Johannes Schefferus (1621-1679) var 1657 professor skytteanus vid Uppsala universitet. I en på universitetsbiblioteket bevarad lista över deltagarna i hans collegium, det vill säga hans studenter, skriver han att detta år låg undervisningen här i Uppsala till stor del nere, eftersom pesten härjade i Stockholm och på många andra ställen.
År 1657 gjorde därför Schefferus utläggningar över sitt kompendium i Politik (statskunskap) för en enda elev, Johannes Johansson Suuan (kanske Swan, uu skulle kunna stå för w), student från Småland. Ytterligare tre studenter är namngivna under året, till skillnad från ett normalt år, då listorna över hans studenter kunde göras långa.
Idag kan vi med våra digitala hjälpmedel och våra insatser för att skydda oss från smittspridning hålla igång undervisningen vid Uppsala universitet även under pågående pandemi.
Schefferus lista ingår i hans Vita, som har signum X 292 i vår handskriftssamling. Denna handskrift finns även utgiven i tryckt, mer lättläst form: Ioannis Schefferi Argentoratensis vita
Text: Anna Fredriksson/Helena Backman Foto: Helena Backman
Under vårt jubileum uppmärksammar vi våra samlingar som byggts upp under 400 år. Fortfarande förvärvar vi material till biblioteket som är betydligt mer än 400 år gammalt. Här berättar bibliotekarie Anna Fredriksson om ett sådant nytt inköp:
En grupp fragment ur medeltida handskrifter har under våren förvärvats från Stockholms auktionsverk till Uppsala universitetsbibliotek. Fragment kallas de lösa blad eller delar av blad som har kommit ifrån sitt ursprungliga sammanhang, en längre text eller volym. Sådana fragment finns i omlopp hos auktionsfirmorna lite nu och då. De kan ha funnits hos samlare en lång tid innan de kommit dit.
Varför är det bara enstaka sidor, kanske någon undrar – handlar det om sidor utskurna ur något biblioteks samlingar?
Vi utgår från att det inte är så, utan att fragmenten kommit i omlopp på helt laglig väg. Det finns fortfarande medeltida handskrifter världen över som ägs av privatpersoner. Eftersom de är ägare till handskriften kan de juridiskt sett göra som de vill med dem, till och med sälja enstaka sidor om de så önskar.
Fragmenten kan också ha skiljts från sitt sammanhang redan under medeltiden eller i tidigmodern tid. I samband med reformationen slaktades stora mängder böcker som hörde till den katolska gudstjänsten, eftersom man ville återanvända det dyra pergamentet.
Just de gudstjänstfragment vi köpt tycks inte ha utsatts för den typen av behandling. Däremot är det tydligt att de äldsta av fragmenten i gruppen, troligen från 1200- eller kanske 1300-talet, har återanvänts som spegelblad, en typ av fodring på insidan av pärmarna, i en yngre volym.
I det här fallet är det troligt att bladen tagits bort i samband med en renovering av det yngre bokbandet. Långt in i vår tid kunde man av bokbindare köpa sådant kasserat material, före detta pärmfyllnader och ryggstycken och hela pärmöverdrag som egentligen var återanvända pergamenthandskrifter.
En del menar att man ska vara försiktig med att köpa fragment och därmed kanske bidra till att volymer slaktas. Anledningen till att UUB gick in och köpte dessa fragment var att det i ”paketet” fanns ett fragment som har anknytning till den heliga Birgitta. Fragmentet, som är ett par blad ur birgittasystrarnas liturgiska bok Cantus sororum, ”Systrarnas sång”, kan vara skrivet i eller ha ägts av det medeltida Vadstena kloster. Då UUB sedan tidigare har en stor del av klostrets forna boksamling (en annan del finns i KB), tyckte vi det var lämpligt att ”ta hem” detta fragment i förskingringen. Köpet stämdes också av med KB.
Cantus sororum är en veckoserie av liturgiska sånger till jungfru Maria, och den sjöngs av birgittinklostrens nunnor. I sin helhet innehåller Cantus sororum ca 200 sånger och en stor mängd texter och böner för läsning under loppet av en vecka, under dagens sju tideböner (kortare gudstjänster spridda över dagen).
Intressant nog har, som man kan se på denna bild, skrivaren stavat Birgitta på två olika sätt i texten.
Men även de andra fragmenten är intressanta på sina sätt. De handskriftsblad som en gång varit spegelblad kan vara från så lång tid tillbaka som 1200-talet och uppvisar en skrifttyp som vi inte har så många exempel på i våra samlingar. En påskrift visar att den volym spegelbladen en gång suttit på, tillhörde Knowsley library. Den nyfikne är välkommen att lista ut var den volymen går att finna idag!
För denna skrifttyp är det vanligt med sammanskrivna bokstäver, vilket gör texten litet svårläst. Längst ner till höger på första sidan kan man dock läsa: Nam magistratus superiores aut pari imperio nullomodo possunt cogi (”Ty ämbetsmän som är överställda eller på samma nivå (dvs, som en själv) kan på intet sätt tvingas” (dvs, att göra en viss sak).
Texten på bladen är ur ett juridiskt verk som var väldigt flitigt använt i Europa under senantiken, medeltiden och även senare, nämligen Justinianus’ Pandectae (av grekiskans pandectes ”som täcker allt”), också kallad Digesta. De utgör en reviderad sammanfattning av de texter i romersk rätt som fanns tillgängliga under senantiken. Tillsammans med andra texter sammanställda på order av Justinianus I (östromersk kejsare) bildade den Corpus Iuris Civilis, en textsamling som spelat en oerhört stor roll för utvecklingen av de europeiska rättssystemen.
Bokstäverna högst upp på sista avbildade sidan, ”P I”, bör uttolkas Pandectae Iustiniani, och bladen är ur bok 4.
Corpus Iuris Civilis tillhör juridikens kanon och en tryckt utgåva, inklusive Pandectae / Digesta, står följaktligen i Carolinas referensbibliotek på Oe(u).
Föremål 400 av 400: Silverpärmarna till Codex argenteus, den främsta källan till det gotiska språket
Vi är framme vid det sista föremålet i denna kavalkad av föremål i och runt våra samlingar på Uppsala universitetsbibliotek. Ni är många som följt oss från start, och vi hoppas att ni nu fortsätter följa denna blogg, som kommer ledsaga er under bibliotekets jubileumsfirande under 2020 och 2021.
Silverpärmens framsida, utförd på uppdrag och donerad av Magnus Gabriel De la Gardie 1669.
Silverbibeln drar som upptagen i UNESCO:s världsminnesregister en mängd turister till biblioteket varje år, och har därför ett eget rum i vår utställningssal på Carolina Rediviva. Handskriften har också en egen webbplats hos oss, där du kan läsa allt om denna handskrift och dess historia, betydelse och den forskning som skett omkring den under århundradena sedan 1669.
Välkomna att fira Uppsala universitetsbiblioteks första 400 år med oss! Vi ser fram emot nästa 400 år och vad dessa ska föra med sig för ett modernt universitetsbibliotek med stora fysiska kulturarvssamlingar och ett ännu större dagsaktuellt och digitalt utbud.
Text: Helena Backman Bild: Magnus Hjalmarsson (genom Alvin)
Föremål 398 av 400: Handskriftsfragment i bokband från tidigt 1500-tal
I bindningen till en volym innehållande verk av Petrus Comestor och Eusebios av Caesare, båda tryckta i Strasbourg år 1500, finner vi några återanvända handskriftsfragment med notskrift.
Volymen har tidigare ägts av Jesuitkollegiet i Riga, varifrån biblioteket rövades under Andra polska kriget. Gustav II Adolf donerade därefter böckerna från Riga till Uppsala universitetsbibliotek, för att utgöra en del av grunden till det av honom nygrundade Uppsala universitetsbibliotek.
Föremål 396 av 400: Handskrivet evangeliarium präntat på kyrkslaviska
Ett evangeliarium är en bok innehållande de fyra evangelierna ur Nya testamentet. Vårt mest kända evangeliarium på Uppsala universitetsbiblioteket är den så kallade Silverbibeln, men naturligtvis finns här flera, på olika språk och från olika tider.
Kapitelinledning i boken
I ett sådan här evangeliarium i vår kyrkslaviska handskriftssamling finner vi vackra kapitelinledningar i fantastiska mönster i rött.
Handskriften är en donation från orientalisten Johan Gabriel Sparwenfeld (1655-1727).
Handskriften har signum: Slav. 24 Du kan se en digital kopia av handskriften här: Evangeliarium
Text: Helena Backman Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)
Föremål 393 av 400: Ett brev på grekiska skrivet på papyrus från 100-talet e.Kr.
