400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Månad: november 2016

Orbis arctoi nova et accurata delineatio

Föremål 44 av 400
Anders Bureus karta över Norden från 1626

Från stormaktstiden är denna karta, som är uppfodrad på väv och har monterade trästavar för upphängning. Uppe i övre vänstra hörnet finns porträtt föreställande den regerande kungen Gustav II Adolf och drottning Maria Eleonora.

Själva kartan består av ett kopparstick i sex ark som fogats samman. Den omgivande texten på  latin beskriver Nordens politiska  geografi och historia, författad av Andreas Bureus (även Anders Bure) (1571-1646), kusin till den kände fornforskaren och mystikern Johannes Bureus (Johan Bure) (1568-1652).

Kartan är graverad av den tyske kopparstickaren Valentin Staffansson Trauthman, som bodde i Stockholm från 1617 till sin död 1629.  Den omgivande texten är tryckt hos boktryckaren från Rostock Christoffer Reusner i Stockholm, och det är möjligt att även kopparsticket trycktes där. Själva kartan mäter 111 x 130 cm och tillsammans med omgivande text mäter ytan hela 150 x 168 cm.

Här kan du se en högupplöst och nedladdningsbar bild av kartan, där du kan zooma in på detaljerna: Orbis arctoi nova et accurata delineatio

Tisdagen den 29 november 2016 höll arkivarien vid Universitetsbiblioteket Mats Höglund ett föredrag om historiska kartor under titeln: ”Är det inte krig så är det lantmäteri! Ett föredrag om historiska kartor”. Föredraget handlade om hur lantmäterikartor användes som makt- och kontrollmedel under stormaktstiden och hur lantmäteriet blev en del i byråkratiseringsprocessen. Kartan ovan är en av de som visades under föredraget.

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek

Thomas Gillesons musikhandskrift

Föremål 43 av 400
Fransk musikhandskrift från 1500-talet

Universitetsbiblioteket har enorma samlingar kulturarvsmaterial, och det är därför inte konstigt att man inte alltid är helt säker på hur saker och ting hittat in samlingarna, särskilt inte om detta hänt tidigt i bibliotekets snart 400-åriga historia.

ägarinskrift på främre pärmens insida

Ägarinskrift på främre pärmens insida

Ett sådant föremål är en handskrift med noter  och tabulatur som blivit daterad till 1500-talet. Enligt inskrifter på både främre och bakre pärmarnas insida har denna volym tillhört prästen Thomas Gilleson i Troyes i nordöstra Frankrike, verksam någon gång under just detta sekel. Den nedtecknade musiken består främst av vokalmusik med ursprung i Frankrike, såsom mässor, motetter och chansons, samt lutmusik.

uppslag med noter

Vokalmusik

Vokalmusiken är nedtecknad med noter. Tabulaturen är nedtecknad på det sättet att ett stycke ofta börjar längst upp på vänstra sidan av ett uppslag, medan det börjar ett annat stycke från nedre delen av den högra sidan – man behövde alltså vända på volymen upp och ned för att läsa och spela detta.

ett uppslag med tabulatur

Ett uppslag med tabulatur

Hela handskriften kan du se i Alvin, där du även hittar dess innehållsförteckning: [Missale, Collectiones]

Handskriften har signum: Vok. mus. i hs. 76b

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek

 

Stereoskop med bilder från London

Föremål 42 av 400
Stereoskop från slutet av 1800-talet

Kulturarvets Kart- och bildavdelning har mängder av fotografier och bilder i samlingarna. Därför är det inte konstigt att även apparatur att se dessa bilder också hittat in i samlingarna. Ett elegant stereoskop i trä från slutet av 1800-talet finns bevarat med sina fotografier, en serie vyer från London.

stereoskopet ligger på ett träbord med ett stereofotografi över Themsen bredvid

De dubbla fotografierna visar vyerna tredimensionellt när man ser på dem i stereoskopet, genom vilket man kan få ett stort djup och en detaljrikedom i de bilder man betraktar. En del av bilderna visar mycket detaljrika interiörer från Westminister Abbey, vilka visar hur bra tekniken fungerar.  3D-effekten är imponerande!

en hand håller stereoskopet i en vinkel, så att man kan ana bilden genom en av linserna

Metoden uppfanns år 1840 av den engelske uppfinnaren Charles Wheatstone (1802-1875), och stereoskopi blev snart populärt i underhållningssyfte, som här med vyer för turisten. Ytterligare ett enkelt stereoskop finns i samlingarna, ett enklare utfört linsstereoskop av kartong. Även till detta finns tillhörande bilder.

ett svart stereoskop av kartong

Desto mer avancerat är det stereoskop som finns i samlingarna efter professorn i anatomi och histologi Gaston Backman (1883-1964) med tillhörande bilder från verksamheten vid Medicinska fakulteten vid Universitetet i Riga, ca 1923. Stereoskopet och en del av bilderna finns i Alvin – plattform för digitala samlingar och digitaliserat kulturarv: Stereoskop.

Text och bild: Helena Backman

Jordglob av Anders Åkerman

Föremål 41 av 400
Jordglob av Anders Åkerman 1766

Globen tillverkades av gravören och kopparstickaren Anders Åkerman (1721-1778) i hans verkstad i Uppsala år 1766 och tillhör ett globpar av storleken 59 cm i diameter, fortfarande i sina originalstativ i trä. Båda tillhör nu Uppsala universitetsbiblioteks samlingar.

Åkermans jordglob i sitt trästativ

Ett sådant här globpar var vanligt förekommande i 1700-talets herrgårdsbibliotek. Mellan åren 1766 och fram till 1770 lär Åkerman ha tillverkat 96 par glober.

detalj från jordgloben där man ser Norden

Bilden av kontinenterna ändrades under senare delen av 1700-talet med anledning av de stora forskningsresorna vid tiden. Glober utkom därför i uppdaterade utgåvor efter Åkermans död, med tillägg av hans efterträdare Fredrik Akrel (1748-1804).

Himmelsgloben i sitt trästativ

Till jordgloben hör en himmelglob som visar stjärnhimmeln. Stjärnbilderna är alla vackert illustrerade, som här Oxen nära Orion. Glober av det här slaget skänker en viss dignitet åt biblioteksmiljöer, och kopior tillverkas än idag.

detalj från himmelsgloben med Oxens stjärnbild

Text och bild: Helena Backman

 

 

En bokpress i gjutjärn

Föremål 40 av 400
Bokpress i gjutjärn

Nere hos bokbindarna finns flera bokpressar – en av dessa är en stabil press i gjutjärn med några år på nacken, levererad av firman AB Vilhelm Johnsen i Stockholm.

detalj av nedre delen av pressen, där man pressar själva böckerna

I pressen lägger man inlagan i böcker, så att den får en fast form inför inbindningen, och när boken är inbunden pressas även själva bokbandet, så att pärmarna håller sig släta. Naturligtvis använder man pressbrädor mellan själva järnpressen och boken, så att den inte skadas av  behandlingen. Denna bokpress kommer till användning bland annat då böcker lagas och får nya bokband här på universitetsbiblioteket. Ett stabilt bord håller för pressens tyngd.

en bokpress nere i konserveringsverkstaden

Firman AB Vilhelm Johnsen i Stockholm sålde även andra inventarier till boktryckerier och bokbinderier, vilket kan ses i reklam i branschtidningar och andra publikationer från första hälften av 1900-talet, såsom här en annons i Stockholms boktryckareklubb 1907-1932. Minnesskrift vid 25-årsjubileet, tryckt 1932.

reklamannons för sätteriprodukter

Text och bild: Helena Backman

Den legendariska Olavssagan

Föremål 39 av 400
Handskrift med Olav den heliges saga

Detta är ett sista gästinlägg skrivet av Tobias Lehtola, praktikant vid Kulturarvsavdelningen under oktober 2016:

Universitetsbiblioteket har en hel del nordiska handskrifter bevarade i sina samlingar. En av dem är den enda hittills kända handskriften som innehåller ”Den legendariska Olavssagan”, en berättelse om den norske kungen Olav II Haraldsson, i sin livstid känd som Olav den digre (vilket kan betyda både den store och den tjocke), för eftervärlden känd som Olav den helige, Norges nationalhelgon.

Olav Haraldsson föddes cirka år 993, som son till Harald Grenske, och räknade sina anor till Harald Hårfagre, den förste kungen över ett enat Norge.  Olav den helige skall ha varit Haralds sonsons sonson. Olav var viking i sina unga år och härjade i Östersjöområdet och även i England. Han lär ha blivit döpt i Rouen i Normandie någon gång vintern 1013/1014. Kort tid senare återvände han till Norge och blev hyllad som kung av Norge omkring år 1015, vilket gjorde slut på danskarnas femtonåriga överhöghet över Norge. Kung Olav fortsatte arbetet med att ena Norges stormän under sig, och lät kristna Norge på samma brutala sätt som föregångaren Olav Tryggvasson gjorde. Han hamnade i konflikt med den danske kungen Knut den store som gjorde anspråk på överhöghet över Norge.  Genom giftermål allierade han sig med kung Anund Jakob av Sverige, då han gifte sig med dennes syster. Men kung Knut lyckades år 1028 fördriva kung Olav från Norge. När denne återkom två år senare för att med svenskt stöd försöka återta sin krona, stupade han i slaget vid Stiklestad i Tröndelag den 29:e juli 1030.

Efter hans död ryktades det om under som skett runt hans kvarlevor. Det uppkom snabbt ett helgonrykte kring honom, och hans grav i Nidarosdomen i Trondheim blev Nordens främsta vallfartsort. Han blev Nordens första nationalhelgon, dyrkad som helgon över hela Norden, och blev bland annat Östersjöresenärernas skyddspatron.

I Sverige stod Olavskulten högt under medeltiden. I Uppsala finns en gata och en bro uppkallad efter honom. Olav den helige är Uppsala domkyrkas skyddspatron vid sidan av Erik den helige, och en sentida staty över Olav den helige har placerats i studentbostadskvarteret Triangeln. Olav den helige finns på altartavlor, helgonskåp och som staty runt om i Sverige, och många kyrkor har uppkallats efter honom.

Övre delen av första sidan i handskriften, en mycket nött och sliten sida

Den slitna första sidan i handskriften

Det finns flera skildringar kring den norske helgonkungen. Den mest kända medeltida framställningen om Olav den heliges liv, Olavssagan, skrevs av den isländske skalden Snorre Sturlasson, och utgör huvuddelen av hans historieverk Heimskringla.

Mindre känd är ”Den legendariska Olavssagan”, som är känt enbart genom denna handskrift. Denna Olavssaga har drag av helgonlegender, det finns till exempel historier om att under skedde kring Olav redan i hans barndom, krigaren framstår som ett dygdemönster, han skulle ha burit tagelskjorta i hemlighet och undvikit att strida på söndagar.

Det är inte helt klarlagt om denna Olavssaga satts samman på Island eller i Norge. Handskriftens språk tyder dock på att den skrivits i trakterna av Trondheim, och brukar dateras till mitten av 1200-talet.  På 1500-talet bands handskriften samman med en ofullständig lagbok på pergament  från 1300-talet, en lagbok som bland annat innehåller kung Magnus Lagaböters lagbok, i en version som endast användes i mellersta Norge. Lagboken har kompletterats med en ny avskrift på tolv blad av papper av de saknade delarna av lagboken.

I början av 1600-talet ägdes handskriften av prästen Hans Olafsson i Bodö. Den övergick omkring år 1630 till den danske boksamlaren Stephanus Johannis Stephanius boksamling. När Stephanius dog, såldes boken tillsammans med andra böcker till den svenske greve Magnus Gabriel de la Gardie, som donerade handskriften till Uppsala Universitetsbibliotek 1669.

ett uppslag ur handskriften med svart text ioch initialer i rött och svart

Ett uppslag ur handskriften

Handskriften är inbunden i ett mörkbrunt skinnband och försett med spännen. Frampärmen pryds av Magnus Gabriel de la Gardies vapensköld. Handskriften består av 115 blad, varav 98 pergamentblad och 17 tilläggsblad av papper. Språket är fornisländska, skriven i en gotisk stil, initialbokstäverna har målats i rött eller blått.  Handskriften har först tre försättsblad. Därefter följer 69 blad, varav 57 av pergament och de tolv sista av papper, innehållande den norska lagboken, och de kommande pergamentbladen, det vill säga blad 70-110, utgör Olav den heliges saga. I slutet finns ytterligare två eftersättsblad av papper.

Handskriften har signum De la Gardie 8. Den finns fram till årsskiftet 2016/2017 att beskåda i Universitetsbibliotekets utställning Expo Rediviva på Carolina Rediviva. Den finns också digitaliserad i Alvin – plattform för digitala samlingar och digitaliserat kulturarv, och där finns möjlighet att närmare granska innehållet: DG 8 – Olav den heliges saga / Norsk lagbok.

Text: Tobias Lehtola
Bild: Uppsala universitetsbibliotek

Skrift från Linnéska institutet

Föremål 38 av 400
Enda delen utgiven i skriftserien Linnéska institutets skrifter

Linnéska institutet var en kortlivad sammanslutning, bildad 1807. Under den korta verksamhetstiden utkom ett enda häfte i en planerad skriftserie.

anteckningar på försättsbladet till skriften

Sällskapet hade en föregångare i Societas pro historia naturali, grundad av några studenter år 1800. Detta var den första naturhistoriska sammanslutningen just för studenter vid Uppsala universitet. År 1802 ändrade sällskapet namn till Zoophytolithiska sällskapet, och slutligen 1807 till Linnéska institutet, detta med anledning av 100-årsjubiléet till minne av Carl von Linnés födelse. Sällskapet upphörde helt med sin verksamhet 1813. Detta enda häfte har även utgivits i nytryck år 1906.

närbild på titelbladet

Titelbladets vackra kolorerade kopparstick avbildar linnean, en hyllning till Carl von Linné.

Fler föreningar i Linnés anda bildades senare under 1800-talet. Bland annat stiftas Linnéska samfundet den 23 maj 1832 på 125-årsdagen för Linnés födelse.

del av protokollet där Linnéska samfundet grundas

Dessa häften ingår i Svenska Linnésällskapets arkiv, som just nu är under uppordnande på Universitetsbiblioteket. Svenska Linnésällskapet  grundades den 23 maj 1917, på 210-årsdagen av Linnés födelse.

Text och bild: Helena Backman

Autografer från 1800-talet

Föremål 37 av 400
Stambok med tillskrifter av kända kulturpersonligheter

Under sitt arbete med projektet att tillgängliggöra Uppsala universitetsbiblioteks omfattande samling stamböcker har Daniel Solling stött på en intressant stambok från 1800-talets första hälft, en stambok med tillskrifter av en del av den tidens kända kulturpersonligheter. Stamboken har tillhört hovpredikanten kyrkoherden i Asarum Carl Ludvig Wåhlin (1787-1864) som uppenbarligen hade en imponerande bekantskapskrets. Barndomskamraten Per Daniel Amadeus Atterbom har skrivit i stamboken i Stockholm år 1820.

tillskrift av Esaias Tegnér

Fler författare finner man mellan bladen. Esaias Tegnér har infört en dikt 1811 i Lund, och Fredrika Bremer har gjort en tillskrift i Marstrand år 1849.

tillskrift av fredrika bremer

Förutom svenska namn inom litteraturen finns här även ett danskt: Hans Christian Andersen har skrivit en hälsning, ”Paa Canalen mellan Roxen og Motala”, den 21 juli 1849. Kanske stötte kyrkoherden och författaren på varandra under en sommarresa?

tillskrift av h c andersen

Vid sidan av tillskrifterna finns även en rad illustrationer i stamboken. Dessa vackra bilder, laverade teckningar och målningar, finns tillgängliga i digital form: Bilder i Carl Ludvig Wåhlins stambok

foto på stambokens marmorerade försättsblad

Stamboken har signum: Y 150

Text och bild: Helena Backman

Mumieinlindad bok

Föremål 36 av 400

Inlindad bok under konservering

Man kan tro att även böcker klär ut sig till Halloween. Nere i konserveringsverkstaden sågs tidigare i år en bok som såg ut att försöka passera som mumie, inlindad i sina vita lindor. Men det visade sig vara en bok som tappat sin rygg av slitaget av flitig användning, och nu behövde vård och omsorg för att bli som ny igen. Fler böcker var under konservering på samma sätt, där man tydligare ser hur bokbindarna bygger nya ryggar där de gamla lossnat.  Det som finns kvar av den ursprungliga ryggen limmas fast igen ovanpå den nya, så att boken behåller sig gamla utseende även efter denna bevarandeinsats.

en bok under pågående lagning, där en ny rygg håller på att torka

Arbete pågår ständigt hos bokbindarna och konservatorerna på universitetsbiblioteket, då material ur samlingarna behöver lagas eller få hjälp för att bevaras för framtiden. Själva hantverket syns sällan utåt, men resultaten ser vi dagligen i samlingarna.

verktyg på ett bord hos en bokbindare

Text och bild: Helena Backman