400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Kategori: Äldre tryck (Sida 6 av 11)

En gåva från Lord Carteret med nyhetsvärde

Föremål 214 av 400:
Ett exemplar av Camdens Britannia från 1722 med dedikation från Lord Carteret

Att bokdonationer haft ett nyhetsvärde står klart då vi ser vad vår kollega Alex Alsemgeest hittat i nederländska tidningar från 1700-talets början. Här nämns nämligen att den engelske Lord Carteret, tidigare ambassadör i Sverige, år 1722 skänkt två stora verk till Uppsala universitet, varav ett är en engelsk upplaga av William Camden’s Britannia, tryckt i London samma år. Här nämns också att de var bundna i påkostade band med förgyllda snitt. Att detta stämmer kunde Alex se med egna ögon i vår specialläsesal på Carolina Rediviva. På insidorna av både främre och bakre pärmen finns en dedikation från Lord Carteret pressad i guldtryck.

En man sittande med en uppslagen bok framför sig i en läsesal

Alex Alsemgeest med en volym av Camdens Britannia i specialläsesalen på Carolina Rediviva

Se tidningsnotis från 1722 och läs mer om gåvorna i Alex Alsemgeests egen blogg: Material evidence of a donation to Uppsala University in 1722

Text: Helena Backman (på underlag från Alex Alsemgeest)
Bild: Helena Backman

Blommande snitt på bok från 1495

Föremål 212 av 400:
Målade blommor på boksnitt på bok från 1495

På ett bokband från tiden kring sekelskiftet 1500 hittar vi målade blommor på snitten. På det främre snittet ser vi tre vackra blommor, en passionsblomma i mitten flankerad av tulpan- eller liljeliknande blommor.

en violliknande blomma på övre snittet

På det övre snittet ser vi en blomma som nog ska vara en viol.

en ros eller annan blomma på undre snittet

På det undre snittet ser vi en röd blomma med gult i mitten, som kanske ska föreställa en ros.

Verket är Biblia integra: summata: distincta: accuratius reemēdata: vtriusq; testamenti cōcordantijs illustrata av Gabriele Bruno (ca. 1430-1508) och är tryckt av Froben i Basel 1495. I boken finns spår efter tidigare ägare, provenienser från första delen av 1600-talet: Boken har ägts av en Jonas Thomae Molinus, som skänkt den vidare till sin vän Johannes Erici Bergius, en man som i sin tur skänkte denna vidare till Laurentius Jonae. Dessa proveniensuppgifter kan du se på nära håll i digital form: Provenienser i Biblia integra

uppslag i boken med tryckt text på högra sidan och handskrivna noteringar på den vänstra

Denna bibel har 1824 skänkts till Uppsala universitetsbibliotek av Carl August Holmberg.
Signum: Ink. 31:284 8:o

Text och bild: Helena Backman

Nött sidentyg från sekelskiftet 1600

Föremål 211 av 400:
Bok inbunden i siden från Franz von Dietrichsteins boksamling på slottet Nikolsburg

Böcker inbundna i tyg har ofta nötts hårt genom åren. När böckerna även transporterats långa sträckor mellan länder under osäkra former, tar naturligtvis materialet mer stryk än gedigna skinnband. En bok som trots sina resor har större delen av sitt närmast lysande ljusgröna tyg i behåll är ett exemplar av Compendium vitae, miraculorum S. Leopoldi, sexti marchionis Austriae… av Balthasar Polzmann, tryckt 1591. Tyget är avskavt på flera ställen och knytbanden har för länge sedan nötts ut och fallit av.

en bok klädd i ärtgrönt tyg hålls upp av en hand framför en bokhylla med gamla böcker

På titelbladet finns Dietrichsteins blygsamma tryckta exlibris, en liten remsa med frasen: ”Ex Bibliotheca Cardinalis & Principis à Dietrichstain”. Detta visar att greven och furstebiskopen Franz (Seraph) von Dietrichstein (1570-1636)  varit dess tidigare ägare. På insidan av den främre pärmen sitter även Magnus Gabriel De la Gardies röda lacksigill, som visar att boken varit i hans ägo, ett krigsbyte från Dietrichsteins slott i Mikulov (Nikolsburg) i nuvarande Tjeckien.

