400

Uppsala universitetsbibliotek 400 år

Månad: februari 2019

Dansälskande studenter

Föremål 279 av 400:
Fotografi på medlemmar ur Studenternas folkdansförening Philochoros runt sekelskiftet 1900

Studenternas folkdansförening Philochoros har en lång historia. Grunden till föreningen lades redan 1880, även om namnet tillkom något senare. Eftersom Uppsala universitets studenter vid denna tid var män, hade föreningen endast manliga medlemmar. En del kvinnor deltog ändå i föreningens enskilda danskvällar, men det måste då närvara en del ”förkläden” för att allt skulle gå rätt till. Kvinnorna fick dock inte delta i uppvisningar, och då fick som synes av bilden några män agera damer. Efternamnen på personerna vid detta tillfället är noterat på fotografiet, från vänster Lindstedt, Taube, Odéen och Schwarts.

I början av 1900-talet var föreningen avsomnad under några år, men då verksamheten återupptogs 1931 var kvinnor välkomna som medlemmar. Idag är föreningen livaktig och håller nybörjarkurser för nya intresserade. Läs mer om Philochorus historia och verksamhet på deras webbplats.

Philochorus arkiv finns på Uppsala universitetsbibliotek: Arkivförteckning för Studenternas folkdansförening Philochoros.
Detta fotografiet är hämtat ur Caroline Sjöbergs portr.saml., se en högupplöst version här: Philocoros

Text: Helena Backman (med underlag från Philochoros webbplats)
Bild: Fotograf okänd, Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Brev från Ole Christensen Rømer, dansk astronom och fysiker, 18 september 1679

Föremål 278 av 400:
Letter from Ole Christensen Römer (1644-1710), Danish astronomer and physicist, 18th September 1679
(Detta inlägg finns endast i engelsk version)

The document is written in French and states that after supper Rømer will proceed to observatory to watch the two eclipses of the moons of Jupiter. The addressee is invited to join him in his observations. The document is dated September 18th [1679].

Signum/Shelfmark:  Waller Ms dk-01907
The letter in digital form: Letter 1679-09-18, Paris

brevet

Transcription

Lundy 18 Sept.

Monsieur

Il y a demain au soir entre 9 et 10 heures des merveilles a voir dans le ciel de jupiter,
scavoir deux eclipses des satellites.
Je dois soupper chez president Bignon, d’ou je sortiray infalliblement a 9 heures precis,
et un peu avant si cela se pourra[.] Sur le neuf heure un qvarre vous trouverez toute
preste a l’observatoire, si vous vous voulez donner la peine d’y venir.

Je suis le Vostre entierement

Römer

Ole Christensen Rømer

Ole Christensen Rømer (1644-1710) studied under Rasmus Bartholin at the University of Copenhagen from 1662 to 1671. Between 1672 and 1681 he worked at the Paris Observatory, where he made the observations that led him to conclude that the speed of light was not infinite. Having returned to Copenhagen in 1681 Rømer took up the post of professor at the university, to which he had been appointed in 1676. In Copenhagen Rømer built observatories and made instruments (e.g. the meridian circle), standardised measures and weights, and saw to it that the calendar reform was introduced in 1700. G. D. Fahrenheit’s thermometer was inspired by one made by Rømer. He became chief constable and mayor of Copenhagen (1705).

Among his acqaintances and correspondents in the scientific and scholarly community were Christiaan Huygens, G. W. Leibnitz, John Locke, John Flamsteed and Edmund Halley. The rivalry between J-D Cassini and Rømer is well documented. Rømer twice, in 1681 and 1699, married into the influential Bartholin family.

The addressee

Nicolas Toinard (Thoynard) (1629-1706) was a French antiquary proficient in ancient languages and a numismatist. He published a Greek concordance to the gospels and dissertations on Lactantius and Roman medals. As seen from Waller Ms dk-01906 he seems to have had some knowledge of cannons and guns. He was a friend of John Locke, whom he met in Paris in 1677. It was through Toinard that Rømer made Locke’s acquaintance.

Other Rømer documents in the Waller Collection

One of the other two documents  in the Waller collection written by Rømer, Waller Ms dk-01906, mentions a hitherto unknown brother of the author. The other one is dated 1680, Waller Ms dk-01905.

Text and transcription: Bo Jaensson
Image: Uppsala University Library/Uppsala universitetsbibliotek (Alvin)

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014 / This post has previously been published on the Uppsala University Library’s website 2014.