På Uppsala universitetsbibliotek finns en samling av papyrer, det vill säga fragment av texter skrivna på materialet papyrus, tillverkat av växten med samma namn. Papyrus användes först i Egypten, och förknippas därför nog av de flesta av oss med hieroglyfer och faraonernas tidevarv. Papyrus var dock ett material som fortsatte användas runt Medelhavet under hela antiken.
Detta brev är skrivet i Egypten av en son till sin mor och handlar om en ”sändning av olja och andra artiklar”. Fragmentet har kommit som gåva till biblioteket från The Egypt Exploration Society i London år 1922.
Föremål 390 av 400: Ett manus ur Wallersamlingen av Albert Gouget om Spanska sjukan för hundra år sedan.
Hundra år innan Coronaviruset, COVID-19, uppstod förra året, skrev den franske läkaren och patologen Albert Gouget (1868-1919) om den då pandemiska influensa som gick under namnet Spanska sjukan. Denna influensa härjade som allra värst kring slutet av första världskriget, ca 1918 till 1920, och drabbade människor över hela världen.
En av sidorna i detta manuskript, med ändringar och tillägg av Albert Gouget.
Detta manuskript finns i den autografsamling som Uppsala universitetsbibliotek köpte in efter läkaren och samlaren Erik Wallers död 1955. Du ser det i högupplöst kopia här: Sur quelques caractères de la récente pandémie grippale.
Text: Helena Backman Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)
Föremål 388 av 400: Kammavaca, buddistisk text nedtecknad på palmblad
I vår utställningssal på Carolina Rediviva visar vi objekt ur samlingarna från olika tider, platser och tillverkade av olika material. Här finns ett exempel på en bok tillverkad av palmblad från Östasien, vilken innehåller en text med anknytning till den buddistiska inriktningen Theravāda. Texten är författad på pali nedtecknad med burmesiska bokstäver. Vi vet inte när denna handskrift blev präntad, inte heller av vem.
Den långsmala volymen är inklädd i ett band av vackert vävt tyg i vackra färger.
Se hela handskriften i högupplöst version här: Kammavaca eller besök vår utställning och se originalet på plats.
Text: Helena Backman Bild: Uppsala universitetsbibliotek (via Alvin)
Föremål 381 av 400: Arabisk handskrift från 1400-talet donerad av Johan Gabriel Sparwenfeld
Då diplomaten och lingvisten Johan Gabriel Sparwenfeld (1650-1727) var ute på sina resor införskaffade han böcker, både handskrifter och tryckta, till sitt bibliotek. Detta donerades senare till Uppsala universitetsbibliotek.
Första sidan in handskriften.
Bland de donerade handskrifterna finner vi detta vackra exemplar av Mashāriq al-anwār al-nabawīyah fī ṣiḥāḥ al-akhbār al-muṣṭafawīyah av al-Ḥasan ibn Muḥammad Ṣaghānī (1181-1252). Handskriften är präntad i mitten av 1400-talet.
Ett av de sista sidorna i volymen.
Enligt en inskrift av Sparwenfeld själv på pärmens insida, införskaffade han denna i Madrid i maj månad 1690.
Föremål 378 av 400: Litet brev med dansförfrågan till Hedvig von Bahr från en beundrare
”Jag kan ej dansa menuett Gif mig derför en vals så lätt”
Så här på Alla hjärtans dag 2020 passar det bra med något romantiskt ur samlingarna.
I ett arkiv med efterlämnade papper från släkterna von Bahr, Boström och Alexandersson hittar vi sparade inbjudningar och dansordningar, de flesta i just denna lilla bunt ställda till fröken Hedvig von Bahr (1872-1941), som senare gifte sig Alexandersson. Här har Hedvig von Bahr fått en förfrågan om att hon ska spara en dans till en för oss okänd beundrare.
Samma handstil har skrivit fler kärleksfulla brev och dikter till henne. Kanske är det samma person som även tecknat denna lilla bild med ett dansande löjtnanthjärta?
”Tacka vet jag då att vara två!!!!”
En och annan sparad dansordning finner vi också här. Det står alltså klart att Hedvig von Bahr fick många kavaljerer vid danstillställningar.
Arkivet är just nu under uppordnande. Här finns också en hel del material kring Sveriges första kvinnliga docent i fysik, Eva von Bahr-Bergius (1874-1962).
