400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Kategori: Bevarande (Sida 1 av 2)

Snittfärg från 1941 i bokbinderiet

Föremål 345 av 400: Röd snittfärg i bokbinderiet från 1941

Ibland hittar våra medarbetare saker i gömmorna som förmodligen helt enkelt glömts bort genom åren. Något som på avstånd ser ut som en blodig flaska visar sig innehålla röd snittfärg, det vill säga färg att måla boksnitt med. Etiketten är prydligt daterad ”21 juni 1941”. Vi kan anta att färgen var i ett betydligt mer flytande skick detta datum.

tre gamla glasflaskor på ett bord, samtliga innehållande rester av snittfärg

Flaskan med röd snittfärg är inhandlad hos firman Edvard Schneidler AB i Stockholm. Detta företag räknar sina rötter i det bokbinderi som den tyske bokbindaren Jost Schneidler startade i Stockholm 1673. Schneidler Grafiska arbetar idag fortfarande inom den grafiska branschen.

Text och bild: Helena Backman

Konsertaffischer från 1800-talet

Föremål 290 av 400:
Konsertaffischer för konserter hållna i det nybyggda Carolina Redivivas festsal runt 1800-talets mitt.

Då Carolina Rediviva stod nytt år 1841 fanns på den översta av de totalt tre våningarna en stor festsal, en representationssal för universitetet. Där hölls förutom andra högtidligheter även konserter. Som framgår av denna affisch, som tyvärr saknar datum, men torde vara från 1800-talets mitt, sjöng den då världsberömda svenska sångerskan Jenny Lind i denna festsal.

en konsertaffisch från 1800-talet

Redan 1887 stod dock Universitetshuset i Uppsala färdigt, och uppträdanden och högtidligheter flyttades över till den stora aulan där. Festsalen på Carolina förvandlades med tiden till magasinsutrymmen för de allt större bibliotekssamlingarna, och senare insatta golv, vilket förvandlade husets dåvarande tre våningar till åtta, gjorde att utrymmet kunde utnyttjas på bästa sätt.

fyra fuktiga affischer ligger på ett grönt bord

Då dessa foton togs befann sig affischer för konserter på Carolina Rediviva från 1800-talets mitt i bokbinderiet för konservering. Det är därför affischerna är fuktade. Dessa spår av väta försvann naturligtvis helt efter genomförd konservering.

Text och bild: Helena Backman

Lossnade medeltida bokbandsdelar

Föremål 261 av 400:
Lossade remmar från medeltida handskrift

När det gäller våra specialsamlingar är det inte bara innehållet i en bok eller text som är viktig. Material som använts som underlag och skrift, liksom eventuell inbindning och utsmyckning är också viktiga. Dessa kan ge oss ledtrådar till vad materialet har för ursprung i tid och rum, och hur vägen in i våra samlingar sett ut där andra spår inte riktigt räcker till.

ljusbruna läderremmar på ett kuvert som ligger på en röd bakgrund

Så när exempelvis delar av ett bokband från en handskrift trillat av, och det inte finns tid att konservera det, vad har man då gjort? Eftersom vi befinner oss på ett bibliotek där vi vill ha ordning på saker och ting, så har sådant hamnat i en låda med uppmärkning var delen kommer ifrån. Här finner vi någon typ av remmar som lossnat från en medeltida handskrift med signum C 428. Handskriften med denna uppställning innehåller Ordinarius Lincopensis från 1400-talet, en bok som innehåller föreskrifter för hur gudstjänsten skulle firas i Linköpings stift vid tiden.

etikett från låda som med texten Spännen, remmar o.d. från handskrifter

Lådan med dessa kuvert är tydligt uppmärkt och förvaras i samma magasin där de  medeltida handskrifterna finns.

Text och bild: Helena Backman

Ätten Winstrups sköldebrev lagat

Föremål 235 av 400:
Adliga ätten Winstrups sköldebrev daterat 20 april 1658

Ett sköldebrev är ett dokument som visar att någon blivit adlad, och dessutom har rätt att använda ett heraldiskt vapen. Detta vapen beskrivs i detalj i dokumentets text, men avbildas också noggrant i brevet. Den person som i och med just detta sköldebrev fick sitt adelskap på pränt var biskopen i Lund Peder Winstrup (1605-1679). Han var den som tog initiativet till grundandet av universitetet i Lund, och rönte stor uppmärksamhet härom året, då hans kvarlevor genomgick en grundlig analys och under en kortare tid fanns att beskåda för den som var på plats i Lund.

