400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Etikett: helgon

Kistebrev med helgonmotiv

Föremål 118 av 400:
Kistebrev från 1836 med den heliga Birgitta

I de stora bildsamlingarna på universitetsbiblioteket finns naturligtvis en mängd kistebrev, träsnitt som tryckts för att fästa på insidan av locket till de kistor man använde som förvaring av sina kläder i de enklare hemmen. Många kistebrev sattes också upp på väggarna, något man förstår när man ser de ofta färgglada trycken som nog kunde lysa upp i hemmet. Kistebrev har funnits i Sverige sedan 1600-talet, då kostnaden för träsnitt gått ned i pris så pass att allmänheten kunde ha råd med dem. Motiven är ofta religiösa, historiska eller humoristiska. Först då färglitografin slog igenom i Sverige vid mitten av 1800-talet upphörde tryckningen av kistebrev.

bild på hela kistebrevet, där bilden av Birgitta på båda sidorna omges av text, och text ochbild inramas av en gul ram

Just detta kistebrev avbildar Den heliga Birgitta eller Britta och hennes porträtt omges med hennes historia i text. Man ser tydligt att bilden blivit färglagd utan större precision, men färgerna har hållit sig klart lysande in i vår tid. Trycket är utfört av tryckaren i Jönköping Nils Erik Lundström, bror till tidens främste kistebrevstryckare Johan Petter Lundström som drev Marquards tryckeri i Stockholm mellan 1806-1851.

närbild på kistebrevets titel Den helig Birgitta eller Britta, det namnkunnigaste helgon i svenska historien

Ännu finns endast en handfull kistebrev från Uppsalas samlingar digitaliserade på nätet, antalet kommer förhoppningsvis att öka inom de närmaste åren: Digitaliserade kistebrev från Uppsala universitetsbibliotek

Text och bild: Helena Backman

Den legendariska Olavssagan

Föremål 39 av 400
Handskrift med Olav den heliges saga

Detta är ett sista gästinlägg skrivet av Tobias Lehtola, praktikant vid Kulturarvsavdelningen under oktober 2016:

Universitetsbiblioteket har en hel del nordiska handskrifter bevarade i sina samlingar. En av dem är den enda hittills kända handskriften som innehåller ”Den legendariska Olavssagan”, en berättelse om den norske kungen Olav II Haraldsson, i sin livstid känd som Olav den digre (vilket kan betyda både den store och den tjocke), för eftervärlden känd som Olav den helige, Norges nationalhelgon.

Olav Haraldsson föddes cirka år 993, som son till Harald Grenske, och räknade sina anor till Harald Hårfagre, den förste kungen över ett enat Norge.  Olav den helige skall ha varit Haralds sonsons sonson. Olav var viking i sina unga år och härjade i Östersjöområdet och även i England. Han lär ha blivit döpt i Rouen i Normandie någon gång vintern 1013/1014. Kort tid senare återvände han till Norge och blev hyllad som kung av Norge omkring år 1015, vilket gjorde slut på danskarnas femtonåriga överhöghet över Norge. Kung Olav fortsatte arbetet med att ena Norges stormän under sig, och lät kristna Norge på samma brutala sätt som föregångaren Olav Tryggvasson gjorde. Han hamnade i konflikt med den danske kungen Knut den store som gjorde anspråk på överhöghet över Norge.  Genom giftermål allierade han sig med kung Anund Jakob av Sverige, då han gifte sig med dennes syster. Men kung Knut lyckades år 1028 fördriva kung Olav från Norge. När denne återkom två år senare för att med svenskt stöd försöka återta sin krona, stupade han i slaget vid Stiklestad i Tröndelag den 29:e juli 1030.

Efter hans död ryktades det om under som skett runt hans kvarlevor. Det uppkom snabbt ett helgonrykte kring honom, och hans grav i Nidarosdomen i Trondheim blev Nordens främsta vallfartsort. Han blev Nordens första nationalhelgon, dyrkad som helgon över hela Norden, och blev bland annat Östersjöresenärernas skyddspatron.

I Sverige stod Olavskulten högt under medeltiden. I Uppsala finns en gata och en bro uppkallad efter honom. Olav den helige är Uppsala domkyrkas skyddspatron vid sidan av Erik den helige, och en sentida staty över Olav den helige har placerats i studentbostadskvarteret Triangeln. Olav den helige finns på altartavlor, helgonskåp och som staty runt om i Sverige, och många kyrkor har uppkallats efter honom.

Övre delen av första sidan i handskriften, en mycket nött och sliten sida

Den slitna första sidan i handskriften

Det finns flera skildringar kring den norske helgonkungen. Den mest kända medeltida framställningen om Olav den heliges liv, Olavssagan, skrevs av den isländske skalden Snorre Sturlasson, och utgör huvuddelen av hans historieverk Heimskringla.

Mindre känd är ”Den legendariska Olavssagan”, som är känt enbart genom denna handskrift. Denna Olavssaga har drag av helgonlegender, det finns till exempel historier om att under skedde kring Olav redan i hans barndom, krigaren framstår som ett dygdemönster, han skulle ha burit tagelskjorta i hemlighet och undvikit att strida på söndagar.

Det är inte helt klarlagt om denna Olavssaga satts samman på Island eller i Norge. Handskriftens språk tyder dock på att den skrivits i trakterna av Trondheim, och brukar dateras till mitten av 1200-talet.  På 1500-talet bands handskriften samman med en ofullständig lagbok på pergament  från 1300-talet, en lagbok som bland annat innehåller kung Magnus Lagaböters lagbok, i en version som endast användes i mellersta Norge. Lagboken har kompletterats med en ny avskrift på tolv blad av papper av de saknade delarna av lagboken.

I början av 1600-talet ägdes handskriften av prästen Hans Olafsson i Bodö. Den övergick omkring år 1630 till den danske boksamlaren Stephanus Johannis Stephanius boksamling. När Stephanius dog, såldes boken tillsammans med andra böcker till den svenske greve Magnus Gabriel de la Gardie, som donerade handskriften till Uppsala Universitetsbibliotek 1669.

ett uppslag ur handskriften med svart text ioch initialer i rött och svart

Ett uppslag ur handskriften

Handskriften är inbunden i ett mörkbrunt skinnband och försett med spännen. Frampärmen pryds av Magnus Gabriel de la Gardies vapensköld. Handskriften består av 115 blad, varav 98 pergamentblad och 17 tilläggsblad av papper. Språket är fornisländska, skriven i en gotisk stil, initialbokstäverna har målats i rött eller blått.  Handskriften har först tre försättsblad. Därefter följer 69 blad, varav 57 av pergament och de tolv sista av papper, innehållande den norska lagboken, och de kommande pergamentbladen, det vill säga blad 70-110, utgör Olav den heliges saga. I slutet finns ytterligare två eftersättsblad av papper.

Handskriften har signum De la Gardie 8. Den finns fram till årsskiftet 2016/2017 att beskåda i Universitetsbibliotekets utställning Expo Rediviva på Carolina Rediviva. Den finns också digitaliserad i Alvin – plattform för digitala samlingar och digitaliserat kulturarv, och där finns möjlighet att närmare granska innehållet: DG 8 – Olav den heliges saga / Norsk lagbok.

Text: Tobias Lehtola
Bild: Uppsala universitetsbibliotek