ohla’ å häfde ur mek bå före å ätter då står alt präntat i denna kuppia sum ja mä ega hånn kunsepperat,  sum di kalla Jon Jwaarsa i Wesabo, Hwåsholta bu, å Snultorpa-socken.”

första sidan av bröllopsdikten

Du kan läsa mer om denna vers i följande artikel: Johan Götlind: ”En västgötsk landsmåls skald ock en bröllopsdikt från 1700-talets förra hälft”, Svenska landsmål ock svenskt folkliv, 1919, h. 3, s. 5-37
Här hittar du också dikten i sin helhet med kommentarer, vilket gör den mer lättläst för den som inte behärskar frakturstilen eller västgötskan till fullo.

I dagarna har vi lagt ut vår katalog över personverser på universitetsbiblioteket fritt tillgänglig på nätet. Här kan du se vilka personer som blivit hyllade eller själva skrivit en hyllningsvers till någon annan, och du kan direkt i katalogen beställa fram trycken för att studera dem i Specialläsesalen på Carolina Rediviva.

Text och bild: Helena Backman

Etiopisk handskrift från 1400-talet

Föremål 196 av 400:
Johannes uppenbarelse med mera på fornetiopiska i handskrift från 1400-talet

En mycket vacker handskrift på fornetiopiska, ge’ez, finns sedan början av 1700-talet på Uppsala universitetsbibliotek. Handskriften förvärvades till universitet av studenten från Uppsala, sedermera ärkebiskopen, Henric Benzelius (1689-1758) på plats i Kairo. Henric Benzelius var då i slutet av en flera år lång studieresa, under vilken han bland annat tillfångatogs vid kalabaliken i Bender, tjänstgjorde som legationspredikant i Konstantinopel och besökte Arabien, förutom besökte en rad europeiska länder.

första sidan i volymen, sidan med text i rött och svart

Handskriften är präntad på pergament på 1400-talet och troligen senare bunden i ett europeiskt skinnband. Hela handskriften finns i högupplöst digital kopia: Revelation of St. John; Maṣḥafa ḥasāb; Passion prayer

detalj från sista sidan ab första avsnittet i boken

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Levin Olbers stambok

Föremål 192 av 400:
En av Levin Olbers båda stamböcker i Uppsala universitetsbibliotek

Här på Uppsala universitetsbibliotek finns två stamböcker efter domprosten i Skara Levin Olbers (1767-1824). I den som visas här har han samlat tillskrifter från kvinnor som han mött i olika sammanhang, på resor och vid besök.

Tillskrift av Greta och Helena Ferelius i Skövde 1790

Här finns exempelvis en tillskrift av Greta och Maria Christina Ferelius i Skövde, daterad den 28 oktober 1790. Föga anande nog Levin vid detta tillfälle att han och Maria Christina skulle gifta sig tio år senare, i Levin Olbers andra gifte.

På sidorna i denna stambok finner vid tillskrifter gjorda på så varierande orter som Hedåker, Skara, Stockholm, Uppsala, Berlin, Skövde, Kungälv, Göteborg, Greifswald, Skepplanda, Köpenhamn, Leiden, Münster och Göttingen. Du kan se alla sidor här: Pour les dames – Levin Olbers stambok

Den andra stamboken innehåller tillskrifter från män, från lika varierande platser. Denna kan du bläddra i här: L.O. – Levin Olbers stambok

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)-

En guldgruva i samlingarna

Föremål 191 av 400:
Karta över guldgruvan i Ädelfors, ur franskt verk från 1776.

Under sin resa till bruk och gruvor i Skandinavien 1766  kom den franske kemisten och metallurgen Gabriel Jars (1732-1769) till Ädelfors i Småland. I hans verk Voyages métallurgiques, tryckt i Lyon 1776, hittar vi beskrivningar över guldbrytningen och kartor över gruvgångarna utförda i kopparstick. Några av utrymmena i gruvan har fått namn efter svenska kungligheter, Ulrika Eleonora (utmärkt som F på kartan nedan) och Adolf Fredrik (utmärkt som L).

hel karta över gruvgångarna i genomskärning sett från sidan

Ädelfors guldgruva runt år 1766 i genomskärning

År 1737 hittade man guld i Gyafors i Småland, en ort som få fick byta namn till det mer talande namnet Ädelfors, som skulle signalera den värdefulla metallfyndigheten. Ädelfors guldgruva var sedan i bruk ända fram till 1889. Dessa planer ger oss en bild av hur det kan ha varit att arbeta nere i gruvan – långa stegar löper upp och ned i schakten. Det hårda arbetet har förmodligen skördat många offer genom tiderna.

plan över en gruvöppning ovanifrån

Plan över gruvöppningar från ovan

Än idag kan du vaska guld i Ädelfors, men inte längre gå ned i gruvans öppningar.