det trasiga sköldebrevet

Hans sköldebrev finns dock här på Uppsala universitetsbibliotek, och tills helt nyligen har det varit i ett mycket trasigt skick. Nu har det dock genomgått en restaurering och revor och hål har lagats.

detalj med pergament som just klistrats ihop med tunt rispapper

Bokbindare Adam Larsson har försiktigt rengjort pergamentet samt fäst samman de åtskilda delarna och fyllt revor och hål  med tunt papper på ett bevarandemässigt säkert sätt, ett arbete som kräver professionell kunskap och stor noggrannhet. Resultatet är ett återigen hanterbart sköldebrev. Som förstås av detta arbete kräver våra äldre samlingar löpande handgriplig vård och omsorg för att bevaras för framtiden.

det rengjorda och hopklistade sköldebrevet

Text: Helena Backman
Foto: Adam Larsson

En bokpress i gjutjärn

Föremål 40 av 400
Bokpress i gjutjärn

Nere hos bokbindarna finns flera bokpressar – en av dessa är en stabil press i gjutjärn med några år på nacken, levererad av firman AB Vilhelm Johnsen i Stockholm.

detalj av nedre delen av pressen, där man pressar själva böckerna

I pressen lägger man inlagan i böcker, så att den får en fast form inför inbindningen, och när boken är inbunden pressas även själva bokbandet, så att pärmarna håller sig släta. Naturligtvis använder man pressbrädor mellan själva järnpressen och boken, så att den inte skadas av  behandlingen. Denna bokpress kommer till användning bland annat då böcker lagas och får nya bokband här på universitetsbiblioteket. Ett stabilt bord håller för pressens tyngd.

en bokpress nere i konserveringsverkstaden

Firman AB Vilhelm Johnsen i Stockholm sålde även andra inventarier till boktryckerier och bokbinderier, vilket kan ses i reklam i branschtidningar och andra publikationer från första hälften av 1900-talet, såsom här en annons i Stockholms boktryckareklubb 1907-1932. Minnesskrift vid 25-årsjubileet, tryckt 1932.

reklamannons för sätteriprodukter

Text och bild: Helena Backman

Mumieinlindad bok

Föremål 36 av 400

Inlindad bok under konservering

Man kan tro att även böcker klär ut sig till Halloween. Nere i konserveringsverkstaden sågs tidigare i år en bok som såg ut att försöka passera som mumie, inlindad i sina vita lindor. Men det visade sig vara en bok som tappat sin rygg av slitaget av flitig användning, och nu behövde vård och omsorg för att bli som ny igen. Fler böcker var under konservering på samma sätt, där man tydligare ser hur bokbindarna bygger nya ryggar där de gamla lossnat.  Det som finns kvar av den ursprungliga ryggen limmas fast igen ovanpå den nya, så att boken behåller sig gamla utseende även efter denna bevarandeinsats.

en bok under pågående lagning, där en ny rygg håller på att torka

Arbete pågår ständigt hos bokbindarna och konservatorerna på universitetsbiblioteket, då material ur samlingarna behöver lagas eller få hjälp för att bevaras för framtiden. Själva hantverket syns sällan utåt, men resultaten ser vi dagligen i samlingarna.

verktyg på ett bord hos en bokbindare

Text och bild: Helena Backman

Ett renoverat bokband i stort format

Föremål 32 av 400
Renoverat bokband på en storfoliant

I Universitetsbibliotekets samling av riktigt stora böcker, så kallade storfolianter, finns Ancient masonry, both in the theory and practice av den engelske trädgårdsarkitekten Batty Langley (1696-1751), tryckt i London 1736.  Detta hans verk om murarkonst under antiken hade troligen en speciell betydelse för honom, då han var hängiven frimurare.

Första volymen av detta både till storlek och innehåll stora verk har fått ett helt nytt bokband, på vilken fragmenten av den tidigare trasiga ryggen har fästs, så även en äldre ryggetikett som anger löpnumret på boken i sviten av storfolianter. Dessa stora böcker förvaras liggande på hyllor i våra magasin. 

bokbindare Bosse Carlsson håller upp en stor bok mellan bokhyllor fulla med stora liggande böcker

Bokbindare Bosse Carlsson med Langleys Ancient masonry

Pärmpappret har det vid lagningen ersatts av bokpapper ur det lager som finns hos bokbindarna och konservatorerna i verkstaden på Carolina Rediviva, för att boken ska få behålla sin ursprungliga karaktär.

närbild på bokens pärmpapper, där Bosses hand syns till vänster i bild

Under de senaste två åren har Universitetsbibliotekets bokbindare Bosse Carlsson gått igenom hela vår samling av storfolianter, och lagat eller åtgärdat bokband och kapslar som behövt ses över. Varje bokband eller kapsel kräver sin egen bedömning och eventuell åtgärd, vilket gör ett sådant här arbete mycket varierande. Vissa bokband har inte behövt helt nya pärmar eller ryggar, utan endast förstärkningar i så kallat japanpapper.

en hög med böcker liggande på en bokhylla, en hand pekar ut var en bokrygg är lagad med japanpapper

Andra böcker har  varit inbundna i klotband, och då får de naturligtvis ryggar och lagningar i detta material. Oavsett vilket tas så mycket av det ursprungliga materialet som möjligt till vara, och fästs ovanpå lagningarna. Man ser därför tydligt hur bandet sett ut före lagningarna.

vackralador

I andra fall har böcker redan från början i stället för att ha varit bundna legat i kapslar, kartonger som fungerat i stället för en vanlig inbindning. Här har nytillverkade kapslar klätts med originalkapslarnas vackert mönstrade omslagspapper.

Där inga fungerande kapslar funnits kvar, eller där sköra bokband behöver extra mycket skydd för att bevaras, har det vikts skyddande grå papplådor i syrafri kartong.

en hög med grå kartonger liggande på en hylla

Universitetsbibliotekets sammanhållna samling av storfolianter har kommit upp i 2037 löpnummer, där ett nummer kan stå för flera volymer i ett flerbandsverk.  Bosse har hunnit gå igenom samtliga dessa band och säkerställt att de kommer klara av att hanteras vid läsning och forskning ytterligare några hundra år.

bosse carlsson mellan hyllorna i ett magasin

Text och bild: Helena Backman

 

Pärm till hyllningsadress från ett 300-årsjubileum

Föremål 23 av 400
Pärm till hyllningsadress från 1893

År 1893 firade Uppsala universitet 300-årsminnet av Uppsala möte 1593. Vid detta Uppsala möte återupprättades nämligen universitetet efter det att verksamheten legat nere sedan år 1515.

Detta 300-årsjubileum gav anledning till ett högtidligt firande, och ett fotografi från Universitetsparken visar något av detta, med studenter i procession mot Universitetshuset. Originaldokumentet från Uppsala möte 1593 bars fram utomhus på en kudde i samband med firandet – något som vi inte skulle göra idag av bevarandeskäl.

fotografi med studenter i procession runt gijgersstatyn i universitetsparken

Fotograf: Anders Larsson

Vid sådana här firanden var – och är ibland fortfarande – brukligt att överlämna hyllningsadresser institutioner emellan. Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland, idag Helsingfors universitet, överlämnade en tryckt hyllningsadress i en mycket vacker pärm, utförd av Weilin & Göös bokbinderi i Helsingfors.

Den blå pärmen i skinn har tryck i flera färger. Pärmens insidor är kläda med vitt siden och har vackra stämplar i guld och silver längst kanterna.

detalj av pärmens insida med vitt siden och tryck i guld och silver

Själva adressen, tryckt på papper, ger inte samma imponerade intryck, vilket gör att det i första hand är pärmen som drar till sig blickarna. Ett ljusblått silkessnöre som håller adressen på plats i sin pärm avslutas i ett par vackra tofsar, vilka hänger ut från den pappkassett som skyddar pärmen med dess innehåll vid förvaring.

två mångfärgade tofsar vilar på träunderlag

Firma Weilin & Göös, som utfört detta arbete, växte från att ha startat med förlagsverksamhet 1872 till att bli Finlands största tryckeri och bokbinderi. Idag är firman  uppköpt och är en del av det finska förlaget Sanoma.

Kanske Universitetsbibliotekets kommande 400-årsjubileum kan ge oss anledning att få ta emot nya hyllningsadresser att införliva i våra samlingar?

