400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Etikett: 1700-talet (Sida 9 av 9)

Lacksigill som bokägarmärke

detalj av ett titelblad med rött lacksigill och en namnteckning
13 september, 2016 / / Inga kommentarer

Föremål 22 av 400
Lacksigill som bokägarmärke

Inte så sällan stöter man i äldre böcker på lacksigill i rött eller svart som en markering av en tidigare bokägare. Det brukar då oftast vara stämplat på titelbladet eller på insidan av den främre pärmen i boken. I denna bok är det en A. Horn som satt sitt lacksigill jämte sin namnteckning på titelbladet. Kanske rör det sig om Arvid Horns son Adam?  Horns släktvapen  har här fått funktionen av ett exlibris.

ett rött lacksigill i närbild

Den lilla boken om 40 sidor i oktavformat som fått detta lacksigill på titelbladet innehåller Försök, angående nyttan för twin- och lung-sjukt folk, af någon tids wistande i fä-hus. Boken är författad av en engelsk läkare vid namn Read, översatt till svenska via franska av ”en hel wälmenande swensk”, och tryckt i Stockholm år 1768. Bakom denna välmenande svensk gömmer sig  två personer, kirurgen och obstetrikern Herman Schützercrantz (1713-1802) samt översättaren Magnus Orrelius (1717-1794).

Enligt denna skrift ska det göra gott för lungsjuka att vistas samman med boskap, och andas samma luft som de, för att återfå hälsan. Inte bara djurens utandningslufts beskaffenhet, utan även värmen och stillheten i ett fähus ska enligt denna bok ha en gynnsam inverkan vid tuberkulos och liknande sjukdomar.

bild på hela titelbladet

Denna lilla bok ingår i den Westinska boksamlingen, en av specialsamlingarna på Uppsala universitetsbibliotek.

Text och bild: Helena Backman

 

Carl Peter Thunberg på japanska

uppslag med japanska tecken samt blommor
1 september, 2016 / / Inga kommentarer

Föremål 19 av 400
Japanskt verk baserad på Thunbergs japanska flora

En av Carl von Linnés lärjungar var Carl Peter Thunberg (1743-1828). Han fick tillfälle att åta sig uppdraget att samla växter och frön i nederländska kolonierna och Japan, för att skicka dessa till holländska botaniska trädgårdar. Eftersom endast holländare var tillåtna att besöka Japan vid denna tid – och då främst den lilla ön Deshima utanför Nagasaki – fick han först tillbringa tre år i Sydafrika, för att där lära sig nederländska tillräckligt bra för att kunna passera som holländare. Under 18 månader 1775-1776 verkade han sedan som kirurg för den nederländska handelskolonin på Deshima, varifrån han endast med svårighet kunde skaffa sig prover på den japanska växtligheten. Under en resa till den japanske shogunens palats i Edo fick han möjlighet att samla på sig ett större antal prover.

Baserad på de växter som han lyckades samla under sin tid i Japan, utgav han Flora Iaponica, tryckt i Leipzig 1784. Keisuke Itō  (1803-1901) översatte senare Thunbergs arbete till japanska, och floran fick ligga till grund för Itō s första bok Taisei honzō  meiso som utgavs 1829, samma dag som han fyllde 27 år.  Ett exemplar av denna bok tillhör  Wallersamlingarna på universitetsbiblioteket.

latinjapanska2

Boken är inbunden på japanskt sätt i tre delar i en gemensam kassett. Här återfinns latinska, kinesiska och japanska växtnamn parallellt. Några få illustrationer på växter har blivit vackert kolorerade, exempelvis en förklaring till sexualsystemet. Ett porträtt på Carl Peter Thunberg är synbart kopierat efter västerländsk förlaga.

thunbergs graverade porträtt

Fler spår efter Thunberg finns i universitetsbibliotekets samlingar, såsom böcker som tillhört honom, brev i Wallersamlingarna samt Thunbergs eget omfattande efterlämnade arkiv. Du finner en del  av detta material i Alvin – portal för kulturarvssamlingar, exempelvis  de fyra kartor som Thunberg lyckades få med sig från Japan.

Mer om Carl Peter Thunberg, hans resor och forskargärning finns att läsa i:
Skuncke, Marie-Christine, Carl Peter Thunberg : botanist and physician : career-building across the oceans in the eighteenth century, Uppsala, 2014.

Text och bild: Helena Backman

 

Drottning Sofia Magdalenas pärmexlibris

stämpel till sofia magdalenas pärmexlibris
19 augusti, 2016 / / Inga kommentarer

Föremål 15 av 400

Stämpel till drottning Sofia Magdalenas pärmexlibris

Bokbindare Roger Johansson visar här fram en monogramstämpel ur Carl Fr. Bernströms samling. Med denna stämpel har bokbindare på 1700-talet pressat in drottning Sofia Magdalenas pärmexlibris på böcker som bundits in för hennes räkning.

Idag finns ett stor antal stämplar tillhörande Bernströms samling, totalt omkring 4000 stycken, i ett magasin på Uppsala universitetsbibliotek. Dessa har relativt nyligen kommit till biblioteket som en donation från Bokbindarmästareföreningen. Roger Johansson visar fram fler exempel ur samlingen.

bokbindare Roger Johansson står vid ett bord där han jut lägger fram ett urval stämplar

Här finns många stämplar som hört till medlemmar vid det svenska hovet under 1700- och 1800-talen, exempelvis här nedan drottningens stämpel jämte monogramstämplar för hennes make, Gustaf III, och son, sedermera kung Gustaf IV Adolf. Varje person har även stämplar i olika varianter och storlekar. Här finns även lösa hertig- och kungakronor.

stämplar för Gustaf den tredje, drottning Sofia Magdalena och Gustaf den fjärde Adolf

Förutom monogramstämplar finns stora mängder dekorstämplar för utsmyckning av bokband.

snirkliga metallstämplar ligger på rad

Vissa av stämplarna är hårt slitna av flitigt bruk, och bokbindaren behöver därför kunna tillverka nya, vilket sker med hjälp av matriser. I samlingen finns även matriser för andra ändamål, som de här nedan liggande i sin originalask.

metallmatriser liggande i fack i en träask

Denna bokbindarhistoriskt mycket intressanta samling ligger för närvarande nedpackad i lådor, men kommer förhoppningsvis att kunna packas upp och ordnas inom en nära framtid. Tills dess ligger stämplarna dock tryggt i sina kartonger under överinseende av  universitetsbibliotekets bokbindare, för att bevaras och finnas tillgängliga för forskning i framtiden.

Avbildade pärmexlibris och dess många varianter finns även att se i: Sjögren, Arthur, Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken, Stockholm, 1915.

Text och bild: Helena Backman

Konservering av ett herbarium

25 juli, 2016 / / 2 kommentarer

Föremål 8 av 400
Bundet herbarium från Leufstasamlingen.

Konservatorstuderande Juliette Berli från Institut National du Patrimoine har gjort många insatser för våra samlingar under sin praktik på Uppsala universitetsbibliotek. Ett av hennes egna favorituppdrag har varit att konservera ett bundet herbarium som kommer från De Geers bibliotek på Leufsta bruk, en volym som nu förvaras på Carolina Rediviva. Herbariet har ägts av Nils Gyldenstolpe (1642-1709) och bär hans exlibris. Det har troligen kommit till Leufsta genom Charles De Geers (1747-1805) dotter Vilhelminas make Carl Edvard Gyldenstolpe, som var herbarieägarens barnbarnsbarn. Växterna kan alltså vara från sent 1600-tal eller tiden kring sekelskiftet 1700.

en hand med en pincett lägger ett skadat blad till rätt på ett herbariesida.