Dietrichsteins lilla tryckta exlibris

Inte bara tyget är lysande – en sparsamt ciselerat förgyllt boksnitt blänker i ljuset så att det är svårt att fotografera det ordentligt.

foto på det främre boksnittet som lyser i guld

Detta sidentyg ger oss en annan bild av hur böcker kunde se ut kring sekelskiftet 1600, i stället för de pergamentband eller skinnband som vi kanske mest är vana vid.

Text och bild: Helena Backman

Vackert boktryck från 1400-talet

Föremål 208 av 400:
Inkunabel med handmålade detaljer

Att de första boktrycken på 1400-talet, inkunablerna, skulle efterlikna de tidigare handskrifterna är tydligt då vi ser en sådan här vackert illuminerad förstasida. Efter det att själva sidan tryckts av boktryckaren, kunde den lycklige ägaren till boken beställa extra utsmyckning av någon konstnärligt lagd person. Utrymmen för sådan tillagda anfanger har därför lämnats blanka i själva trycket. Inte alla ägare fann det dock nödvändigt att lägga till sådan här utsmyckning, och vi kan därför hitta böcker i samlingarna som saknar sådana tillagda utsmyckningar, där ägaren sparat på sina slantar.

helsida med tryckt text i två spalter och däromkring målade växter i grönt, rött och blått

Den här boken, Vitae sanctorum patrum, författat av helgonet Hieronymus (ca 347-420) är tryckt i Köln av boktryckaren Bartholomaeus de Unkel, omkring 1480. Under  boktryckarkonstens första i tid i Europa var efterfrågan stor på klassiska verk, så antika författare och kyrkofäder är rikt representerade bland de äldsta trycken. Naturligtvis var detta litteratur som efterfrågades av de stora lärosätena, och just denna har tidigare funnits i Jesuitkollegiets bibliotek i Braniewo i Polen fram till 1600-talets början.

Boken tillhör universitetsbibliotekets samling av inkunabler och har signum: Ink. 33:134 fol. min.
Hela boken finns i digital kopia i högupplöst format: Vitae sanctorum patrum

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

 

Tryckt exlibris efter Friedrich Roth-Scholtz

Föremål 203 av 400:
Tryckaren Friedrich Roth-Scholtzs graverade exlibris i bok om mineraler

kopparstick med en vapenskälc och under ett liggande lejon

I de böcker som köpts i andra hand till Charles De Geers bibliotek på Lövstabruk hittar vi olika former av ägarmarkeringar i böckerna. En speciellt vacker sådan har den tyske tryckaren och förläggaren i Nürnberg Friedrich Roth-Scholtz (1687–1736) låtit trycka direkt på baksidan av titelbladet i en bok om mineraler. Detta exlibris visar hans vapen och frasen ”Ex Bibliotheca Friederici Roth-Scholtzii.” Denna stolta ägarmarkering är alltså tryckt direkt på boksidan med hjälp av en press för kopparstick, och återfinns i fler böcker som en gång har tillhört Roth-Scholtz. Böckerna har nu spridits i olika samlingar i Europa och USA. Under detta exlibris har Roth-Scholtz låtit trycka en vinjett med ett lejon och mottot: ”Torpore, nescit firmo men robore nixa”.

Att återfinna en bok om mineraler i bruksägaren Charles De Geers bibliotek är inte överraskande. Boken är Dissertazione epistolare del fosforo minerale ò sia della pietra illuminabile Bolognese … av Luigi Ferdinando Marsili (1658-1730), tryckt i utökad upplaga i Leipzig 1702, med parallelltext på latin.

bokstaven M som initial med en man som hackar på en sten i bakgrunden

I själva boken finns också andra vackra illustrationer i koppar- eller metallstick, jämte vinjetter och initialer.