Studie av ben och fötter

Föremål 277 av 400:
Studie av ben och fötter, en blyertsteckning av drottning Lovisa

Med anledning av Fotens Dag den 18 februari kan vi visa en tecknad studie av drottning Lovisa (1828-1871). Vem dessa ben tillhör är okänt, kanske är de avtecknade ur en spegelbild? En antydan till uppdragna kjolar kan skönjas. Fötternas form avtecknas tydligt genom de tunna skodonen.

I våra samlingar finns ytterligare några verk av drottning Lovisa, bland annat denna porträttstudie.

skiss av kvinnoansikte i blyerts

Bägge teckningarna är inköpta antikvariskt av universitetsbiblioteket.

Teckningarna har båda signum: Handt. sv.
Se studierna i högupplösta versioner: Studie av ben och fötter samt Porträttstudie

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Bokband med hjärta på Alla Hjärtans Dag

Föremål 276 av 400:
Psalmbok från 1750 med hjärta på pärmarna

Psalmboken var en vanlig trolovningsgåva under 1700-talet, och vad passar då bättre än att visa sin kärlek även genom motivet på pärmarna? Detta folkliga bokband i pergament med tryckta och målade mönster med blommor och hjärtan imiterar antagligen mer exklusiva broderade bokband med färgglada blommor på vit botten som klätt psalm- och bönböcker redan under 1600-talet. Dessa billigare inbundna psalmböcker gick att köpa på marknader runt om i Sverige.

handskriven text på försättsbladet med snirklig 1700-talsstil

Ägaren till denna psalmbok Britta Persdotter har fört in uppgifter om sig själv och sina närmaste på försättsbladet, något vi ofta kan se i familjebiblar och psalmböcker både i privathem och i bibliotekssamlingar.

Psalmbokens pärmar kan ses i högupplöst version i Alvin: Bokband. Then swenska psalm boken.

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

Letter from Jean-Baptiste Bo, 31 October 1793

Letter from Jean-Baptiste Bo, French doctor, revolutionary and representative of the people, 31 October 1793
Svensk version av detta inlägg

The letter was written in Givet, in the Department of Ardennes in northern France, and it is dated in accordance with the revolutionary calendar, ”10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible”, i.e. the 10th day of the 2nd month of the year II of the One and Indivisible Republic. Converted into our calendar it was the 31st October 1793. The Reign of Terror had just been declared in the National Convention, it was two weeks after the Queen was executed and the guillotine was working full out. Jean-Baptiste Bo was working in Givet for the army of the Ardennes and as the people’s representative he has been asked by the administrators in another town’s district about property belonging to emigrants.

When the Revolution broke out in 1789 there were many people who, either in protest or later from fear, left the country. It was not just priests and the nobility but also merchants, farmers and workers. These emigrants were soon marked as ”Enemies of the Revolution”. There was a great fear of a conspiracy and the National Convention enacted more and more restrictive legislation against them. It was decided that the property of emigrants would be confiscated and sold and the emigrant act was passed on the 28th March 1793. Emigrants were defined as those who left French territory after the 1st July 1789 and who had not returned by the 9th May 1792, but it also included Frenchmen who were unable to prove that that had been uninterruptedly in France since 9th May 1792. According to the law they were now and forever banned from French territory, were stripped of their rights as citizens and their property fell to the Republic. An infringement of the ban would lead to the death sentence.

The letter refers to some pieces of confiscated furniture. They belong to the Republic and are to be sold, but the citizens in Rethel wonder if they come under the ”maximum law” passed on the 29th September, which stipulated a maximum price for all goods considered to be necessities. Bo replies that they are not affected by that law and may therefore be sold at auction. There can however be exceptions, for example goods that are to be taxed, and so the representative encourages his citizens to ”take a look” at the legislation which the Convention has passed concerning the sale of state property.

In the letter the sewing of damask (”guêtres”) is mentioned. Unfortunately the background to this matter concerning the damask is not stated, but Bo suggests that the administrators in Rethel simply buy the necessary material and get it sewn up for a pre-determined price or with a discount on the handiwork.

It is typical for the years of the Revolution that he uses ”Citoyens” as a term of address for the sake of equality and to mark the discontinuation of all kinds of privileges, replacing as it does titles and other polite phrases and which, in this case, gives the letter the stamp of officialdom. In a similar vein Bo ends his letter with the simple – but significant – words ”Salut et fraternité”. Thereafter come the signatures. Beside Bo’s own signature is that of Jean-Baptiste Massieu. Massieu (ca 1743-1818) was one of the Catholic priests who joined the Revolution in 1790 and was elected as a representative of the people. In 1790 he was posted in the Ardennes. Incidentally only eleven days after the writing of the letter, he informed the National Convention of his intention to resign from his position in order to marry the daughter of the Mayor of Givet.

Shelfmark: Waller Ms fr-00952
The letter in digital form: Official document

Transcription

Givet, 10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible

Les représentans du peuple envoyés par l’armée des Ardenes aux administrateurs du district de Rethel.

Pour répondre Citoyens à votre lettre du 5 du 2 mois, nous vous observons que le mobilier des émigrés doit rarement être une marchandise comprise dans la loi sur le maximum,  qu’en conséquence ils doivent être vendus à l’enchère en la forme usitée et portée par les décrets. S’il y a quelque article sujet à la taxe le premier offrant au maximum doit l’avoir. Quant aux guêtres, nous pensons que vous ferés bien d’acheter le drap et de les faire faire à un prix convenu ou d’en donner la façon au rabais. Vos opérations ne peuvent présenter de difficultés si vous voulés jetter un coup d’oeil sur les lois relatives à la vente des domaines nationaux.

Salut et fraternité

Bo       Massieu

Top left-hand corner, an explanatory note written in another hand:
10e jour du 2e mois
habillement
arrêté des représentans du peuple

”Guêtre” : damask
”Façon” : here meaning ”work”, i.e. the actual work carried out by the craftsperson when creating an object.  In this case it is a matter of the price for the work.

Jean-Baptiste Bo

Jean-Baptiste Bo was born in 1743 in a small village in southern France and was working as a doctor at the start of the French Revolution. His early political involvement in the Revolution bears witness to his enthusiasm for the new ideas. He was elected as a regional representative in 1790, before becoming a member of the so called Legislative Assembly in 1791, which changed its name in 1792 to the National Convention. He was particularly concerned with social matters. Alongside Robespierre he was among the most radical delegates who sat highest up in the plenary hall and were therefore called the ”montagnards” (from ”montagne”= ”mountain”). He voted for the execution of the King. In the provinces, where he was sent to enlist new allies during the worst years of the Reign of Terror, he became infamous for the inveterate and merciless war he pursued against all the ”Enemies of the Revolution”, i.e. the rich, Catholics, but also all ”suspects”, ”egoists” or even the ”indifferent”. He transformed the Cathedral in Rheims to a warehouse for fodder and in the little town of Givet, where the letter was written, he confiscated all the silver and gold he could find, as ”state property” as decreed by the Revolution. He was among those who introduced taxes on wealth for the benefit of the families of volunteers and it was on his initiative that measures were taken for the creation of a national insurance fund.

After the fall of the ”mountain” in the National Convention and the arrest of Robespierre on the 27th July 1794, it became increasingly hard for Bo and his radical friends to sidestep the accusations from other parties. He was to have been arrested when the amnesty of 26th October 1795 saved him. But his political career was over. He accepted a post as the director of the Office of Emigration in the Ministry of Police, before he finally withdrew to Fontainebleau to practise medicine until his death in 1814.

Text and transcription: Caroline Chevallier
Image: Uppsala University Library (Alvin)

This post has previously been published on the Uppsala University Library’s website 2014.

Brev från Jean-Baptiste Bo, 31 oktober 1793

Föremål 275 av 400:
Brev från Jean-Baptiste Bo, fransk läkare, revolutionär och folkombud, 31 oktober 1793
Även i engelsk version

Brevet är skrivet i Givet, i departementet Ardennes i norra Frankrike, och är daterat enligt revolutionskalendern, ”10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible”, d.v.s. 10:de dagen i 2:a månaden, den enhetliga och odelbara Republikens 2:a år. Översatt till vår tideräkning blir det den 31 oktober 1793. Den stora Terrorn har just utropats i nationalkonventet, det är två veckor sedan drottningen avrättades, och giljotinen är i full gång. Jean-Baptiste Bo arbetar i Givet för Ardennernas armé, och som folkombud har han fått en förfrågan av administratörerna vid en annan stads distrikt, Rethels, rörande emigranternas ägodelar.

När Revolutionen bröt ut 1789 var det många som, antingen i protest eller senare mer av rädsla, lämnade landet. De var inte bara präster och adelsmän utan även borgare, bönder, och arbetare. Dessa utvandrare betraktades snabbt som ”Revolutionens fiender”, mest av allt fruktade man en komplott, och nationalkonventet utfärdade mot dem alltmer inskränkande lagar. Det bestämdes att emigranternas ägodelar skulle konfiskeras och säljas, och den 28 mars 1793 stiftades emigrantlagen. Emigranter definieras där som de som lämnat fransk mark efter den 1 juli 1789 och som inte var tillbaka den 9 maj 1792, samt de fransmän som inte kunde bevisa att de sedan den 9 maj 1792 oavbrutet hade vistats i Frankrike. Enligt lagen var de nu för evärdlig tid bannlysta från fransk mark, fråntagna sina medborgerliga rättigheter och deras ägodelar tillhörde Republiken. Bannlysningens överträdelse straffades med dödstraff.

Det är alltså några av dessa bannlystas möbler det är frågan om i brevet. De tillhör Republiken och skall säljas, men medborgarna i Rethel undrar om de faller under ”maximumlagen”, som sedan den 29 september stipulerar ett högsta pris på alla nödvändighetsvaror. Det gör de inte, svarar Bo, och de kan alltså säljas på auktion. Dock kan det finnas undantag för till exempel skattebelagda varor, men här uppmuntrar folkombudet sina medborgare att ”kasta en blick” på de lagar, som konventet stiftat om försäljning av nationell egendom.

I brevet nämns också damasker (”guêtres”) som skall sys. Bakgrunden till just frågan om damaskerna framgår tyvärr inte, men Bo föreslår i alla fall administratörerna i Rethel att helt enkelt köpa det tyg som behövs och låta damaskerna sys, för ett i förväg bestämt pris eller med rabatt på hantverksarbetet.

Typiskt för revolutionsåren är tilltalet ”Citoyens” (”Medborgare”), som för jämställdhetens skull och för att markera avskaffandet av alla sorts privilegier ersätter titlar och andra dylika artighetsfraser, och som här ger brevet en officiell karaktär. På samma sätt avslutar Bo sitt brev med de enkla – men talande – orden ”Salut et fraternité” (”Hälsningar och broderskap”). Därefter kommer signaturerna. Bredvid Bos egen namnteckning har även Jean-Baptiste Massieu skrivit under. Massieu (ca 1743-1818) var en av de katolska präster som 1790 anslöt sig till Revolutionen och blev vald till folkombud. 1793 tjänstgjorde han i Ardennerna. Som kuriositet kan nämnas att han, endast elva dagar efter att brevet skrevs, meddelade nationalkonventet sin avsikt att lämna sina uppdrag för att gifta sig med dottern till borgmästaren i Givet…

Signum: Waller Ms fr-00952
Digital kopia av brevet: Official document

brevet i sin helhet

Transkription

Givet, 10 du 2 mois de l’an 2 de la république une et indivisible

Les représentans du peuple envoyés par l’armée des Ardenes aux administrateurs du district de Rethel.

Pour répondre Citoyens à votre lettre du 5 du 2 mois, nous vous observons que le mobilier des émigrés doit rarement être une marchandise comprise dans la loi sur le maximum,  qu’en conséquence ils doivent être vendus à l’enchère en la forme usitée et portée par les décrets. S’il y a quelque article sujet à la taxe le premier offrant au maximum doit l’avoir. Quant aux guêtres, nous pensons que vous ferés bien d’acheter le drap et de les faire faire à un prix convenu ou d’en donner la façon au rabais. Vos opérations ne peuvent présenter de difficultés si vous voulés jetter un coup d’oeil sur les lois relatives à la vente des domaines nationaux.

Salut et fraternité

Bo       Massieu

Högst upp till vänster, förtydligande not skriven av en annan hand:
10e jour du 2e mois
habillement
arrêté des représentans du peuple

”Guêtre” : damask
”Façon” : i betydelsen ”arbete”, alltså själva arbetet som hantverkaren utför för att tillverka ett föremål. Det är här frågan om priset för detta arbete.

Jean-Baptiste Bo

Jean-Baptiste Bo föddes 1743 i en liten by i södra Frankrike, och var verksam som läkare när Franska Revolutionen bröt ut. Hans tidiga politiska engagemang i Revolutionen vittnar om hans entusiasm för de nya idéerna. Redan 1790 blev han vald till ombud på regional nivå, innan han 1791 blev medlem i den s.k. lagstiftande församlingen, som 1792 bytte namn till ”nationalkonventet”. Där intresserade han sig särskilt för sociala frågor. Han tog plats bredvid Robespierre bland de mest radikala, som i plenisalen satt längst upp och därför kallades ”montagnards” (efter ”montagne”= ”berg”). Han röstade för kungens avrättning. I landsorten, dit han utsändes för att värva nya anhängare under skräckväldets värsta år, utmärkte han sig genom det inbitna och obarmhärtiga krig han förde mot alla ”Revolutionens fiender”, d.v.s. de rika, katolikerna, men även alla ”misstänkta”, ”egoister” eller rent av endast ”likgiltiga”. Domkyrkan i Reims förvandlade han till foderlager och i den lilla staden Givet, varifrån brevet är skrivet, lade han beslag på allt det silver och guld han kunde hitta, sådant som Revolutionen hade förordnat som ”nationell egendom”. Han var med om att införa förmögenhetsskatter till fördel för volontärernas familjer, och på hans initiativ vidtog man åtgärder för skapandet av en nationell försäkringskassa.

Efter ”bergets” fall i nationalkonventet och Robespierres arrestering den 27 juli 1794 blev det emellertid allt svårare för Bo och hans radikala vänner att undgå anklagelser från andra partier. Han skulle bli arresterad när amnestin den 26 oktober 1795 räddade honom. Men hans politiska roll var slut. Han accepterade en plats som chef för emigrantbyrån vid polisministeriet, innan han till sist drog sig tillbaka i Fontainebleau för att praktisera medicin fram till sin död 1814.

Text och transkription: Caroline Chevallier
Bild: Brev från Jean-Baptiste Bo, fransk läkare, revolutionär och folkombud, 31 oktober 1793

Detta inlägg har tidigare publicerats på Uppsala universitetsbiblioteks webbplats 2014.

Kataloger öfver menagerier A-Ö (efter ägare)

Föremål 274 av 400:
Dragkapsel med kataloger över menagerier och andra djurfenomen.

När kringresande sällskap kring seklets början visade upp sina mer eller mindre exotiska djur på orter i Sverige, lät de trycka upp programhäften eller hela förteckningar över de djur de hade i sina menagerier. I en dragkapsel i magasinen finns sådana häften från sekelskiftet 1900 och framåt. Synen på djur kan skifta i dessa tryck, från det mer cirkusartade till att åtminstone visa en fasad av att vilja sprida mer kunskap om djuren i sin naturliga miljö.

uppslag i häften med information om vilda djur

Här finns också en del tryck med anledning av tillfälliga fenomen, som braskande extrablad för tillfällen att se sådant som en nyfångad narval eller särdeles stora fiskar. I en tid före både radio och tv måste sådana här tillfällen bjudit på välkomna avbrott i vardagen.

ett par tryckta blad om fiskfenomen

Idag sprids bilder och filmer på märkliga havskreatur snabbt på nätet, till och med genom våra kvällstidningars webbsidor, vilket gör att vi blivit rätt så svåra att imponera när det gäller sådana här fenomen.

Text och bild: Helena Backman

en tryckt illustartion på en apa med hatt och fiol sittande på ett bord

Synen på djur har ändrats i Sverige idag och därmed djurskyddet. Djur får inte längre utnyttjas och plågas för att roa och dra in pengar till sina ägare.

Volym med musiknoter i tryck och handskrift

Föremål 273 av 400:
Kolligatband med diverse tryckt och handskriven musik från 1600-talet

Materialet i specialsamlingarna på Uppsala universitetsbibliotek är i magasinen oftast uppdelat i olika typer av material, som äldre tryck och handskrifter, bilder eller kartor. Samlingarna med musikalierna delar magasin med handskriftsmaterialet, men det är tydligt varför det inte helt självklart går att separera materialet strikt enligt materialtyp då vi ser en sådan här volym. Här har noter bundits samman oavsett om de är tryckta eller handskrivna, i ett och samma band.

Ett uppslag ur volymen

Musiknoter i handskrift och tryck är bundna sida vid sida

Först i volymen finner vi Matthias Spieglers  Sancta Maria ora pro nobis. Bassus ad Organ, tryckt i Ravensburg 1624. Därefter följer en rad verk, både instrumentalmusik och vokalmusik, som du kan se listade i den Alvinpost som finns för volymen: Sancta Maria ora pro nobis.

titelbladet i första trycket

Första trycket i volymen

Naturligtvis har vi även volymer med blandat material även när det inte gäller musik. Det gäller därför för oss som arbetar med specialsamlingar att ha ett nära samarbete, oavsett vilket material vi arbetar mest med till vardags.

Signum: Utl. vok. mus. i tr. 439 (förkortat: Uvmtr 439 )
Här ser du hela volymen i digital kopia: Spiegler, Math. Sancta Maria ora pro nobis.

Text: Helena Backman
Bild: Uppsala universitetsbibliotek (genom Alvin)

slutvinjett