Det pressade och torkade växtmaterialet har blivit alltmer sprött genom åren, och det lim som det en gång fixerades med har torkat. Detta gör att växterna släppt från sitt underlag och med tiden kommer smulas sönder, om inte en konservator rycker in. Med hjälp av pincett och andra verktyg har Juliette Berli genomfört ett tidskrävande och noggrant arbete med att återigen fixera växtmaterialet med lim, och i möjligaste mål reparera redan uppkomna skador.

en tunn plastfilm med lim ligger under ett löst växtblad för att fästa limmet på baksidan av växtbladet

När växtdelarna blivit fastlimmade, läggs de i press tills limmet torkat, för att hålla ytterligare ett antal hundra år in i framtiden.

herbariet ligger uppslaget i en bokvagga, och växter på ett blad ligger i press under små runda tyngder

Man inser lätt att konserveringsarbete är ett riktigt hantverk som kräver en säker hand. Med relativt enkla verktyg har Juliette utfört ett mycket noggrant arbete.

på ett arbetsbord ligger Juliettes verktyg, em fuktad trasa, pincett, sax, papperslappar och ett redskap i metall att lyfta växtdelar med

Vissa av de pressade växterna har behållit sina färger trots sin ålder. De har ju legat skyddade mot ljus i sin inbundna volym. Nu ligger hela herbariet i en kapsel av syrafri kartong som ytterligare skydd.

Juliette Berli med ett uppslag i herbariet med en rosa och en blå blomma

Herbariet har placering: Leufsta MS 70.

Text: Helena Backman
Bild: Juliette Berli och Helena Backman

Tidigare har vi i bloggen kunnat läsa om Juliettes arbete med att konservera en Litauenkarta från 1613.

Anna Maria Thelotts skissbok

akvarell med ett porträtt av en målande kvinna, där porträttet sitter fästat vid muren till en ruin i ett landskap.
21 juli, 2016 / / Inga kommentarer

Föremål 7 av 400
Skissbok från tiden runt sekelskiftet 1700

I Uppsala universitetsbiblioteks samlingar finns en skissbok av Anna Maria Thelotts (1683-1710) hand. I denna finns skisser, tuschlaveringar och akvareller, ofta med symboliska motiv. Upplärd i hemmet blev hon en av de första svenska kvinnliga yrkeskonstnärerna, och  hon kom att använda flera olika metoder i sin konstnärliga utövning; träsnitt, kopparstick, teckning och tusch.

Tillsammans med sin far, konstnären och instrumentmakaren Philip Jacob Thelott d.ä., och sina två bröder, Philip Jacob Thelott d.y. och Olof Thelott, har hon varit delaktig i arbetet med illustrationerna till Olof Rudbeck d.ä.:s verk Campus Elysii och Atlantica i faderns ateljé. Dessa böcker finns naturligtvis också i universitetsbibliotekets samlingar.

I skissboken finns förutom skisser, teckningar och målningar med främst symboliska motiv även självporträtt. De klara färgerna har hållit sig in i vår tid där de legat skyddade inbundna mellan bokpärmarna. Hela skissboken finns att se fritt tillgänglig på nätet: Anna Maria Thelotts skissbok.

akvarell föreställnade ett landskap med en ruin, vid liken en liten kvinnogestalt sitter och målar

Kan det vara Anna Maria Thelott själv som sitter och arbetar ute i det fria, omgiven av dansare och säckpipeblåsare?

Efter den stora stadsbranden i Uppsala 1702 flyttade familjen till Stockholm, där Anna Maria fortsatte vara  verksam. Hon fick exempelvis i uppdrag att arbeta med illustrationerna till Johan Peringskölds tryckta arbeten, och att utföra en serie träsnitt med motiv av tyska städer för Ordinarie Stockholmiske Post-Tijdender under 1706. Hennes verksamma liv blev tyvärr alltför kort. Redan 1710 gick hon bort i pesten, som grasserade i Stockholm mellan 1710 och 1713. Genom sin konst har hon lämnat spår av sin verksamhet som kommer bestå för lång tid framöver.

Mer att läsa om konstnären Anna Maria Thelott finns i: Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990.

Text: Helena Backman
Bilderna är hämtade ur: Alvin – portal för kulturarvssamlingar

 

Johann Samuel Pillings stambok

14 juli, 2016 / / Inga kommentarer

Föremål 5 av 400
Tysk stambok från 1720-talet

En stambok, eller album amicorum, är ett slags vänskapsalbum som var speciellt vanlig bland studenter i tysktalande länder och i Nordeuropa ändå fram till in på 1900-talet. I en liten bok med blanka blad lät man de personer som man träffade under sina bildningsresor skriva någon devis eller annan hälsning, ibland i form av en teckning eller målad bild.

En av alla de ca 150 stamböcker som finns på Uppsala universitetsbibliotek har tillhört den tyske studenten Johann Samuel Pilling. Förutom rena tillskrifter i text finns i denna även hälsningar i form av åtta illustrerade blad med olika motiv.

en målad bild på en man i en sjuksäng, med en orolig fru bredvid sig, och där en läkare står vid foten av sängen med en sked medicin

En gouache med motiv av en läkare som ska ge sin sängliggande patient en sked med medicin kan väl vara särskilt passande i en stambok tillhörande en läkarstudent. Till denna bild hör en tillskrift av studenten Johann Wilhelm Schmeiser, som enligt stamboken befann sig i Altenburg i december 1724. Att det är vinter även på bilden kan vi ana på de kala grenarna som vi ser genom fönstret bakom sin röda gardin.

Stamboken kan ses i sin helhet i digital form: Johann Samuel Pillings stambok

målad bild av en kerub som målar ett mansporträtt vid ett staffli

Ur Pillings stambok

Just nu pågår ett projekt där Uppsala universitetsbiblioteks stamböcker ska katalogiseras och digitaliseras för att göras fritt tillgängliga via kulturarvsportalen Alvin. Projektet leds av FD Daniel Solling, som inte bara katalogiserar själva stamböckerna, utan går igenom alla tillskrifter i respektive stambok – ett omfattande och tidskrävande arbete som kommer att komma forskare från många olika discipliner till godo.

Som en del av detta projekt utgavs även denna Johann Samuel Pillings stambok i tryckt form som kommenterad faksimil till Valborg 2016. Denna bok har samma format som originalet, vilket ger en speciell känsla av närhet till förlagan när man håller den i handen. Nu finns denna faksimil till försäljning i Carolinashoppen, universitetsbibliotekets egen butik i foajén på Carolina Rediviva.

Mer att läsa: UNT skrev en artikel om uppstarten av projektet 2014-11-19: 1500-talets Facebook blir digitalt

Text och bild: Helena Backman

Postväska med chiffer från 1700-talet

foto av grön postväska i skinn med metalllås och spår av lacksigill
11 juli, 2016 / / 1 kommentar

Föremål 3 av 400
Postväska med chiffer från 1700-talet

En grön postväska i läder med stadigt lås och synbara spår av en mängd lacksigill väcker nyfikenhet. Det vackra fodertyget med gyllene kungakronor visar att den varit använd i mer upphöjda sammanhang än en vanlig, enkel postväska – och dess innehåll tyder på att posten som den transporterat innehöll känsliga uppgifter.

bild på papper med handskriven text som ligger i väskan

Idag hamnar ibland politiker i blåsväder när de skickat sin e-post på oförsiktiga sätt och riskerat att läcka statshemligheter. Under 1700-talet var det heller inte ovanligt med postspionage, inte minst av brev som sändes över gränserna. Att post av statsmakten systematiskt lästes igenom är belagt redan från medeltidens Frankrike, och under 1700-talet var det ett spritt och välkänt bruk i stora delar av Europa. Diplomater och politiker som hade anledning att sända brev med känsligt innehåll mellan länder försökte därför skydda sina handlingar, bland annat med hjälp av chiffer som byttes ut med jämna mellanrum. Risken var dock ständigt överhängande att någon skulle lyckas dechiffrera texterna ändå, eller att någon inblandad person skulle sälja nycklarna för egen vinning.

foto av handskrivet papper med chiffernyckel

Den på universitetsbiblioteket bevarande postväskans innehåll har varit en hjälp till att chiffrera och dechiffrera texter. Här finns nycklar i form av tabeller och metallplattor med hål i, vars funktion kan ha haft något med att göra att läsa ut dolda meddelanden. Vi kan bara ana hur olämpligt det varit om dessa nycklar hamnat i orätta händer.

postväskan med en metallplatta med hål i ovanpå

Väskan med sitt innehåll finns idag i våra handskriftssamlingar med signum: F 474.

Mer att läsa om dåtidens postspioneri och hur det påverkade svenska diplomater och politiker finns att läsa i:
Behre, Göran, Postspionaget under 1700-talet, i: Scandia 2008, s. 292-319.

Text och bild: Helena Backman

Nyare inlägg »