400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Etikett: 1700-talet (Sida 3 av 9)

Spelkort med ny innebörd

Föremål 282 av 400:
Spelkort omvandlade till dagbok under 1760-talet

En ung Johan Abraham Gyllenhaal (1750-1788) skrev i 17-årsåldern ned dagboksanteckningar på fram- och baksidorna av spelkort. Här har han nedtecknat episoder från sin tid som djäkne i Skara. Varför använde han detta underlag? Med tanke på att han köper både det ena och det andra enligt de egna noteringarna i denna dagbok, så kanske det varit det lilla formatet på korten som varit tilltalande. De var ju lätta att få med sig i en ficka. På uppslaget nedan framgår exempelvis att han köper sig karduspapper, en typ av enklare grövre papper, som han använde till insamlade växter. Denna dagbok och hans andra efterlämnade handskrifter tillföll efter hans död Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala och finns idag på Uppsala universitetsbibliotek.

en hand håller upp en bok med inbundna spelkort, fullskrivna med text

Johan Abraham Gyllenhaal kom sedermera att bli bergsmästare vid Bergskollegiet. Förutom sitt digra bibliotek och sin mineralsamling, donerade han till Vetenskaps-Societeten även det hus i hörnet av S:t Larsgatan och S:t Eriksgatan i Uppsala där societeten fortfarande verkar. Han gick bort endast 38 år gammal, men hann uträtta mycket under sitt korta liv.

Text och bild: Helena Backman

Bokband med hjärta på Alla Hjärtans Dag

Föremål 276 av 400:
Psalmbok från 1750 med hjärta på pärmarna

Psalmboken var en vanlig trolovningsgåva under 1700-talet, och vad passar då bättre än att visa sin kärlek även genom motivet på pärmarna? Detta folkliga bokband i pergament med tryckta och målade mönster med blommor och hjärtan imiterar antagligen mer exklusiva broderade bokband med färgglada blommor på vit botten som klätt psalm- och bönböcker redan under 1600-talet. Dessa billigare inbundna psalmböcker gick att köpa på marknader runt om i Sverige.

handskriven text på försättsbladet med snirklig 1700-talsstil

Ägaren till denna psalmbok Britta Persdotter har fört in uppgifter om sig själv och sina närmaste på försättsbladet, något vi ofta kan se i familjebiblar och psalmböcker både i privathem och i bibliotekssamlingar.

Psalmbokens pärmar kan ses i högupplöst version i Alvin: Bokband. Then swenska psalm boken.

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Letter from Jean-Baptiste Bo, 31 October 1793

Letter from Jean-Baptiste Bo, French doctor, revolutionary and representative of the people, 31 October 1793
Svensk version av detta inlägg

The letter was written in Givet, in the Department of Ardennes in northern France, and it is dated in accordance with the revolutionary calendar, ”10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible”, i.e. the 10th day of the 2nd month of the year II of the One and Indivisible Republic. Converted into our calendar it was the 31st October 1793. The Reign of Terror had just been declared in the National Convention, it was two weeks after the Queen was executed and the guillotine was working full out. Jean-Baptiste Bo was working in Givet for the army of the Ardennes and as the people’s representative he has been asked by the administrators in another town’s district about property belonging to emigrants.

When the Revolution broke out in 1789 there were many people who, either in protest or later from fear, left the country. It was not just priests and the nobility but also merchants, farmers and workers. These emigrants were soon marked as ”Enemies of the Revolution”. There was a great fear of a conspiracy and the National Convention enacted more and more restrictive legislation against them. It was decided that the property of emigrants would be confiscated and sold and the emigrant act was passed on the 28th March 1793. Emigrants were defined as those who left French territory after the 1st July 1789 and who had not returned by the 9th May 1792, but it also included Frenchmen who were unable to prove that that had been uninterruptedly in France since 9th May 1792. According to the law they were now and forever banned from French territory, were stripped of their rights as citizens and their property fell to the Republic. An infringement of the ban would lead to the death sentence.

The letter refers to some pieces of confiscated furniture. They belong to the Republic and are to be sold, but the citizens in Rethel wonder if they come under the ”maximum law” passed on the 29th September, which stipulated a maximum price for all goods considered to be necessities. Bo replies that they are not affected by that law and may therefore be sold at auction. There can however be exceptions, for example goods that are to be taxed, and so the representative encourages his citizens to ”take a look” at the legislation which the Convention has passed concerning the sale of state property.

In the letter the sewing of damask (”guêtres”) is mentioned. Unfortunately the background to this matter concerning the damask is not stated, but Bo suggests that the administrators in Rethel simply buy the necessary material and get it sewn up for a pre-determined price or with a discount on the handiwork.

It is typical for the years of the Revolution that he uses ”Citoyens” as a term of address for the sake of equality and to mark the discontinuation of all kinds of privileges, replacing as it does titles and other polite phrases and which, in this case, gives the letter the stamp of officialdom. In a similar vein Bo ends his letter with the simple – but significant – words ”Salut et fraternité”. Thereafter come the signatures. Beside Bo’s own signature is that of Jean-Baptiste Massieu. Massieu (ca 1743-1818) was one of the Catholic priests who joined the Revolution in 1790 and was elected as a representative of the people. In 1790 he was posted in the Ardennes. Incidentally only eleven days after the writing of the letter, he informed the National Convention of his intention to resign from his position in order to marry the daughter of the Mayor of Givet.

Shelfmark: Waller Ms fr-00952
The letter in digital form: Official document

Transcription

Givet, 10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible

Les représentans du peuple envoyés par l’armée des Ardenes aux administrateurs du district de Rethel.

Pour répondre Citoyens à votre lettre du 5 du 2 mois, nous vous observons que le mobilier des émigrés doit rarement être une marchandise comprise dans la loi sur le maximum,  qu’en conséquence ils doivent être vendus à l’enchère en la forme usitée et portée par les décrets. S’il y a quelque article sujet à la taxe le premier offrant au maximum doit l’avoir. Quant aux guêtres, nous pensons que vous ferés bien d’acheter le drap et de les faire faire à un prix convenu ou d’en donner la façon au rabais. Vos opérations ne peuvent présenter de difficultés si vous voulés jetter un coup d’oeil sur les lois relatives à la vente des domaines nationaux.

Salut et fraternité

Bo       Massieu

Top left-hand corner, an explanatory note written in another hand:
10e jour du 2e mois
habillement
arrêté des représentans du peuple

”Guêtre” : damask
”Façon” : here meaning ”work”, i.e. the actual work carried out by the craftsperson when creating an object.  In this case it is a matter of the price for the work.

Jean-Baptiste Bo

Jean-Baptiste Bo was born in 1743 in a small village in southern France and was working as a doctor at the start of the French Revolution. His early political involvement in the Revolution bears witness to his enthusiasm for the new ideas. He was elected as a regional representative in 1790, before becoming a member of the so called Legislative Assembly in 1791, which changed its name in 1792 to the National Convention. He was particularly concerned with social matters. Alongside Robespierre he was among the most radical delegates who sat highest up in the plenary hall and were therefore called the ”montagnards” (from ”montagne”= ”mountain”). He voted for the execution of the King. In the provinces, where he was sent to enlist new allies during the worst years of the Reign of Terror, he became infamous for the inveterate and merciless war he pursued against all the ”Enemies of the Revolution”, i.e. the rich, Catholics, but also all ”suspects”, ”egoists” or even the ”indifferent”. He transformed the Cathedral in Rheims to a warehouse for fodder and in the little town of Givet, where the letter was written, he confiscated all the silver and gold he could find, as ”state property” as decreed by the Revolution. He was among those who introduced taxes on wealth for the benefit of the families of volunteers and it was on his initiative that measures were taken for the creation of a national insurance fund.

After the fall of the ”mountain” in the National Convention and the arrest of Robespierre on the 27th July 1794, it became increasingly hard for Bo and his radical friends to sidestep the accusations from other parties. He was to have been arrested when the amnesty of 26th October 1795 saved him. But his political career was over. He accepted a post as the director of the Office of Emigration in the Ministry of Police, before he finally withdrew to Fontainebleau to practise medicine until his death in 1814.

Text and transcription: Caroline Chevallier
Image: Uppsala University Library (Alvin)

This post has previously been published on the Uppsala University Library’s website 2014.

Brev från Jean-Baptiste Bo, 31 oktober 1793

Föremål 275 av 400:
Brev från Jean-Baptiste Bo, fransk läkare, revolutionär och folkombud, 31 oktober 1793
Även i engelsk version

Brevet är skrivet i Givet, i departementet Ardennes i norra Frankrike, och är daterat enligt revolutionskalendern, ”10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible”, d.v.s. 10:de dagen i 2:a månaden, den enhetliga och odelbara Republikens 2:a år. Översatt till vår tideräkning blir det den 31 oktober 1793. Den stora Terrorn har just utropats i nationalkonventet, det är två veckor sedan drottningen avrättades, och giljotinen är i full gång. Jean-Baptiste Bo arbetar i Givet för Ardennernas armé, och som folkombud har han fått en förfrågan av administratörerna vid en annan stads distrikt, Rethels, rörande emigranternas ägodelar.

När Revolutionen bröt ut 1789 var det många som, antingen i protest eller senare mer av rädsla, lämnade landet. De var inte bara präster och adelsmän utan även borgare, bönder, och arbetare. Dessa utvandrare betraktades snabbt som ”Revolutionens fiender”, mest av allt fruktade man en komplott, och nationalkonventet utfärdade mot dem alltmer inskränkande lagar. Det bestämdes att emigranternas ägodelar skulle konfiskeras och säljas, och den 28 mars 1793 stiftades emigrantlagen. Emigranter definieras där som de som lämnat fransk mark efter den 1 juli 1789 och som inte var tillbaka den 9 maj 1792, samt de fransmän som inte kunde bevisa att de sedan den 9 maj 1792 oavbrutet hade vistats i Frankrike. Enligt lagen var de nu för evärdlig tid bannlysta från fransk mark, fråntagna sina medborgerliga rättigheter och deras ägodelar tillhörde Republiken. Bannlysningens överträdelse straffades med dödstraff.

Det är alltså några av dessa bannlystas möbler det är frågan om i brevet. De tillhör Republiken och skall säljas, men medborgarna i Rethel undrar om de faller under ”maximumlagen”, som sedan den 29 september stipulerar ett högsta pris på alla nödvändighetsvaror. Det gör de inte, svarar Bo, och de kan alltså säljas på auktion. Dock kan det finnas undantag för till exempel skattebelagda varor, men här uppmuntrar folkombudet sina medborgare att ”kasta en blick” på de lagar, som konventet stiftat om försäljning av nationell egendom.

I brevet nämns också damasker (”guêtres”) som skall sys. Bakgrunden till just frågan om damaskerna framgår tyvärr inte, men Bo föreslår i alla fall administratörerna i Rethel att helt enkelt köpa det tyg som behövs och låta damaskerna sys, för ett i förväg bestämt pris eller med rabatt på hantverksarbetet.

Typiskt för revolutionsåren är tilltalet ”Citoyens” (”Medborgare”), som för jämställdhetens skull och för att markera avskaffandet av alla sorts privilegier ersätter titlar och andra dylika artighetsfraser, och som här ger brevet en officiell karaktär. På samma sätt avslutar Bo sitt brev med de enkla – men talande – orden ”Salut et fraternité” (”Hälsningar och broderskap”). Därefter kommer signaturerna. Bredvid Bos egen namnteckning har även Jean-Baptiste Massieu skrivit under. Massieu (ca 1743-1818) var en av de katolska präster som 1790 anslöt sig till Revolutionen och blev vald till folkombud. 1793 tjänstgjorde han i Ardennerna. Som kuriositet kan nämnas att han, endast elva dagar efter att brevet skrevs, meddelade nationalkonventet sin avsikt att lämna sina uppdrag för att gifta sig med dottern till borgmästaren i Givet…

Signum: Waller Ms fr-00952
Digital kopia av brevet: Official document

brevet i sin helhet

Transkription

Givet, 10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible

Les représentans du peuple envoyés par l’armée des Ardenes aux administrateurs du district de Rethel.

Pour répondre Citoyens à votre lettre du 5 du 2 mois, nous vous observons que le mobilier des émigrés doit rarement être une marchandise comprise dans la loi sur le maximum,  qu’en conséquence ils doivent être vendus à l’enchère en la forme usitée et portée par les décrets. S’il y a quelque article sujet à la taxe le premier offrant au maximum doit l’avoir. Quant aux guêtres, nous pensons que vous ferés bien d’acheter le drap et de les faire faire à un prix convenu ou d’en donner la façon au rabais. Vos opérations ne peuvent présenter de difficultés si vous voulés jetter un coup d’oeil sur les lois relatives à la vente des domaines nationaux.

Salut et fraternité

Bo       Massieu

Högst upp till vänster, förtydligande not skriven av en annan hand:
10e jour du 2e mois
habillement
arrêté des représentans du peuple

”Guêtre” : damask
”Façon” : i betydelsen ”arbete”, alltså själva arbetet som hantverkaren utför för att tillverka ett föremål. Det är här frågan om priset för detta arbete.

Jean-Baptiste Bo

Jean-Baptiste Bo föddes 1743 i en liten by i södra Frankrike, och var verksam som läkare när Franska Revolutionen bröt ut. Hans tidiga politiska engagemang i Revolutionen vittnar om hans entusiasm för de nya idéerna. Redan 1790 blev han vald till ombud på regional nivå, innan han 1791 blev medlem i den s.k. lagstiftande församlingen, som 1792 bytte namn till ”nationalkonventet”. Där intresserade han sig särskilt för sociala frågor. Han tog plats bredvid Robespierre bland de mest radikala, som i plenisalen satt längst upp och därför kallades ”montagnards” (efter ”montagne”= ”berg”). Han röstade för kungens avrättning. I landsorten, dit han utsändes för att värva nya anhängare under skräckväldets värsta år, utmärkte han sig genom det inbitna och obarmhärtiga krig han förde mot alla ”Revolutionens fiender”, d.v.s. de rika, katolikerna, men även alla ”misstänkta”, ”egoister” eller rent av endast ”likgiltiga”. Domkyrkan i Reims förvandlade han till foderlager och i den lilla staden Givet, varifrån brevet är skrivet, lade han beslag på allt det silver och guld han kunde hitta, sådant som Revolutionen hade förordnat som ”nationell egendom”. Han var med om att införa förmögenhetsskatter till fördel för volontärernas familjer, och på hans initiativ vidtog man åtgärder för skapandet av en nationell försäkringskassa.

Efter ”bergets” fall i nationalkonventet och Robespierres arrestering den 27 juli 1794 blev det emellertid allt svårare för Bo och hans radikala vänner att undgå anklagelser från andra partier. Han skulle bli arresterad när amnestin den 26 oktober 1795 räddade honom. Men hans politiska roll var slut. Han accepterade en plats som chef för emigrantbyrån vid polisministeriet, innan han till sist drog sig tillbaka i Fontainebleau för att praktisera medicin fram till sin död 1814.

Text och transkription: Caroline Chevallier
Bild: Brev från Jean-Baptiste Bo, fransk läkare, revolutionär och folkombud, 31 oktober 1793

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014.

Brev från James Gregory, professor i medicin i Edinburgh, 9:e augusti 1790

Föremål 272 av 400:
Letter from James Gregory, Scottish professor of medicine at Edinburgh, 9th August 1790
(Detta inlägg finns endast i engelsk version)

In the letter presented here we get James Gregory’s personal, not to say witty, opinion about the benefits to a young medical student of visiting other countries as well as his view on the state of science in different European countries. The letter is addressed to the Baronet Sir William Lee, to whose son James Gregory was apparently some kind of tutor.

Signum/Shelfmark: Waller Ms gb-00761
The letter in digital form: Letter 1790-08-09, Edinburgh

första bladet av brevet

First page of the letter, for continuation see below

Transcription

Edinburgh, 9th Augt 1790

Sir

I fear you must long ere now have thought me guilty of great rudeness or negligence in not sooner acknowledging the honour of your Letter which I received in Jan’y. The truth is that my occupations at that time scarce allowed me time to write a letter, and I thought the best way I could shew my attention to yours was frequently conversing with your Son and explaining to him at full length my Notions concerning the best mode of conducting a Medical Education, and particularly concerning the advantages that a young Physician may obtain by travelling abroad. These he will communicate to you at his Leisure. It may be enough for me to say that I consider travelling rather as agreeable and ornamental and creditable than strictly speaking usefull to a Physician. By enlarging his Views and his knowledge it adds to his sources of liberal and innocent enjoyments, especially in the way of literaure and Science. And the World is kind enough or weak enough to suppose that every Doctor learns a vast Deal on his Travels which from my own personal experience I have some reason to doubt. I believe Medicine properly so called is better understood; and practiced and taught more simply and rationally; in this Island than in any other Country in the World. In France they have done much of late in Chemistry, and in Italy in Physiology and experiments on living Animals: A Physician would like to go to the Fountain head of these Streams of Science. In Sweden too much has been done in Chemistry and in Natural history. In Germany they have been chiefly distinguished for Pedantry, and for the most ridiculous Credulity or the vilest knavery with respect to the Virtues of many worthless Drugs, especially Poisons. In Holland and Spain the Medical tribe have been distinguished for Nothing of late; at least so far as I know.

I cannot conclude this letter without assuring you that during your Son’s residence here his Conduct both as a Gentleman and a Student has been in every respect what you would have wished.

I have the honour to be
Sir
your most obedient Servant
James Gregory

To Sir William Lee Bart

James Gregory

James Gregory was born in 1753 and died in 1821. His father, John Gregory, was Professor of the Practice of Medicine in Edinburgh and his son eventually succeeded him. As a professor James Gregory concentrated on teaching; he was also a Latin scholar of some note and his Philosophical and Literary Essays did not pass unnoticed. During his career he was involved on several occasions in severe controversies with different people with whom he disagreed, which led to him being suspended by the Edinburgh College of Physicians for defamation.

Selected bibliography of James Gregory
  • Dissertatio medica inauguralis de morbis cœli mutatione medendis, Edinburgi, 1774.
  • Conspectus medicinæ theoreticæ, 2 pt. Edinburgi, 1780[-82].
  • Philosophical and Literary Essays, 2 vols. Edinburgh, 1792.
  • Epigrams and Poems, Edinburgh, 1810.
Concerning the controversy with the Edinburgh College of Physicians
  • Narrative of the conduct of Dr. J. Gregory, towards the Royal College of Physicians of Edinburgh. Drawn up and published by order of the College, etc., Edinburgh, 1809.
  • Bell, John, Letters on Professional Character and Manners: on the education of a surgeon and the duties and qualifications of a physician, addressed to J. Gregory, etc. [A reply to the attacks of Dr. Gregory upon the Edinburgh College of Physicians], etc., Edinburgh, 1810.

Text and transcription: Krister Östlund
Image: Uppsala University Library/Uppsala universitetsbibliotek (Alvin)

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014 / This post has previously been published on the Uppsala University Library’s website 2014.

Second page

Third page

Last page, with James Gregory’s signature

Bodonitryck med flera exlibris

Föremål 271 av 400:
Bodonitryck med flera exlibris

Stolta ägare har genom tiderna märkt sina böcker på olika sätt. Just tryck från Giambattista Bodonis verksamhet i Parma på 1700-talet är välkända bland boksamlare på grund av det vackra utförandet. Böckerna från detta tryckeri är därför populära som samlarobjekt. Att ett av trycken, ett exemplar av Anakreontos Tēiou Melē …, tryckt 1791, i universitetsbibliotekets Bodonisamling varit en kär ägodel i flera samlingar framgår av de exlibris som klistrats in på försättsbladen.

ett uppslag med två inklistrade exlibris

På insidan av pärmen och på bladet invid hittar vi exlibris tillhörande Stewart of Glassertoun samt ett annat för L. Leveson Douglas Stewart Glenogil.

ett uppslag med två inklistrade exlibris

På nästa uppslag finner vi ett oidentifierat exlibris samt exlibris för Stephani D. Winkworthii.

erik kempes exlibris

Det exlibris som sitter närmast titelbladet tillhör den donator som skänkt sin samling Bodonitryck till universitetsbiblioteket år 1959, Erik Kempe. Stilen på exlibris genom tiderna vittnar om hur stilideal ändrats genom tiderna. Beundran för Bodonis vackra tryck är dock konstant.

Text och bild: Helena Backman

bokens titelsida

Swenska och Candoriska Samtal

Föremål 270 av 400:
Svensk-kinesisk parlör anno 1746

I en volym tillhörande Ihreska samlingen finns de handskrivna journalerna över Linnélärjungen Christopher Tärnströms resa till Ostindien. Som tjänstgörande som skeppspräst for han med Ostindiska kompaniets skepp Calmar mot Kina i februari 1746. Hans resa tog dock abrupt slut då han avled av sjukdom utanför Vietnam redan i december samma år.

Längst bak i denna volym finns en parlör med nyttiga ord och därefter hela fraser på kinesiska, översatta från svenskan.

ett uppslag med handskriven ordlista

Kanske en och annan översättning kan vara till hjälp för en Kinaresenär än idag? Exempel på nyttiga fraser som du kan hitta i kinesisk översättning:
”Welen I köpa Buffeloxar, höns, ris, fisk, grönt, ägg, sköldpadd?”, ”Hwad wil Herrn gifwa för en Stor Buffel Oxe?” eller ”Jag will ej hafwa de Stora, jag will hafwa dem som äro små och fete, hwad kostar en liten?”

del av sida med handskrivna fraser ur handskriften

Hyllsignum: Ihre 186

Text och bild: Helena Backman

ryggen på handskriften med titel präglad i guld

Målade insekter på sina värdväxter

Föremål 267 av 400:
En volym med tecknade och färglagda insekter på sina värdväxter av entomologen Charles De Geer

I Leufstabiblioteket ingår denna bok från mitten av 1700-talet med pennteckningar av Charles De Geer (1720-1778), färglagda i akvarell. Färgerna är välbevarade och starka, och gör växter och fjärilar rättvisa. Liksom alla handskrifter och värdefulla tryckta böcker har dessa flyttats över till Uppsala universitetsbibliotek, för att där ha bättre bevarandeförhållanden i klimatanpassade lokaler.

en vit fjäril med svarta prickar på vingarna vid blommande krasse i orange

Trots att det är blommor och blad som kanske lyser och mest i ögonen, är det detaljrikedomen hos insekterna som står i fokus för Charles De Geer.

någon typ av mal på en ringblomma i orange

Sin inspiration har han säkert fått från förebilder som Maria Sibylla Merian, exempel på hennes avbildningar av insekter på sina värdväxter finner du i Erucarum ortus, utgiven i Amsterdam 1717. Vårt exemplar finns i digital kopia att se här: Erucarum ortus.

Signum för boken med De Geers insekter: Leufsta MS 38

Se hela volymen med alla sina teckningar: Målade insekter med sina värdväxter, I-XXXIII

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Avtal med djävulen

Föremål 262 av 400:
Förskrivning till djävulen av Daniel Salthenius från 1718

Ett ovanligt livsöde kommer i dagen genom detta dokument. Detta är ett avtal med djävulen, skrivet av dåvarande studenten vid Uppsala universitet Daniel Salthenius (1701-1750).

bild på avtalet skrivet i brunt bläck på papper

”Jag Daniel Salhtenius giör med dig fan efterföljande Contract, som är At Du skall nu strax gifwa mig Svartboken, och lämna henne wid denna Eeck, at iag Morgon när iag kommer hit, finner henne, eller och istället för henne, en pung som aldrig trytes Rxdr Caroliner och femtioöresstycken uthi. Deremot lofwar jag dig att i min lifztid tiena tig och efter min död höra tig til med kropp och själ. Anno 1718 d. 30 Januarij.”

foto på en näverask som ser ut som en rulle, med en etikett på som säger att detta är salthenius näverask

Avtalet förvarades i en näverask, vilken även den finns bevarad i våra samlingar.

När detta och ytterligare ett avtal hittades, dömdes han till döden, en dom som omvandlades till ett fängelsestraff på grund av hans ungdom. När han suttit av sin tid begav han sig utomlands och slutade sitt liv som teologie professor i Königsberg. När han dog hade han det största privata biblioteket i hela Preussen, med stora mängder teologisk litteratur – någon svartbok fanns här dock inte. Detta öde kan te sig rätt oväntat med tanke på förskrivningarna – eller är det inte?

Avtalet har signum: X 240 [Salthenius]

Text och bild: Helena Backman

Fjäderpenna ur kunglig hand

Föremål 257 av 400:
Fjäderpenna som tillhört Gustaf III

Med arkivhandlingar inkommer ibland en hel del kringföremål. Tidigare i bloggen har vi exempelvis visat en postväska som inkommit med den så kallade Gustavianska samlingen, som innehåller dokument och brev som tillhört Gustav III.

en vit gåsfjäderpenna med bläckdoppad spets ligegr på ett hopvikt brev från 1700-talet i ett omslag av genomskinlig plast

Även en penna har hittat in i samlingarna. Med denna finns en bifogad anteckning på franska, där det intygas att Gustav III  den 19 augusti 1790 just med denna penna undertecknade ratifikationen av freden i Värälä, som slöts den 14 augusti samma år. Under anteckningen står ”Ehrenströms”.

Pennan är okatalogiserad, men ligger i tryggt förvar i handskriftssamlingen.

närbild på en vit gåsfjäderpenna

Text och bild: Helena Backman

« Äldre inlägg Nyare inlägg »