Text och bild: Helena Backman

en liten graverad vas med växtslingror

En Constanter i Leufstabiblioteket

Föremål 202 av 400:
En bok tidigare ägd av den nederländske poeten och diplomaten Constantijn Huygens

Leufstabiblioteket är något av ett holländskt bibliotek i Sverige, då Charles de Geer med rötterna i Utrecht är den som satt sin prägel på samlingarna. Just nu pågår projektet The Library of Leufstabruk, ett samarbete mellan Uppsala universitetsbibliotek och De Koninklijke Bibliotheek, Nationalbiblioteket i Nederländerna. Förutom personal från Universitetsbiblioteket deltar bibliografen Alex Alsemgeest från De Koninklijke Bibliotheek i arbetet.

Just nu befinner sig Alex Alsemgeest i Sverige där han på plats går igenom samlingarna. Här hittar han spännande material och andra spår från eller med anknytning till Holland. I sin blogg har han nyligen skrivit om sitt senaste intressanta fynd i Leufstabiblioteket: en bok som tidigare ägts av den nederländske poeten och diplomaten Constantijn Huygens (1596-1687). Dennes motto ”Constanter” skrivet med karaktäristisk hand visar att boken ingått i hans bibliotek.

foto av hela titelbladet till boken

Boken är ett exemplar av Histoire de la vie de la reyne Christine de Suede. Boken har tryckeriuppgiften Stockholm 1677, en uppgift som är falsk. Boken är högst sannolikt tryckt i Nederländerna, enligt Alsemgeest. Huygens bibliotek är idag spritt över världen, men uppgift om de exemplar som kan knytas till honom samlas på en webbplats: Exemplar olim Const. Hugenii.

Läs mer om boken och dess tidigare ägare, samt mer om Huygens bibliotek i ett blogginlägg av Alex Alsemgeests: Constanter (på engelska)
Du kan även fortsätta följa hans pågående arbete med Leufstasamlingen genom att följa hans blogg.

Text: Helena Backman (med uppgifter hämtade från Alex Alsemgeests blogginlägg)
Bild: Alex Alsemgeest

Personvers på bygdemål

Föremål 197 av 400:
Bröllopsvers från 1740 författad på vadsbomål.

I Uppsala universitetsbiblioteks stora samling personverser finner vi en hyllningsdikt med anledning av giftermålet mellan en Nils Northman och Christina Fegræus. Dikten är skämtsamt författad på västgötska, närmare bestämt vadsbomål, av prosten Axel Petersson Luth (1708-1781). Luth lär ha framfört denna vers vid bröllopet i Fägreds prästgård, förklädd till vadsbobonde.

Den långa titeln på första sidan anger tonen:
”Rä sum bå bita å supa wa alt; när håppet wa ute å ja sat å swalt, så kom jak i grefwens ti å fick wära mä på dä flincka gästebödt, når den kapawle bårmästaren i Skara den möge boklähla, skripserliga, å te alt dä sum förewiskar, wählwise å utstugderade harrn här Munser Nis Northman, hadde bröllupp å prästwigdes mä den ena åf de wackre proste jomfrura i Fägre må weta, den umöjeli fina, kruserliga å te alt dä sum sa wära, så wuhli, snälla å farli beskedeliga jomfrua, jomfru Stina Fegræus, sum stog på Håhlmen mä vhart pråhl å skräckeligit tracktamente i mö grant å stort folcks mä wära, tras ätter då wi hadde te wåhrat i marje måna i åhr, sum ä suttanhundra å twå tiug, så när fulla. Män hur dä bar te dä ena mä dä ara, å hur jak kom te å wåra mä å hwa ja ohla’ å häfde ur mek bå före å ätter då står alt präntat i denna kuppia sum ja mä ega hånn kunsepperat,  sum di kalla Jon Jwaarsa i Wesabo, Hwåsholta bu, å Snultorpa-socken.”

första sidan av bröllopsdikten

Du kan läsa mer om denna vers i följande artikel: Johan Götlind: ”En västgötsk landsmåls skald ock en bröllopsdikt från 1700-talets förra hälft”, Svenska landsmål ock svenskt folkliv, 1919, h. 3, s. 5-37
Här hittar du också dikten i sin helhet med kommentarer, vilket gör den mer lättläst för den som inte behärskar frakturstilen eller västgötskan till fullo.

I dagarna har vi lagt ut vår katalog över personverser på universitetsbiblioteket fritt tillgänglig på nätet. Här kan du se vilka personer som blivit hyllade eller själva skrivit en hyllningsvers till någon annan, och du kan direkt i katalogen beställa fram trycken för att studera dem i Specialläsesalen på Carolina Rediviva.

Text och bild: Helena Backman

Utprovning av glasögon på 1600-talet

Föremål 195 av 400:
Bok om glasögon från 1600-talet

I boken Uso de los antoios … (Bruket av glasögon) av den spanske jesuiten Benito Daza de Valdés , tryckt i Sevilla 1632, förklarar författaren i detalj vad en optiker bör veta. Han förklarar hur ögat och dess brytningar i sig fungerar, hur dåtidens glasögonlinser fungerade och i en tredje särskilt uttömmande del tar han upp kliniska problem som optikern kan stöta på vid synundersökningar och hur de praktiskt kan lösas i form av linser, i form av frågor och svar.

titelbladet av boken

Likheterna med dagens synundersökningar och analyser är slående. Glasögon är verkligen en fantastisk uppfinning som de flesta av oss kommer att behöva ta hjälp av någon gång under våra liv.

linsens brytning förklaras

Många träsnitt finns i boken, både som visuella pedagogiska illustrationer och som ren utsmyckning, ofta på  glasögon- eller syntema. Här återfinns också författaren själv med ett stiligt porträtt.

porträtt i träsnitt av Benito Daza de Valdes

Boken finns i Wallersamlingen med signum: Waller 2311 rar

Text och bild: Helena Backman

En guldgruva i samlingarna

Föremål 191 av 400:
Karta över guldgruvan i Ädelfors, ur franskt verk från 1776.

Under sin resa till bruk och gruvor i Skandinavien 1766  kom den franske kemisten och metallurgen Gabriel Jars (1732-1769) till Ädelfors i Småland. I hans verk Voyages métallurgiques, tryckt i Lyon 1776, hittar vi beskrivningar över guldbrytningen och kartor över gruvgångarna utförda i kopparstick. Några av utrymmena i gruvan har fått namn efter svenska kungligheter, Ulrika Eleonora (utmärkt som F på kartan nedan) och Adolf Fredrik (utmärkt som L).

hel karta över gruvgångarna i genomskärning sett från sidan

Ädelfors guldgruva runt år 1766 i genomskärning

År 1737 hittade man guld i Gyafors i Småland, en ort som få fick byta namn till det mer talande namnet Ädelfors, som skulle signalera den värdefulla metallfyndigheten. Ädelfors guldgruva var sedan i bruk ända fram till 1889. Dessa planer ger oss en bild av hur det kan ha varit att arbeta nere i gruvan – långa stegar löper upp och ned i schakten. Det hårda arbetet har förmodligen skördat många offer genom tiderna.

plan över en gruvöppning ovanifrån

Plan över gruvöppningar från ovan

Än idag kan du vaska guld i Ädelfors, men inte längre gå ned i gruvans öppningar.

Text och bild: Helena Backman

 

Vackert bokband ur Wallersamlingen

Föremål 187 av 400:
Vackert bokband från slutet av 1600-talet ur Wallersamlingen

bild på hela bokbandets framsida

Ett vackert skinnband med guldtryck och inläggningar i skinn hittar vi i läkaren och boksamlaren Erik Wallers efterlämnade bibliotek, som står sammanhållet här på Uppsala universitetsbibliotek. Det ovanligt arbetade bokbandet tillhör Adenochoiradelogia: or, an anatomick-chirurgical treatise of glandules & strumaes, or kings-evil-swellings av John Browne, tryckt i London 1684.

titelbladet till boken

Den engelske anatomen och kirurgen John Browne (1642-1702) var den förste att beskriva skrumplever  år 1685 och nekrotisk bukspottskörtelinflammation redan 1684. Hans porträtt ser vi på en frontespis graverad av Robert White (1645-1703) i bokens början.

John Brownes porträtt

Boken köptes in av Erik Waller på Sotheby & co. i London 1932.

bild på Erik Wallers namn och adress på kvittot från Sothebys

Text och bild: Helena Backman

« Äldre inlägg Nyare inlägg »