Text och bild: Helena Backman
Fotografiet från 1893 hämtad från: Alvin – portal för kulturarvssamlingar

Tecknade serier på Uppsala universitetsbibliotek

Föremål 21 av 400
Dragkapsel till serietidningar

Serietidningar har oftast varit tunna och med ostadiga omslag, vilket gör att de lätt vikts, böjs och blir missformade om man bara ställer dem rakt upp och ned på en hylla eller stoppar ned dem i en halvfull tidskriftssamlare. Eftersom man på de stora forskningsbiblioteken ständigt tänker på långsiktigt bevarande, har dragkapseln varit en trotjänare. Mellan två kartongskivor sammanhållna med bomullsband har man kunnat skydda broschyrer och andra tryck utan fasta pärmar. Att man enkelt kan anpassa en sådan kapsel efter hur stor bunt med tryck som man vill förvara mellan skivorna gör den flexibel och skyddar trycken.

Men man har förr om åren ofta använt kartong som inte riktigt lämpat sig för detta ändamål, och man har därför alltmer övergått till samlare och kartonger av syrafri kartong istället. Men på biblioteket finns ändå ett oräkneligt antal dragkapslar i bruk idag, och lånar du fram en serietidning från mitten av 1900-talet, så kommer den ofta från just en sådan.

I just denna dragkapsel ligger serietidningen  Putz und Patz, den tyska versionen av den svenska serietidningen Tuff och tuss och deras vänner, som kom ut på Serieförlaget från 1953. Ansvarig utgivare var Gösta Knutsson, mest känd för böckerna om Pelle Svanslös.

Tuff och tuss är en av de tecknade serier som kan ni se i den serieutställning som öppnar den 10 september kl.  14 i utställningshallen på Carolina Rediviva. Välkommen hit till KABOOM!! Tecknade serier – kul, kult eller kultur? Ur samlingarna på Uppsala universitetsbibliotek. Utställningen pågår fram till den 4 januari 2017.

foto av utställningssalen på carolina rediviva där serietidningar skymtar i väggmontrar

Text: Helena Backman
Bild från utställningen: Magnus Hjalmarsson

Konservering av ett herbarium

Föremål 8 av 400
Bundet herbarium från Leufstasamlingen.

Konservatorstuderande Juliette Berli från Institut National du Patrimoine har gjort många insatser för våra samlingar under sin praktik på Uppsala universitetsbibliotek. Ett av hennes egna favorituppdrag har varit att konservera ett bundet herbarium som kommer från De Geers bibliotek på Leufsta bruk, en volym som nu förvaras på Carolina Rediviva. Herbariet har ägts av Nils Gyldenstolpe (1642-1709) och bär hans exlibris. Det har troligen kommit till Leufsta genom Charles De Geers (1747-1805) dotter Vilhelminas make Carl Edvard Gyldenstolpe, som var herbarieägarens barnbarnsbarn. Växterna kan alltså vara från sent 1600-tal eller tiden kring sekelskiftet 1700.

en hand med en pincett lägger ett skadat blad till rätt på ett herbariesida.

Det pressade och torkade växtmaterialet har blivit alltmer sprött genom åren, och det lim som det en gång fixerades med har torkat. Detta gör att växterna släppt från sitt underlag och med tiden kommer smulas sönder, om inte en konservator rycker in. Med hjälp av pincett och andra verktyg har Juliette Berli genomfört ett tidskrävande och noggrant arbete med att återigen fixera växtmaterialet med lim, och i möjligaste mål reparera redan uppkomna skador.

en tunn plastfilm med lim ligger under ett löst växtblad för att fästa limmet på baksidan av växtbladet

När växtdelarna blivit fastlimmade, läggs de i press tills limmet torkat, för att hålla ytterligare ett antal hundra år in i framtiden.

herbariet ligger uppslaget i en bokvagga, och växter på ett blad ligger i press under små runda tyngder

Man inser lätt att konserveringsarbete är ett riktigt hantverk som kräver en säker hand. Med relativt enkla verktyg har Juliette utfört ett mycket noggrant arbete.

på ett arbetsbord ligger Juliettes verktyg, em fuktad trasa, pincett, sax, papperslappar och ett redskap i metall att lyfta växtdelar med

Vissa av de pressade växterna har behållit sina färger trots sin ålder. De har ju legat skyddade mot ljus i sin inbundna volym. Nu ligger hela herbariet i en kapsel av syrafri kartong som ytterligare skydd.

Juliette Berli med ett uppslag i herbariet med en rosa och en blå blomma

Herbariet har placering: Leufsta MS 70.

Text: Helena Backman
Bild: Juliette Berli och Helena Backman

Tidigare har vi i bloggen kunnat läsa om Juliettes arbete med att konservera en Litauenkarta från 1613.

« Äldre inlägg