Text och bild: Helena Backman

 

Teckningsövningar i skissbok

Föremål 186 av 400:
Kristina Rosenhanes skissbok

Allt fler bilder ur Universitetsbibliotekets samling av svenska handteckningar finns nu att se fritt tillgängliga i digital form. Här finns inte bara verk av hög konstnärlig kvalitet, utan även försök som visar har övning kanske kan ge färdighet på sikt.

två fåglar tecknade i rödkrita

Här finns exempelvis Kristina Rosenhanes skissbok, där man ser en förmodligen helt ung kvinnas försök till teckning med olika pennor och färger, ibland upprepas motiven gång på gång. Det syns tydligt att hon till största delen har avbildat redan befintliga bilder, såsom antika skulpturer och emblem ur något verk med emblematiska symbolbilder. Här finns även försök till avbildningar av ansikten och kroppsdelar såsom öron, händer och fötter, allt med ett varierande resultat. Växter och djur förekommer också i stor mängd.

en rad med tre bärkvistar

Av skissbokens bokband att döma levde och tecknade förmodligen denna Kristina Rosenhane under 1700-talet, men mer vet jag inte om henne.  Hennes skissbok visar inte någon imponerande konstnärlig kvalitet, men visar oss hur någon fått öva upp sin teckningsfärdighet efter vid tiden passande förlagor.

Se hela skissboken här: Skissbok : Växter, djur, emblem, ansikten m. m.

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Kapsel med diverse musik från Leufstabiblioteket

Föremål 183 av 400:
Ett stämblad från Leufstasamlingarna

Just nu digitaliseras musiksamlingarna från Leufstabiblioteket, tidigare tillhörande Familjen De Geer på Lövstabruk, vilket nu tillhör Uppsala universitetsbibliotek. Bland alla musikaliska tryck och handskrifter finns naturligtvis diverse varierande, enstaka stämblad som hamnat vid sidan av de övriga musikalierna och samlats i egen kapsel. Här ingår även övningsblad för generalbasspel.

Genom att digitalisera även sådant här material som troligen hamnat utanför sitt större sammanhang, kan man kanske på sikt koppla samman dessa enstaka notblad med andra samlingar, när dessa digitaliserats, så att de hamnar i en ursprunglig musikalisk kontext.

foto på ett stort notblad fullt med handskrivna notrader

Se andra digitaliserade musikalier från Leufstasamlingarna: Musikalier från Familjen De Geer i Lövstabruk

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Avhandling bunden i blått sidentyg

Föremål 180 av 400:
Akademisk avhandling inbunden i ljusblå siden-droguet med små prickar.

En tunn, tryckt avhandling har fått ett extra iögonfallande omslag. Bandet är täckt med ett enfärgat sidentyg i ljusblått med ett vävt mönster av prickar. När en avhandling fått ett så här stiligt bokband rör sig om ett exemplar som var avsett att skänka bort som gåva till någon betydelsefull person.

Avhandlingen är Carl von Linnés Dissertatio entomologica, bigas insectorum sistens, quam divinis auspiciis, framlagd i Uppsala 1775 med Andreas Dahl (1751-1789) som respondent. Charles de Geer är en av de personer som fått en tillägnan i avhandlingen, och det är han som fått motta detta speciellt vackert inbundna exemplar. Avhandlingen ingår nämligen i Leufstabiblioteket, nu tillhörigt Uppsala universitetsbibliotek, där Charles De Geers böcker finns bevarade.

uppsalg med den tryckta hälsnignen till charles de geer och titeln på avhandlingen

Tyget som använts till bandet är en typ av tyg som haft många användningsområden. En liknande droguet med samma mönster – här sitter prickarna bara lite glesare – återfinns som fodertyg i en gul kappa magasinerad på Linnémuseet i Uppsala. Kappan är pelisse i siden-satin som sägs ha tillhört Linnés hustru Sara Elisabeth, mn av snittet att döma är den troligen sannolikt tidigast 1810-tal, och har i så fall snarare tillhört någon av döttrarna. Benämningen drouget syftar på den teknik tyget är vävt i, och under 1700-talet finns svenska manufakturer som tillverkar drogueter. det är inte känt varifrån just dessa tyger kommer, men i familjen von Linné fanns ett flertag plagg i droguet med olika mönster, många av dem är också just blå.

foto på en kappa på ett bord, upplagd så att det blå sidenfodretsyns

Text: Helena Backman och Annika Windahl-Pontén
Bild på avhandlingen: Helena Backman
Bild på fodret: Annika Windahl-Pontén

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »