Föremål 275 av 400:
Brev från Jean-Baptiste Bo, fransk läkare, revolutionär och folkombud, 31 oktober 1793
Även i engelsk version

Brevet är skrivet i Givet, i departementet Ardennes i norra Frankrike, och är daterat enligt revolutionskalendern, ”10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible”, d.v.s. 10:de dagen i 2:a månaden, den enhetliga och odelbara Republikens 2:a år. Översatt till vår tideräkning blir det den 31 oktober 1793. Den stora Terrorn har just utropats i nationalkonventet, det är två veckor sedan drottningen avrättades, och giljotinen är i full gång. Jean-Baptiste Bo arbetar i Givet för Ardennernas armé, och som folkombud har han fått en förfrågan av administratörerna vid en annan stads distrikt, Rethels, rörande emigranternas ägodelar.

När Revolutionen bröt ut 1789 var det många som, antingen i protest eller senare mer av rädsla, lämnade landet. De var inte bara präster och adelsmän utan även borgare, bönder, och arbetare. Dessa utvandrare betraktades snabbt som ”Revolutionens fiender”, mest av allt fruktade man en komplott, och nationalkonventet utfärdade mot dem alltmer inskränkande lagar. Det bestämdes att emigranternas ägodelar skulle konfiskeras och säljas, och den 28 mars 1793 stiftades emigrantlagen. Emigranter definieras där som de som lämnat fransk mark efter den 1 juli 1789 och som inte var tillbaka den 9 maj 1792, samt de fransmän som inte kunde bevisa att de sedan den 9 maj 1792 oavbrutet hade vistats i Frankrike. Enligt lagen var de nu för evärdlig tid bannlysta från fransk mark, fråntagna sina medborgerliga rättigheter och deras ägodelar tillhörde Republiken. Bannlysningens överträdelse straffades med dödstraff.

Det är alltså några av dessa bannlystas möbler det är frågan om i brevet. De tillhör Republiken och skall säljas, men medborgarna i Rethel undrar om de faller under ”maximumlagen”, som sedan den 29 september stipulerar ett högsta pris på alla nödvändighetsvaror. Det gör de inte, svarar Bo, och de kan alltså säljas på auktion. Dock kan det finnas undantag för till exempel skattebelagda varor, men här uppmuntrar folkombudet sina medborgare att ”kasta en blick” på de lagar, som konventet stiftat om försäljning av nationell egendom.

I brevet nämns också damasker (”guêtres”) som skall sys. Bakgrunden till just frågan om damaskerna framgår tyvärr inte, men Bo föreslår i alla fall administratörerna i Rethel att helt enkelt köpa det tyg som behövs och låta damaskerna sys, för ett i förväg bestämt pris eller med rabatt på hantverksarbetet.

Typiskt för revolutionsåren är tilltalet ”Citoyens” (”Medborgare”), som för jämställdhetens skull och för att markera avskaffandet av alla sorts privilegier ersätter titlar och andra dylika artighetsfraser, och som här ger brevet en officiell karaktär. På samma sätt avslutar Bo sitt brev med de enkla – men talande – orden ”Salut et fraternité” (”Hälsningar och broderskap”). Därefter kommer signaturerna. Bredvid Bos egen namnteckning har även Jean-Baptiste Massieu skrivit under. Massieu (ca 1743-1818) var en av de katolska präster som 1790 anslöt sig till Revolutionen och blev vald till folkombud. 1793 tjänstgjorde han i Ardennerna. Som kuriositet kan nämnas att han, endast elva dagar efter att brevet skrevs, meddelade nationalkonventet sin avsikt att lämna sina uppdrag för att gifta sig med dottern till borgmästaren i Givet…

Signum: Waller Ms fr-00952
Digital kopia av brevet: Official document

brevet i sin helhet

Transkription

Givet, 10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible

Les représentans du peuple envoyés par l’armée des Ardenes aux administrateurs du district de Rethel.

Pour répondre Citoyens à votre lettre du 5 du 2 mois, nous vous observons que le mobilier des émigrés doit rarement être une marchandise comprise dans la loi sur le maximum,  qu’en conséquence ils doivent être vendus à l’enchère en la forme usitée et portée par les décrets. S’il y a quelque article sujet à la taxe le premier offrant au maximum doit l’avoir. Quant aux guêtres, nous pensons que vous ferés bien d’acheter le drap et de les faire faire à un prix convenu ou d’en donner la façon au rabais. Vos opérations ne peuvent présenter de difficultés si vous voulés jetter un coup d’oeil sur les lois relatives à la vente des domaines nationaux.

Salut et fraternité

Bo       Massieu

Högst upp till vänster, förtydligande not skriven av en annan hand:
10e jour du 2e mois
habillement
arrêté des représentans du peuple

”Guêtre” : damask
”Façon” : i betydelsen ”arbete”, alltså själva arbetet som hantverkaren utför för att tillverka ett föremål. Det är här frågan om priset för detta arbete.

Jean-Baptiste Bo

Jean-Baptiste Bo föddes 1743 i en liten by i södra Frankrike, och var verksam som läkare när Franska Revolutionen bröt ut. Hans tidiga politiska engagemang i Revolutionen vittnar om hans entusiasm för de nya idéerna. Redan 1790 blev han vald till ombud på regional nivå, innan han 1791 blev medlem i den s.k. lagstiftande församlingen, som 1792 bytte namn till ”nationalkonventet”. Där intresserade han sig särskilt för sociala frågor. Han tog plats bredvid Robespierre bland de mest radikala, som i plenisalen satt längst upp och därför kallades ”montagnards” (efter ”montagne”= ”berg”). Han röstade för kungens avrättning. I landsorten, dit han utsändes för att värva nya anhängare under skräckväldets värsta år, utmärkte han sig genom det inbitna och obarmhärtiga krig han förde mot alla ”Revolutionens fiender”, d.v.s. de rika, katolikerna, men även alla ”misstänkta”, ”egoister” eller rent av endast ”likgiltiga”. Domkyrkan i Reims förvandlade han till foderlager och i den lilla staden Givet, varifrån brevet är skrivet, lade han beslag på allt det silver och guld han kunde hitta, sådant som Revolutionen hade förordnat som ”nationell egendom”. Han var med om att införa förmögenhetsskatter till fördel för volontärernas familjer, och på hans initiativ vidtog man åtgärder för skapandet av en nationell försäkringskassa.

Efter ”bergets” fall i nationalkonventet och Robespierres arrestering den 27 juli 1794 blev det emellertid allt svårare för Bo och hans radikala vänner att undgå anklagelser från andra partier. Han skulle bli arresterad när amnestin den 26 oktober 1795 räddade honom. Men hans politiska roll var slut. Han accepterade en plats som chef för emigrantbyrån vid polisministeriet, innan han till sist drog sig tillbaka i Fontainebleau för att praktisera medicin fram till sin död 1814.

Text och transkription: Caroline Chevallier
Bild: Brev från Jean-Baptiste Bo, fransk läkare, revolutionär och folkombud, 31 oktober 1793

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014.